Rån, mord och motorcykelklubbar

Det fjärde offret av Mari Jungstedt XXX½

En sommarmorgon sker det ett väpnat rån mot en värdetransport i en liten tätort på Gotland. Rånarna kommer undan, en liten flicka skadas allvarligt och polisen kopplas naturligtvis in. Hela den gamla vanliga Jungstedt-paletten med kommissarie Anders Knutas i spetsen finns med, och bra är väl det. Jag har dock fortfarande svårt att svälja journalisten Johan Bergs roll i böckerna - alltid är han jämsides med poliserna om inte före, och det känns fånigt när han och poliserna, som faktiskt har alla dokument ur utredningen till handa, får snilleblixtar kring fallet precis samtidigt.

I övrigt är det här precis den mysrysiga sommardeckare den ger sig ut att vara, och jag läser den snabbt, är nöjd med det jag fått. Lite väl tidigt kommer jag på vem mördaren är, och om man är mer uppmärksam än jag hade man garanterat kunna komma på det ännu tidigare. Den stora spänningen för mig ligger därför snarare i att läsa om kommissarie Knutas ska erkänna sina känslor för kollegan Karin Jacobsson för sig själv, och om han ska göra något åt dem.

Rec.ex. från Bonniers.

#knauskärlek

Min kamp 2 av Karl Ove Knausgård XXXX

Mm, Knausgård skrev jag häromdagen på Twitter och fick genast ivrig respons av Calliope och Ord och inga visor som också höll på att läsa Min kamp 2. Och visst fortsätter han att fascinera, den gode Karl Ove. Tiden böljar fram och tillbaka som vågor, men huvudsakligen rör vi oss i hans liv som småbarnspappa i Stockholm och Malmö med täta (och långa) tillbakablickar till tiden då han lämnade Bergen och flyttade till Stockholm där han träffade sina barns mamma, Linda.

I början, under en väldigt lång beskrivning av ett barnkalas där Karl Ove springer av och an mellan köket och vardagsrummet, undrar jag om det här ska bli för tradigt, för detaljerat. I bakhuvudet pågår samtidigt den lilla funderingen om det här är en självbiografi eller inte - vem kan komma ihåg allting sådär detaljerat? Inte Knausgård i alla fall, för senare i boken konstateras det att han har dåligt minne. Jag väljer i alla fall att läsa det hela som en roman med självbiografiska inslag, och under Knausgårds många besök i bokhandlar och antikvariat får jag Lars Norén-vibbar.

Men visst är det bra. Och fascinerande hur han trollbinder läsaren med sina beskrivningar av ett ganska vanligt vardagsliv. Är det just det som fascinerar? Ibland är han brutalt ärlig, och jag undrar vad hans sambo tyckt om att han hängt ut hennes mentala problem, deras gräl och hans totala frustration över att vara hemma med deras första dotter Vanja. Jag kan finna det lite

konstigt att barnkalas och tivolibesök beskrivs in i minsta toalettbesök samtidigt som flytten/flykten från ex-hustrun Tonje nämns med några meningar. Samtidigt tänker jag att han kanske ska återkomma till det, tidslinjen i och mellan böckerna är nämligen inte rak.

Tvåans omslag är på grund av den himmelsblåa färgen betydligt snyggare än den orangefärgade ettan (och inte bara därför att det matchar mina Kivi-ljuslyktor). Jag tycker fortfarande att de norska versionerna är tio gånger snyggare, men jag gillar att ha en påbörjad Knausgård-serie stående där i bokhyllan! To be continued liksom.

Rec.ex. från Norstedts.

Anna och alkemin

Alkemins eviga eld av Anna Jansson XXX-

Glaskonstnären Justus Hartman, Maria Werns chef Tomas Hartmans farbror är försvunnnen. Tomas har inte talat med sin farbror på fyrtio år p.g.a. ett gräl i det förflutna, men då farbroden försvinner spårlöst från sjukhuset är det till Tomas man ringer eftersom han står listad som Justus närmaste anhörig. Maria Wern leder spaningen efter glaskonstnären, och då hon som ett steg i utredningen befinner sig på Kosta Boda Art Hotel hittar hon ett lik i en glaskista i swimmingpoolen, som en makaber konstinstallation.

Men. Det blir rätt taffligt faktiskt. Jag tycker att Anna Jansson som redan skrivit över tio deckare borde vara bättre på att föra intrigen framåt. Nu blir det långa onaturliga dialoger där människor berättar saker som är mer eller mindre relevanta för handlingen. Att lära sig lite om alkemi under bokens gång vore helt trevligt, men nu blir det långa haranger om svavel och kisel och silvertråd och jag orkar inte engagera mig. Även Maria Werns privatliv känns konstigt beskrivet, hon har dumpat sina barn hos sina föräldrar för flera veckor och så tycker hon det är mysigt att en man håller henne om axlarna samtidigt som det vore för mycket om han höll henne i handen. Eeh, okej.

Rec.ex. från Norstedts.

Påminnelse

Psst, om ni vill vara med om utlottningen av téburken Bibliotek ska ni kommentera på det här inlägget eller maila mig på bokbabbel[at]hotmail.com.

P.S. Har läst ut Sweet Valley Confidential nu. Haha. Rapport kommer efter att jag vädrat åsikter med DP-Helena i övermorgon.

Peter Pan har ärende

Fniss.

