måndag, januari 10, 2011

Bokbabbel och det barnliknande

Alltid då och då, av orsak eller annan, får jag frågan om hur jag hinner läsa så mycket. Jag svarar att jag t.ex. har en otroligt snabb lästakt, att jag har ett deltidsjobb med lästid och att jag varken har husdjur eller barn. Nu, med facit på hand, efter att något barnliknande har kommit in i det bokbabbelska hushållet, inser jag att min förklaring har varit helt korrekt.

Barnliknande? undrar ni kanske nu, låt mig förklara. Jag har alltså blivit med iPhone, och även om den naturligtvis på intet sätt motsvarar ett riktigt barn har jag upptäckt en hel del likheter. Bear with me:

- Den är allt jag kan prata/twittra/blogga om (vilket det här inlägget bevisar)
- Sedan den kom till hushållet har min lästid minskat drastiskt
- Även nattsömnen har minskat, eftersom jag...
- ... mot bättre vetande ändå tog med mig iPhonen till sängen
- Jag förstår mig inte till 100 % på alla dessa funktioner, vad den kan göra
- När den lärt sig något nytt (= jag laddat ner en ny app) blir jag glad och vill berätta om det för min omgvining
- Jag kommer närmare människor i samma situation. Orangutant har listat appar (tusen tack!) och Vixxtoria och jag har glömt våra gamla trätigheter och diskuterat både civiliserat och ivrigt över iBooks och annat viktigt

2 kommentarer:

Vixxtoria sa...

Okej, det skulle altlså till en iphone för att du skulle gräva ner stridsyxan.

För övrigt är ju jämförelsen mellan iphone och barn lite tokig. Man kan ju läsa medan man ammar (i teorin alltså, jag lyckades inte nåt vidare), men det är svårt att läsa samtidigt som man leker med alla sina appar.

Jag kan förresten starkt rekommendera (eller inte) att se på tv-serier i svtplay på iphonen i stället för att läsa i sängen om kvällarna. Lättare att hålla sig vaken, och man läser garanterat inte samtidigt.

Bokbabbel sa...

Det skulle det, visst är det otroligt vad dagens telefoner kan göra?

Nu har jag ju inte barn på riktigt, så du har säkert rätt i ditt ammande/"appande"/länsade-resonemang