Matilde av Denise Rudberg XXX½
Jag brukar ju inte läsa chick lit, men då mamma hade skaffat Matilde efter succén med Åse så passade jag på att läsa även denna bok under helgens stugvistelse. Den här utspelar sig före händelserna i Åse, och är tyvärr heller inte riktigt lika bra. Rudberg skriver fortfarande medryckande, men här känns händelserna lite fjantiga - Matilde håller på och skriver på en roman, men då det inte verkar gå som hon hade tänkt sig så hoppar hon snabbt på nästa projekt, bara sådär! Spontana resor och lägenhetsköp är heller inget problem... Kläm in vänskapliga relationer med ex-maken och lite mer-än-vänskapliga-relationer med äldsta barndomsvännen så har du Matilde.
måndag, augusti 31, 2009
lördag, augusti 29, 2009
Finfina Filter
Jag har redan tidigare orerat över att jag verkligen gillar Filter. Tyvärr var jag tvungen att avsluta prenumerationen då den blir så orimligt dyr att skeppa över till Finland, men det kan hända att jag får vända mig till snälla kompisar i Sverige (de blir allt fler förresten, landet i väst lockar tydligen :)) och be dem skicka mig ett nummer då och då. Varför den inte finns att få tag på härhemma är ytterligare en sak att skaffa höjt blodtryck över.
Men faktiskt. Jag vet inte hur de lyckas, men jag läser fascinerat om allt från grisar till genbanker och blir (läs: blev) alltid lika glad då det nyaste numret damp ner på hallmattan. Orkar inte sträckläsa från pärm till pärm, utan har den liggande på säng- eller köksbordet och tar upp den då och då, läser vidare i dess digra innehåll. Att man sedan dessutom fick två fribiljetter till Göteborgs bokmässa med prenumerationen gör ju en bara en ännu gladare (tills man inser att man själv inte kan åka dit, men det är en annan historia).
Tjock är den också. Då jag var hos frissan tidigare i veckan glömde jag tidningen på bordet, så frissan ringde mig några minuter senare och sade att jag hade glömt min bok :).
Men faktiskt. Jag vet inte hur de lyckas, men jag läser fascinerat om allt från grisar till genbanker och blir (läs: blev) alltid lika glad då det nyaste numret damp ner på hallmattan. Orkar inte sträckläsa från pärm till pärm, utan har den liggande på säng- eller köksbordet och tar upp den då och då, läser vidare i dess digra innehåll. Att man sedan dessutom fick två fribiljetter till Göteborgs bokmässa med prenumerationen gör ju en bara en ännu gladare (tills man inser att man själv inte kan åka dit, men det är en annan historia).
Tjock är den också. Då jag var hos frissan tidigare i veckan glömde jag tidningen på bordet, så frissan ringde mig några minuter senare och sade att jag hade glömt min bok :).
fredag, augusti 28, 2009
torsdag, augusti 27, 2009
Underbara "Bellefleur"
Bellefleur av Joyce Carol Oates XXXX½
Efter att ha läst JCO:s dagbok där hon så ivrigt beskriver skrivprocessen med Bellefleur blev jag väldigt sugen på att läsa boken. Och tur var väl det, för vilken magnifik läsupplevelse det var!
Boken är en släktkrönika med släkten Bellefleur som huvudperson, men där finns inslag av gotik och mystik och boken kan inte beskrivas annorlunda än maffig. Lite underlig blir den ibland, och boken är väldigt speciell, kanske den enda i sitt slag (både en bra och en dålig sak - finns det verkligen ingen annan bok man kan "trösta" sig med efter att den här är slut?).
Det var en vindstilla, andlöst vacker junidag (bara några få moln, tunna, fjäderlätta som maskrosfjun, var penslade mot den porslinsblå himlen) som Vernon Bellefleur efter mer än tjugo års misströstan om att bli poet (en sann poet, som han uttryckte det: alla andra kallade honom lättsinnigt, rentav föraktfullt, för Poeten) helt plötsligt, till följd av en fasansfull skräckupplevelse, äntligen blev poet. Vilket han skulle förbli i resten av sitt ovanligt långa liv.