Startrapport "Sweet Valley Confidential"

Igår kväll plockade jag slutligen upp min must have skämsbok, Sweet Valley Confidential. Ska ju träffa min tvillingfanatiker in crime Helena på bloggträffen nästa vecka, så nu ska det läsas! Intrigen kretsar alltså kring ett stort svek som Jessica (vem annars?) har begått, och Elisabeth bor nuförtiden i New York dit hon flydde för att slicka sina sår. Tankar så här långt:

- Hmm, har inte läst om tvillingarna på engelska tidigare
- OMG, de har sex och dricker alkohol!
- Bruce Patman har blivit snäll!
- Haha, låter det här bekant: "Their eyes were shades of aqua that danced in the light like shards of precious stones, oval and fringes with thick, light brown lashes long enough to cast a shadow on their cheeks. Their silky blond hair, the cascading kind, fell just below their shoulders. And to complete the perfectione, their rosy lips looked as if they were penciled on. There wasn't a thing wrong with their figures, either." (Men obs, inget om födelsemärket på Elisabeths högra axel!)

To be continued...!

Alkoholist och antihjälte

Djävulsstjärnan av Jo Nesbö XXXX+

Av ingen särskild anledning alls gick det så att jag läste de första delarna i Nesbös Harry Hole-serie, och sedan senare de två senaste. Djävulsstjärnan och Frälsaren hade jag dock ännu olästa, och en dag då jag fick ett plötsligt Nesbö-sug kändes det riktigt trevligt. Och åh! Nu önskar jag att jag hade mer än bara Frälsaren kvar oläst. För visst är de bra, Nesbös deckare om alkoholisten och antihjälten Harry Hole.

I Djävulsstjärnan är det hett i Oslo, och eftersom alla andra poliser är på semester tvingas Harry jobba tillsammans med sin gamla nemesis, polisen Tom Waaler. Fallet de utreder är en kvinna som hittas mördad med en stjärnformad diamant under ögonlocket - och sedan lite senare en till. Det är högt tempo, jag gillar de lite Criminal Minds-liknande aspekterna och de oväntade svängningarna i berättelsen. Ändå känns det som om jag skulle känna Nesbös skrivsätt vid det här laget - jag förväntar mig att bli överraskad även om jag inte vet hur. Och Harry Hole är nog allt ganska irriterande ibland. Men: ge mig mera! Från Piratförlaget hörs det viskningar om en ny (översatt) bok någongång under 2012, men visst känns det långt dit! Nu ä frågan om jag ska fortsätta hetsläsa Frälsaren eller försöka suga på karamellen så länge som möjligt.

Sky's the limit

Var, frågar jag mig, var ligger rättvisan i att jag inte har ett eget hemmabibliotek medan andra har hemmabibliotek i två eller tre våningar?!

Let the countdown begin!

Bokbloggare är ett konstigt folk. Med ögon rinnande av pollendraperad vårgrönska bejublas redan förlagens höstkataloger, och även om vi alla vet att bokhyllorna dignar av olästa böcker hemma hos alla och envar handlar en inte alls så blygsam andel av blogginläggen om nya bokinköp. Konstigt det där.

En kategori av dessa blogginlägg är alltså inläggen om efterlängtade boksläpp (Calliope - som i dag förresten bloggade om en ny Jeffrey Eugenides-bok med aka-porrvibbar - har t.ex. en helt egen kategori för denna typ av bloggande). De där boksläppen som får en att tjuta okontrollerat på Twitter/Facebook/blogg/annat valfritt forum och önska att man kunde snabbspola fram tiden till släppdatumet. Vem behöver sommarmånader när det vankas en ny Linwood Barclay liksom? "Som vi alla vet går ju så mycket av läsningen också ut på förhandshypen och vänten*" skrev jag i en kommentar hos DP-Helena under hennes senaste rapport om böcker hon väntar på. (Nu märker jag att även hon tycks ha en kategori som heter Efterlängtade boksläpp. Nu vill jag också ha det! Done!). Och där fick jag till det ganska bra tycker jag, för precis så är det ju. Med risk för att bli besviken när du väl har boken i handen är det ändå bra härligt att så gott som ständigt ha en eller flera böcker som du går och väntar riktigt intensivt på. Vad jag väntar allra allra mest på undrar ni nu? Jo, det är Gillian Flynns nyaste bok Gone Girl. Läs mer om den kittlande handlingen här och häng sedan med på min countdown, i dag är det nämligen exakt anspråkslösa 365 dagar kvar...!

*) Oklart varför jag inte kom ihåg att det heter "väntandet".

Tre bloggar att rösta på

Sammanlagt 110 bokbloggar nominerades och av dem valde Forma Book Blog Awards jury fram tre bloggar som man nu får rösta fram som Sveriges bästa bokblogg. De är Bokhora, En bokcirkel för alla och Kafka på jobbet. Stort grattis! Rösta kan du göra här fram till den 25.6. Vinnaren presenteras den 1.9. och får 25 000 kronor.

Lite kan jag ändå tycka att det är synd att juryn valde sådana giganter till bokbloggar. Jag tycker det hade varit trevligt att lyfta fram fler personliga bloggar, i stil med Kafka-bloggen. Missförstå mig inte, jag är Bokhoras allra största fan och jag är sjukt imponerad av det jobb med bokcirklar och andra projekt som Karin på En bokcirkel för alla donar med! Vore bara kul att se andra än de redan kända bloggproffsen bland de tre man kan rösta på. Å andra sidan, kanske är det de som förtjänar priset allra mest just för att alla känner till dem?