Sådant här läser man helt enkelt inte ofta! En hel del död och andra mystiska händelser inträffar, och boken är uppbyggd på det intressanta sättet att varje kapitel är en liten historia i sig. Tillsammans bildar de sedan en relativt sammanhängande roman med tidshopp hit och dit för att beskriva olika medlemmar av den stora släkten. Som tur var kom boken med ett släktträd, så man hade en möjlighet att följa med i svängarna.
En av sommaren (årets!) bästa läsupplevelser! Perfekt att gotta ner sig i när hösten är på intågande! Läs!
P.S. Men varför har denna fina roman fått så fruktansvärt fula omslag? Googla boken så får ni se!
Efter att ha läst JCO:s dagbok där hon så ivrigt beskriver skrivprocessen med Bellefleur blev jag väldigt sugen på att läsa boken. Och tur var väl det, för vilken magnifik läsupplevelse det var!
Boken är en släktkrönika med släkten Bellefleur som huvudperson, men där finns inslag av gotik och mystik och boken kan inte beskrivas annorlunda än maffig. Lite underlig blir den ibland, och boken är väldigt speciell, kanske den enda i sitt slag (både en bra och en dålig sak - finns det verkligen ingen annan bok man kan "trösta" sig med efter att den här är slut?).
Det var en vindstilla, andlöst vacker junidag (bara några få moln, tunna, fjäderlätta som maskrosfjun, var penslade mot den porslinsblå himlen) som Vernon Bellefleur efter mer än tjugo års misströstan om att bli poet (en sann poet, som han uttryckte det: alla andra kallade honom lättsinnigt, rentav föraktfullt, för Poeten) helt plötsligt, till följd av en fasansfull skräckupplevelse, äntligen blev poet. Vilket han skulle förbli i resten av sitt ovanligt långa liv.
Sådant här läser man helt enkelt inte ofta! En hel del död och andra mystiska händelser inträffar, och boken är uppbyggd på det intressanta sättet att varje kapitel är en liten historia i sig. Tillsammans bildar de sedan en relativt sammanhängande roman med tidshopp hit och dit för att beskriva olika medlemmar av den stora släkten. Som tur var kom boken med ett släktträd, så man hade en möjlighet att följa med i svängarna.
En av sommaren (årets!) bästa läsupplevelser! Perfekt att gotta ner sig i när hösten är på intågande! Läs!
P.S. Men varför har denna fina roman fått så fruktansvärt fula omslag? Googla boken så får ni se!
onsdag, augusti 26, 2009
Snart trycks det t-shirts
Manifestet i lördags, och nu ett mot-manifest i dag. Håller ni på någondera sidan, och varför i så fall? Själv står jag hittills vid sidan om och iakttar, tycker precis som Helena att båda sidorna har sina poänger och att det är trevligt med ordentliga litteraturdiskussioner på kultursidorna. Lite mer lutar jag väl åt mot-manifestet, då jag tycker att det kan vara uppfriskande med nyskapande språk eller dagböcker som publiceras.
Tidigare har det tryckts t-shirts där man fick välja sida t.ex. mellan Edward och Jacob. Vem hinner först med att trycka manifest-tröjor? Och kom ihåg att det var här ni läste det först, jag är gärna med och delar på försäljningsvinsten.
Tidigare har det tryckts t-shirts där man fick välja sida t.ex. mellan Edward och Jacob. Vem hinner först med att trycka manifest-tröjor? Och kom ihåg att det var här ni läste det först, jag är gärna med och delar på försäljningsvinsten.
Åh!
Vissa böcker är lite mer efterlängtade än andra. Tack Söderströms!
Vad jag slutligen tyckte om böckerna kan läsas 8.9. (Fagerholm) och 15.9. (Westö).
Uppdaterat: Bästa bokdagen på länge! En halvtimme senare dyker nämligen Suzanne Collins pinfärska bok Catching Fire ner genom brevinkastet! Jag anar att helgen på sommarstugan kommer att gå åt till frenetisk läsning!
Work 'n' work
Lyrans Tematrio handlar denna gång om yrken, aningen knepig fråga tycker jag. Men jag kom att tänka på...
... Margido i Anne B Ragdes trilogi Berlinerpopplarna m.fl. Han är begravningsentrepenör, och den enda av sitt slag jag har stött på i litteraturen.