Mysteriet med deckarserierna man inte slutar läsa

Är det någon annan än jag som tenderar att fastna i en (halvdålig) deckarserie? Man har läst de första böckerna i serien och gillat dem, sedan hänger man på trots att serien barkar ur eller ens smak förändras. Slår igen de utlästa böckerna och tänker "Nja, det här behöver jag nog inte läsa mer av", och likt förbannat är man där ett år senare då nästa bok i serien utkommit? Varför? Vad beror detta på?

Helena tangerar ämnet i sin recension av den senaste Patricia Cornwell-deckaren, och just den recensionen sätter måhända fingret på varför man läser vidare. För ibland blir det faktiskt bättre. Den förhoppningen, samt det faktum att man blir lite småförtjust i karaktärerna (hur jobbiga de än må vara), är de orsaker jag kommer på till varför man inte kan slita sig loss från serier. Och visst, jag är en snabbläsare och det gäller framför allt deckarläsning, så tiden är inte direkt bortkastad för mig. Men jag förundras ändå.

(Icke-taffliga deckarserier står t.ex. Jo Nesbö, Karin Fossum och Arnaldur Indridason för!)

Kindles nya kläder

Ni ba: "Åh, vad är det där för en snygg filofax?"
Jag ba: "Det är Kindlurs* nya skyddsfodral från Deal Extreme!"


*) Ända sedan vi besökte Island år 2007 har min familj och jag den gemensamma tic:en att klämma in ändelsen -ur varhelst det går. Störande, no?

Intensiv och fantastisk

Himlen börjar här av Jandy Nelson XXXX+

Lennie är 17 år då hennes storasyster Bailey dör av en hjärtattack. Kvar blir en halv Lennie som skriver dikter som hon gömmer överallt (under stenar, i biblioteksböcker, bland Baileys kläder). Lennie bor med sin mormor och morbror, hon spelar klarinett och hon hänger inte lika mycket med sin bästis längre eftersom bästisen helt enkelt inte precis förlorat en syster, en själsfrände.

"Det kan du aldrig gissa", säger jag. "Och det kan faktiskt inte jag heller. Mormor tycker om att stoppa ner allt möjligt till lunch åt oss - åt mig. Jag vet aldrig vad det blir: lyrik, blommor, några knappar. Hon har visst glömt bort vad en lunchpåse egentligen är till för."

"Eller så tycker hon att det finns andra sorters näring som är viktigare."

Men så börjar Joe Fontaine, den nya killen, i skolan och i skolorkestern, och livet blir åtminstone lite lite gladare igen. Ända tills Baileys pojkvän Toby börjar hänga allt mer hemma hos Lennies familj och gör allting komplicerat.

Vilken fin bok alltså! Intensiv och vacker, man faller totalt för den värld Nelson bygger upp. Karaktärerna, det faktum att Lennie älskar Svindlande höjder, hennes små dikter hon gömmer överallt. Läs!

(Och jo, det var alltså Gilla böcker som var förlaget igen. Mycket imponerande utgivning, vad annat kan man säga?)

Zombie?

Ännu lite slö (zombieaktig?) efter skrivarhelgen kickar jag igång bloggveckan med en putslustig bild. Vad säger till exempel zombiexperten Bokstävlarna om detta?

Glad sexårig blogg(are)

Men tack snälla ni! Vilken kommentarsstorm Bokbabbels födelsedag satte igång, wow! Visst förstår jag att den finurliga rubriken och tävlingen fick er att kommentera aktivare, men väldigt kul ändå att så många läsare orkade plita ner en liten krumelur! I dag är jag en mycket trött* men mycket glad bloggare.

*) Firade nämligen bloggfödelsedagen med skrivkurs hela helgen.

Nog har du väl...

... kommit ihåg att anmäla dig till bloggträffen? I dag är sista dagen nämligen. Maila jessicajohansson85[at]gmail.com så ses vi om en dryg vecka!

Sex!

Hurra hurra för Bokbabbel sex år i dag!

För att fira denna magnifika dag lottar jag i samarbete med Tefrossa ut en téburk - vilken bokmal dricker liksom inte té? Och gör ni nu mot förmodan inte det antar jag att man även kan förvara övriga skatter i burken. Boktips kanske?

Téburken Bibliotek (älska namnet!) är det alltså frågan om, och för att delta i utlottningen kan ni kommentera på det här inlägget eller maila mig på bokbabbel [at] hotmail.com. Fredagen den 3.6 drar sedan Fru Fortuna Mr Bokbabbel den lyckliga vinnaren. Alla med!

Uppdaterat 3.6.: Tävlingen är avslutad! Grattis till Carola L som vann téburken!

"Som att skära genom sidentyg"

Kapitulera omedelbart eller dö av Sanne Näsling XXXX-

Det har blivit många (och bra!) ungdomsböcker för mig på sistone, så när jag läste om Kapitulera omedelbart eller dö inne hos Calliope var jag inte sen att reservera den också på biblioteket. Och vilken häftig bok det är! Tonårstjejerna Lovely och Mary är supertätt sammansvetsade, de har sitt egna språk och sin egna jargong och ibland pratar Lovely inne i Marys huvud också. De drömmer om London och stadsbiblioteket är som ett andra hem för Mary (åh!).

Jag lånar en bok av Charlotte Brontë. Lovely läser Hélène Cixous, för hon har ett så fabulöst namn.

"Det låter som att skära genom sidentyg", ropar Lovely. "Som att cutta upp himlen!"

Mary och Lovely dricker té ur blommiga koppar och skolkar från gymnastiken. Delarna i boken är döpta efter olika nagellacksnyanser - bara en sån sak! Språket är väldigt fantasifullt (och träffande!), och man fångas av det samtidigt som man blir ganska matt. Sanne Näsling är ett författarskap att hålla ögonen på!

Bok-blomma

Om Mr Bokbabbel skulle ha bokflugan på bröllopet borde jag kanske ha en brudbukett bestående av sådana här?

(Jaja, jag vill inte heller att man förstör böcker.)

Nu kommer åttiotalisterna

Vi håller på med en viktig grej av Sara Hansson XXXX

Blir så glad (och jo, lite angstig också) över att det nu utkommer böcker skrivna av människor med samma barndomsreferenser som jag. Tänk Mysteriet på Greveholm-julkalendern, Kamratposten, Finlands VM-guld i ishockey 1995. Och så Spice Girls då.

Egentligen var jag mer av en Backstreet Boys-flicka, men Spice Girls var definitivt spännande. Och det är kring dem Vi håller på med en viktig grej kretsar. Sara blir vän med Rebecka fastän Rebecka faktiskt är ett helt år äldre. De sminkar sig som Spice Girls, kan alla låttexter, säger att de visst kommer att älska bandet livet ut. Deras föräldrar (som båda är skilda) förstår dem liksom inte alls.

Åh, nostalgin! Dessa pre-teens som provar lite smink, delar på bästishalsband, ringer Heta Linjen. Som snäser åt sina föräldrar och sedan får dåligt samvete över det. Ja, sådana har vi alla(?) varit, och Sara Hanssons "knubbiga" teckningar går rakt in i hjärtat på mig. Jag gillar!

Jag vet bara inte riktigt vad jag ska tycka om omslaget. På sätt och vis är det ju kul att man använt sig av vad jag antar är en "riktig" bild av Sara med kompis som små Spice Girls. Å andra sidan tycker jag att ett foto-omslag inte riktigt passar in på en graphic novel. Hade jag själv plockat upp den här boken i butiken?

Rec.ex. från Galago.

Syttende mai

I dag kombinerar jag Lyrans nordiska tematrio och Böcker x3:s uppmaning om att tipsa om norsk litteratur syttende mai till ära.

1. Deckarna. Missa vad ni än gör inte Karin Fossum, Jo Nesbö eller Anne Holt!

2. "Vanliga romaner". Anne B. Ragde charmade mig med sin svinfarmstrilogi. Gunnhild Öyehaugs Vänta, blinka är full av populärkulturella referenser. Några av Erlend Loes böcker har jag läst, och Trude Marstein är jag lite nyfiken på. Frode Gryttens novellsamling Rum vid havet, rum i staden är uppbyggd på så vis att alla noveller har utgått från olika målningar av Edward Hopper. Intressant!

3. Knausgård. Är det en roman, är det självbiografi? Strunt samma, Min kamp är fängslande läsning.

"Mintgrönt" eller "Bloggträff" eller "Har Bokbabbel tappat förståndet?"

Bloggträff i Stockholm var det ju! Nu har Bokstävlarna, Ord och inga visor och jag slagit våra kloka huvuden ihop och så här tänkte vi oss det:

Tid: Tisdagen den 31.5 klockan 18.00.

Plats: Restaurang Underbar (libanesiskt) på Drottninggatan 102.

Medtages: Gott humör, boknördiga funderingar och några (3 st) böcker om du vill vara med och byta böcker. Converse är ett plus ;).

Anmälan: Maila Ord och inga visor-Jessica på jessicajohansson85[at]gmail.com senast söndag 22.5 så att hon kan boka bord!

*****

Det blev så mycket prat om bloggträffs-Converse på bloggarna, Facebook och Twitter att jag tydligen fick för mig att jag också fick köpa ett par nya. Hmm. Somrigt fina är de ju i alla fall - och slut i de flesta butiker. När jag väl hittade ett par i min storlek kändes det som Ödet. Då var jag ju tvungen att haffa dem, ni förstår va?

Noterar även att det tydligen är bra böcker som får mintgröna omslag. A Widow's Story, The Condition och Tuulen viemää (Borta med vinden) har jag ännu inte läst, men de andra har jag alla gillat! Mm, Shantaram. Bästa Fossum-boken. Och husgudinnan Jenny Diski!

Rått språk, bra berättelse

The Slap av Christos Tsiolkas XXXX

Det är grillfest ute i Sydneys förorter. Vänner och (grekisk) familj är samlade. Lilla bortskämda Hugo skriker och domderar och är på väg att slå till ett annat barn då en man ger honom en örfil. En man som inte är hans pappa.

Det är här berättelsen tar sin början, och sedan får läsaren genom olika berättare höra dels vad de olika familjerna tycker om händelsen, men framför allt hur det i övrigt står till med familjerna. Jag tycker språket blir lite väl rått emellanåt, men i övrigt gillar jag boken. Jag dras fullständigt med de olika berättarrösterna, till den grad att jag blir förvånad varje gång perspektivet byts och jag får påminna mig själv om att det ju faktiskt sker med ungefär 50 sidors mellanrum.

(Icke-litterär kommentar: jag vill också sitta på terasser i Sydney och dricka skumpa!)

Liten söndagenkät

Hurra, Bokstävlarna har knåpat ihop en liten söndagsenkät. Jag är inte sen att fylla i mina egna svar.

Helgens...

... roligaste: att jag var ledig och dessutom hade tid pyssla med bröllopsinbjudningar samt ligga på soffan och läsa.

... tråkigaste: Att vädret blev kallare och mer mulet direkt då jag blev ledig.

... godaste: Dött lopp mellan grillmiddag hos mamma och pappa igår och brunchen imorse.

... läsning: Life Sentences (Laura Lippman) på Kindlen och graphic noveln Vi håller på med en viktig grej (Sara Hansson).

... lyssning: För en gångs skull har jag lyssnat på något! Veronica Maggios nya skiva "Satan i gatan". Och så halvhjärtat på ESC igår.

Ledig lördag

Ledig lördag! Yours truly tillbringar den med bröllopsinbjudningar och böcker - en ganska bra kombo tycker jag. Vilka böcker undrar ni kanske, och det gör jag faktiskt också. Jag klappar suktande på 596 sidor tjocka Min kamp 2. Läser en snutt i Life Sentences (mm, bra!) på Kindlen, och gottar mig i att jag med lite hjälp av Kindlegurun Böcker böcker böcker även har fått John Ajvide Lindqvists splitternya skräckis Tjärven nedladdad till den. Under den senaste veckan har jag känt ett starkt sug efter att klämma lite Jo Nesbö igen (har faktiskt några av böckerna mitt i Harry Hole-serien olästa), så det kan hända att jag ställer mig vid bokhyllan och bläddrar lite. Oskuldens tid har jag hört mycket gott om, och så handlar den ju faktiskt om New York. Helen har fått oss alla att akutlängta dit den senaste veckan.

Sara Hanssons graphic novel Vi håller på med en viktig grej fick jag hem i veckan, och sedan är jag nyfiken på Douglas Kennedys nyaste - Maine och Berlin i samma bok, det kan väl inte gå fel va? Ja och så vill jag läsa The Magicians för att känna efter om jag gillar fantasy. Det har varit så mycket Game of Thrones-snack på sistone att jag plötsligt hittade mig på Amazon, cyberpetandes (bra ord va?) på en 4-böckerskombo till Kindle. Hoppsan.

Så här alltså i det bokbabbelska hemmet/huvudet. Vad gör ni?

Gilla mitt i ogillandet

Medan Blogger försiktigt repar sig och jag utvärderar skadorna och graden av mitt bloggberoende kan ni klicka er in på Facebook och gilla Bokbabbel. Boknördigheter i realtid utlovas!

Åh David. Eller Nick Carter

Jag tror jag älskar dig av Allison Pearson XXX½

Min mor begick ett misstag. Hon trodde att pappa var på väg uppåt i världen, men det visade sig att han bara hade klättrat upp på en kulle en stund för att beundra utsikten.

Wales, 1970-tal. Petra är 13 år, duktig på cello men framför allt David Cassidys trognaste fan. Hennes tyskbördiga mamma godkänner inte popmusik i hemmet, men hemma hos vännen Sharon kan de bläddra i David Cassidy Magasine och kyssa planscherna på väggen. Samtidigt får man läsa berättelsen om Bill som jobbar på nämnda tidning, och som skriver "Davids" brev till fansen. Jag gillar hur kapitlen möter varandra i de små detaljer, som hur Petra maniskt klär sig i brunt eftersom det är Davids favoritfärg, och hur olika Petra och Bill upplever den ultimata David Cassidy-tävlingen.

Själv kan jag naturligtvis inte relatera till David Cassidy-kulten, men i mina tankar byter jag effektivt ut hans namn mot pojkbanden som var stora när jag var tio-tolv. Backstreet Boys var de(t) enda rätta för mig. Visserligen var jag aldrig lika fanatisk som bokens Petra, men jo, jag hade en tjock urklippsmapp. Haha. Och visst fanns det ju många stora band då också (Hanson, Spice Girls), men alla hade sin favorit. Finns det en sådan här "fanatism" i dag, eller har den mattats ut p.g.a., ja, vad vet jag? Internet, mängden band, den ständigt växande och omväxlande musikbranschen?

Rec.ex. från Printz Publishing.

Read-ring

Hej Bokomaten, om du ännu letar vigselring kanske det här är något för dig? Eller varför inte för er alla andra också. Gifta med litteraturen är vi ju definitivt.

(Vet tyvärr inte var man får tag på dylika skapelser, det här var bara en bild jag hittade på nätet.)

Uppdaterat: Innan Blogger kollapsade hann en läsare kommentera att ringen tydligen gjorts av MiniCyn på Etsy. Tyvärr verkar ringen inte finnas där för tillfället, men kanske man kan be snällt...?

300 sidor segt, men sen!

Det fördolda av Hjorth & Rosenfeldt

Det fördolda fick utgöra påskekrim-delen i min påskpackning häromveckan, men väl framme på sommarstugan höll jag på att ångra mitt beslut. Den kändes så... seg. 16-årige Roger hittas mördad i ett kärr och efter att den lokala polisen sjabblat till utredningen får Riksmordkommissionen samt gärningsmannaprofileraren Sebastian Bergman rycka in. Såg ni, gärningsmannaprofilerare! Det borde ju vara något för mig som gillar tv-serien Criminal Minds och Veronica von Schenks böcker om Althea Molin. Men varför är Sebastian så jobbig? Och varför tar det 300 sidor innan boken kommer igång och är spännande de sista 100 sidorna?

Hmm, säger jag. Varför har just den här boken hypats så mycket, redan filmatiserats och sålts till utlandet? Känner jag mig själv rätt - och det tror jag att jag gör, kanske framför allt när det kommer till läsning - kommer jag, inte minst p.g.a. cliffhangern att så småningom läsa den andra delen i serien, Lärljungen, som utkommer i höst. Men den är inget jag kommer att kasta mig över, utan snarare bevaka på biblioteket eller vänta till pocketen. Totalsåld är jag med andra ord inte.

Tager du denna...

I dag är det fyra månader kvar till vårt bröllop och jag försöker övertyga Mr Bokbabbel om att han ska bära en sådan här fluga på Dagen D...

Bokbloggarträff i Stockholm!

Alla bokbloggare i Stockholmstrakten får gärna gräva fram sin kalender och anteckna datumet tisdag 31.5. Ungefär kring klockan 18 kan ni skriva bokbloggarträff med stora bokstäver! Ordnas i någonslags lös regi av Ord och inga visor och Bokstävlarna och som exotisk utlandsgäst med "muminsvenska" dyker lilla jag upp! Fram tills dess kan ni ägna er åt att gissa vilken färgs Converse jag kommer att ha på mig.

För er som befinner er i Stockholm redan nu (eller snarare imorgon) kan jag berätta att min fina vän Nina har en extra Paul Auster-biljett till salu. Klick klick!

"Left Neglected"

Left Neglected av Lisa Genova XXXX

Sarah är konsult. Hon jobbar åttiotimmars veckor samtidigt som hon försöker balansera äktenskap och tre barn. En dag försöker hon som vanligt multitaska i bilen och råkar då ut för en bilolycka. När hon vaknar upp på sjukhuset upptäcks det snart att hon råkat ut för det neurologiska syndromet Left Neglect där människans uppfattning om sin vänstra sida helt enkelt försvinner. Sarah hittar inte sin efterrrätt som placerats på den vänstra sidan av matbrickan, om hennes besökare sitter på vänstra sidan om hennes säng ser hon dem inte. Hon ritar endast halva ansikten och hon har - av förståeliga skäl - väldigt svårt att gå.

Sarahs liv ställs alltså inför en helomvändning, och medan hon gradvis försöker lära sig att upptäcka och komma ihåg sin vänstra sida omformas även hennes livsvärderingar. Jag tycker det är intressant att läsa om Sarahs sjukdom, och visst läser jag snabbt och ivrigt då jag dras in i berättelsen. Ändå känns Left Neglected - speciellt med den fantastiska alzheimerskildringen Fortfarande Alice i förhållandevis färskt minne - lite svag. Sval. Ja, det är klart att Sarah måste börja tänka om, och jag tycker det är sunt att hon gör det. Ändå blir det lite för mycket happyhappyjoyjoy med superambitiösa Sarah som plötsligt tycker att hennes liv fylls med innehåll bara hon får sitta i sin vinterträdgård och läsa People Magazine. Tja.

Nisch eller icke-nisch, är det frågan?

Breakfast Book Club har den senaste veckan haft en bra bloggskola, läs den alla ni som är sugna på att starta er egen bokblogg! Eller varför inte ni andra som redan har en också. Precis som Enligt O började jag dock fundera lite över den sista delen i bokbloggsskolan, den som handlade om att nischa sin blogg. Visst, bokbloggosfären har exploderat de senaste två-tre åren och vill man sticka ut kan det vara vist att nischa sin bokblogg. När "alla" bokbloggare recenserar samma Ajvide Lindqvist/Nesbö/Falkenland-bok på samma recensionsdatum blir det onekligen lite ensidigt. Samtidigt kan jag tycka att man inte ska nischa sin blogg ifall man inte vill det. Vill man skriva om världslitteratur som Lyran, eller om enbart pocketböcker som Paperback Lover, fantastiskt, be my guest! Själv nischar jag dock inte, som jag redan sa i min intervju hos Ord och inga visor, min blogg. Däremot försöker jag göra den personlig, så att läsarna vet hur just Bokbabbel-bloggen "känns". Att det varvat med recensioner kan dyka upp allmänt boknördiga tankar, en Converse-sko eller foton på bokhyllor och -högar. Så tycker jag själv det är roligast att blogga - och oftast även att läsa liknande bloggar. Att läsaren känner sig lite nyfiken på vad bloggaren nu har hittat på att skriva om, samtidigt som läsaren känner sig "trygg" i bloggmiljön. Lite så här: Haha, Helena har hittat ännu en ny älsklingsförfattare, Fiktiviteter är inne på vampyrtemat igen och Enligt O har redan hunnit med galet många böcker i år. Bokstävlarna har låtit katten välja bok, Calliope listar underbara bokhandlar i U.S.A. och Bokbabbel har hittat ett nytt sätt att klämma in finsk design bredvid en bok...!

Jellicoe ja

Jellicoe Road av Melina Marchetta XXXX

Ja, jag behöver väl knappast nämna varifrån jag fick inspirationen att läsa den här boken. Först vill jag säga att den här boken nog inte är lika bra som The Hunger Games-trilogin (älsk på den!), men att man definitivt rycks med av historien. Oväntat plus också för att man inte blir irriterad på den kursiva berättelsen!

Handlingen är lite knepig att redogöra för, men vi har alltså en internatskola (stort plus det också!) i Australien, och där pågår varje läsår under sex veckor ett krig mellan the Cadets (militärskolan som campar nära internatskolan), the Townies (orstbefolkningen) och så skolans "lag", Houses. Taylor Markham, protagonisten, är ledare för Houses, en roll hon helst inte hade axlat, speciellt som hon upptäcker att det är Jonah Griggs som leder the Cadets. Jonah Griggs och hon har nämligen en komplicerad historia bakom sig. Och till råga på allt har Hannah, kvinnan som tog hand om Taylor då hennes mamma dumpade henne på en 7/11, dessutom försvunnit utan att höra av sig.

Okej, det låter lite rörigt, och det är det också i början av boken, men jag lovar, sedan kommer man in i det och sedan blir det spännande och bra! Tycker absolut ni Hunger Games-diggare (och ni är ju många) ska kolla in!

Om jag är sugen på att klicka hem fler av Melina Marchettas böcker till min lilla Kindle Bueno? Ja!

All you need is... time

Där fick han allt till det, den gode Lagerfeld. Här har bokhandlarna definitivt något att klura på. Har ni någon lästid i dag?

Sookie Stackhouse, Kindle och jag

Dead Reckoning av Charlaine Harris XXXX-

Det var ett vist val av mig att välja Dead Reckoning som den första boken jag läste på Kindlen. Dels för att den var en bok jag gärna ville läsa i alla fall, men framför allt för att det kändes tryggt att läsa om gamla goda Sookie när formatet var nytt. Tänker inte gå in på långa beskrivningar av boken med tanke på er som inte kommit så här långt i serien, men så mycket kan sägas att det här var en av de lugnare Sookie-böckerna där det inte var blodiga slagsmål i varje kapitel utan snarare väldigt mycket duschande(!) och städande av vinden. De inblandade magiska elementen var också förhållandevis få, vampyrerna såklart, och the fairies.

Formatet då? Jodå, det funkar! Kindlen är som sagt väldigt lätt, och i och med att sidbytarknapparna finns på båda sidorna om skärmen kan man hålla i manicken med en eller två händer. Skärmen är onekligen väldigt behaglig att läsa ifrån, samtidigt som det ibland känns nästan... oäkta. Är det verkligen en bok jag läser? Speciellt där kändes det bra att ha Sookie, Sam och Eric som bekräftade att ja, det är en bok jag håller i handen, om än på ett annorlunda sätt än tidigare.

Jag hade oroat mig lite för att jag skulle irritera mig på att skärmen blir svart en liten stund under sidbytet, men det går så snabbt under läsningen (lite långsammare när man browsar i Kindle-shopen) att det inte stör, puh! Däremot är jag lite tveksam över den lilla balken längst ner på skärmen där man ser hur många procent av boken man har avverkat. Nu är jag förvisso en sådan människa som brukar kolla hur många sidor en bok har för att få en känsla av hur mycket det är kvar av boken, men det är ju någonting jag kan välja själv. Om jag vill

titta eller inte. Dead Reckoning går snabbt att läsa, så %-balken går stadigt framåt, men jag tänker mig att den kan bli ett litet irritationsmoment för mig om jag väljer att läsa någon bautategelsten (vilket jag ju gärna skulle göra på den fjäderlätta Kindlen) och jag bara kommer fram 2 % på två timmar...

Kindlen erbjuder även funktioner såsom att ändra storlek eller marginalstorlek på texten, men default-texten passade mig bra. Jag kommer troligen aldrig att använda mig att ljuduppläsningen, eller funktionen där man markerar citat och postar dem på Facebook/Twitter, men däremot var jag mycket förtjust i att jag kunde markera några kluriga ord och direkt få en förklaring ur Oxford Dictionary på vad ordet betyder. Kindlen kommer färdigt laddad med både brittiska och amerikanska versionen, och definitionen kommer upp uppe eller nere på skärmen beroende på var i texten det markerade ordet är. Mycket behändigt att inte behöva hoppa ut ur boken (eller upp ur soffan), bra där!

Den IsaDora Graffitti-lackade tummen upp såhär långt alltså!

Säg det med ett smycke

Det här med bok-halsband har jag ju nämnt tidigare, men nu råkade jag snubbla över en sida där man tydligen själv får välja precis vilken bok/vilka böcker man smyckar sig själv med. Twilight-örhängen? Ett armband med olika klassiker? Varför inte ett smycke med diverse Kitty Drew-böcker? Eller kanske ett smycke där du själv väljer vilka böcker som får vara med (hjälp vad svårt!)? Bokberlockerna görs i plast och håller således bättre än charmigt men ack känsligt papper. Blev du intresserad (och det blev du ju!) kan du kolla in Sophie's Beads på Etsy.

Insikt

Du vet att du är en bokmal när... du blir helt oproportionerligt glad över att fler av förlagen har lagt upp sina höstkataloger på nätet.

(I princip bara Ordfront och Bonniers kvar nu!)

Go Gilla böcker!

Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan i dag av Sara Ohlsson XXX½

Plötsligt bara, efter tre år, blir Olivia dumpad av John. Olivia och hennes bästis Emma (som för övrigt är ihop med Johns bror Martin) bestämmer sig för att försöka vinna John tillbaka. Men det är lättare sagt än gjort, speciellt som Danijel hånglar upp Emma under en fest, och så hemma på ön finns det ju Bonn-Kalle också...

Lite fundersam blir jag över dessa icke-myndiga ungdomar som bara flyter omkring och bor ensamma (verkar inte finnas något gymnasium på Öland läser jag mellan raderna...?). Men i övrigt är jag med, gillar precis som Johanna L att det finns sex med i boken, och ja, boken överlag. Minns känslorna av att ha varit tonåring och blivit dumpad, förvirrningen då man inte riktigt vet om man vill ha honom tillbaka eller inte. Ja, ni har säkert alla varit där.

Efter att ha gillat (no pun intended) även Här ligger jag och blöder har jag tänkt kolla in andra böcker utgivna av Gilla böcker. Jonathan Troppers Konsten att tala med en änkling har jag läst på engelska, men Himlen börjar här av Jandy Nelson är jag nyfiken på och har reserverat på biblioteket. Gilla bibliotek!

Ännu en (välförtjänt) hyllning

Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren XXXX½

Cirkeln ja, den har ni säkert läst en hel del om i tidningar och på bokbloggar de senaste dagarna? Och visst har det varit ett rätt ensidigt tjat om hur bra den är? Nåväl, om ni är trötta på det tjatet kan ni lika gärna sluta läsa här, för jag är precis lika positivt inställd som alla andra.

Miljön är den lilla orten Engelsfors, och framför allt gymnasiet där. På en av skoltoaletterna hittas Elias död, och alla utom hans bästa vän Linnéa avfärdar dödsfallet som ett tragiskt självmord. Samtidigt vaknar några flickor upp med lukt av brandrök i håret, och några nätter senare, då månen färgas blodröd, går deras fötter iväg med dem till en avlägsen plats utanför stan. De sex flickorna får förklarat för sig att de är De Utvalda.

Det här är upptakten till en välskriven och spännande berättelse om ungdomar och identitet, om magi och ondska, om helt vanliga jobbiga skoldagar. Karaktärerna är väldigt trovärdiga, och det känns också äkta att flickorna inte kommer överens sinsemellan utan vill gå sina egna vägar i stället för att vara one big happy häx-family. De har familjeproblem, blir mobbade i skolan eller är överdrivet noga med sin vikt. En lever utan sina föräldrar, en annan är den duktiga flickan som inte älskar skolan men som undrar vem hon vore utan den. Jag slukar bokens 516 sidor utan problem och tycker därefter att det känns väääldigt långt till 2012 då den andra delen i den planerade trilogin utkommer. Längt!

Om ni vill leka författarstalkers kan ni läsa Sara Bergmark Elfgrens blogg och Mats Strandbergs twittrande.

Rec.ex. från Rabén & Sjögren.

Bloggar-bokhylla

Häromveckan undrade jag om någon av mina läsare sover med böcker nära sin säng. Det gör åtminstone Ika, som var snäll nog att skicka in två bilder på hur mysigt hon ordnat det för sig. Se bara!

Tack för titten Ika. Och sov gott!

Det kom en liten Kindle

... hem till mig igår. Sjukt snabb leverans av Amazon, jag beställde den på torsdag kväll!

När man väl packat upp Kindlen ur paketet är den väldigt lätt att ta i bruk. Har man köpt den via sin Amazon-account (vilket jag antar att de flesta har), är den redan registrerad och heter även Bokbabbel's Kindle (nåja, egentligen har den nog döpt efter mitt riktiga förnamn, men visst vore det lite trevligt om den hette Bokbabbel's Kindle i stället?). Bara att koppla den till en power source, trycka på den och börja klicka runt. Väldigt lättanvänd, som tur!

Min första reflektion är över hur lätt den är. Den känns lättare än min iPhone! Att den på bilden ovan ser lite suddig ut beror på att jag där ännu inte tagit bort de skyddande plasthinnorna.

Min Kindle är den förmånligare WiFi-modellen, och den var lätt att koppla upp till vårt eget trådlösa nät. Nu har jag via Amazon, som man alltså kommer åt antingen från sin egen dator eller direkt via Kindlen, laddat ner några gratis klassiker samt den alldeles rykande färska, i dag publicerade nyaste Sookie Stackhouse-boken Dead Reckoning. Tror att den blir lämpligt lättläst så här i början när jag är lite ovan.

(Som ett P.S. kan tilläggas att jag inatt drömde att Kindlen även tillhandahöll mediciner för en björkallergiker som jag själv. Men det gör den alltså inte! :))

Månadssummering april 2011

Philip Roth - Indignation

Bodil Malmsten - Sista boken från Finistère

Justin Cronin - The Passage

Lotta Sjöholm - Bebisbekännelser - Guide för nybörjarföräldrar

Anne B. Ragde - Nattönskningen

Lisa Genova - Left Neglected

Christos Tsiolkas - The Slap

Jolin Slotte - Fråga aldrig varför, tvivla aldrig mer

Jenny Jägerfeld - Här ligger jag och blöder

Sara Ohlsson - Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan i dag

Hjort & Rosenfeldt - Det fördolda

Linwood Barclay - Clouded Visions

Melina Marchetta - Jellicoe Road

Antal böcker på finska/engelska: 0/5

Antal novellsamlingar: 0

Antal ungdomsböcker: 3

Antal graphic novels: 1

Antal tegelstenar: 1. The Passage! 963 sidor, thank you very much!

Sammanlagt antal: 13

Månadens bästa: The Passage. Mycket mycket bra!

Månadens sämsta: Philip Roth och jag blev inte BFF:s.

Månadens överraskning: Antalet ungdomsböcker.

Månadens besvikelse: Det fördolda var inte så bra som andra hade låtit mig tro.

Psst...

Ni har väl inte missat att Ord och inga visor har gjort en liten intervju med mig? Hur många par Converse finns det egentligen i det bokbabbelska hemmet och vad gör jag när blogginspirationen tryter? Läs mera här!