... I J K Rowlings böcker är alla trollkarlar, men förutom som lärare vid Hogwarts kan man jobba även med andra (påhittiga!) yrken. Harry Potter själv vill bli en Auror, en som försvarar världen mot de onda
... I Curtis Sittenfelds underbara American Wife är huvudpersonen gift med självaste presidenten. Presidenter skildras ofta i tv-serier eller filmer, men sällan i bokform (såvida det inte gäller biografier).
... Margido i Anne B Ragdes trilogi Berlinerpopplarna m.fl. Han är begravningsentrepenör, och den enda av sitt slag jag har stött på i litteraturen.
... I J K Rowlings böcker är alla trollkarlar, men förutom som lärare vid Hogwarts kan man jobba även med andra (påhittiga!) yrken. Harry Potter själv vill bli en Auror, en som försvarar världen mot de onda
... I Curtis Sittenfelds underbara American Wife är huvudpersonen gift med självaste presidenten. Presidenter skildras ofta i tv-serier eller filmer, men sällan i bokform (såvida det inte gäller biografier).
tisdag, augusti 25, 2009
Nästan out of topic, men bara nästan
I slutet på förra veckan beställde jag hem en Macbebis. Beräknad ankomst: början på september. Sen ska det skrivas. Gradu*, skönlitterära texter, marknadsföringsanalyser**. Och blogg såklart.
*) Magisteruppsats alltså.
**) Hjälp så proffsigt det låter. I wish. Skoluppgifter i biämnet kunde man också kalla det.
*) Magisteruppsats alltså.
**) Hjälp så proffsigt det låter. I wish. Skoluppgifter i biämnet kunde man också kalla det.
måndag, augusti 24, 2009
Diggar Diski!
Den motvilliga resenären av Jenny Diski XXXX
Min pappa var förvånad över bokens titel eftersom han känner mig - det kan knappast finnas en mer villig resenär än jag. Oberoende av detta tyckte jag om Diskis bok.
Det blev inga hundöron den här gången. Men fina formuleringar finns det fullt av i Diskis bok, och även om den dels kan räknas som en reseskildring (Diski befinner sig på Nya Zeeland, på landsbygden och i Lappland) handlar den mycket om ensamhet. Om den självvalda ensamheten.
Det som plågar mig är inte det jag finner i stillheten när jag är ensam utan det jag inte finner.
Diski vill gärna vara för sig själv, läsa och skriva och bara fundera. Får ångest av att Bonden oroar sig för att hon inte gått utanför stugan hon hyrt på tre dagar. Och jag suger i mig det Diski skriver, är glad över att hon gjort det, för självvald ensamhet är då man tänker efter ett ämne som sällan tas upp. Och ibland kan det ju bara vara så skönt. Precis som Diskis böcker. Skating to Antarctica väntar i shoppingkorgen på Book Depository.
Min pappa var förvånad över bokens titel eftersom han känner mig - det kan knappast finnas en mer villig resenär än jag. Oberoende av detta tyckte jag om Diskis bok.
Det blev inga hundöron den här gången. Men fina formuleringar finns det fullt av i Diskis bok, och även om den dels kan räknas som en reseskildring (Diski befinner sig på Nya Zeeland, på landsbygden och i Lappland) handlar den mycket om ensamhet. Om den självvalda ensamheten.
Det som plågar mig är inte det jag finner i stillheten när jag är ensam utan det jag inte finner.
Diski vill gärna vara för sig själv, läsa och skriva och bara fundera. Får ångest av att Bonden oroar sig för att hon inte gått utanför stugan hon hyrt på tre dagar. Och jag suger i mig det Diski skriver, är glad över att hon gjort det, för självvald ensamhet är då man tänker efter ett ämne som sällan tas upp. Och ibland kan det ju bara vara så skönt. Precis som Diskis böcker. Skating to Antarctica väntar i shoppingkorgen på Book Depository.
lördag, augusti 22, 2009
Lady Di
Diana av Julie Burchill XXX½
En biografi över Diana förstås. Men också ett anhopp på prins Charles, och på den engelska överklassen och det engelska kungahuset överhuvudtaget. Här är det inte tal om någon objektivitet från författaren sida, nej, Diana är bäst fastän även hon gör några felsteg ibland. Även om jag själv också är mer på Dianas "sida" än Charles, blir det lite löjligt då författaren förklarar att även om Diana var otrogen så var hon åtminstone inte lika hemsk som Charles som gjorde så och så...
Gillar att kapitlen fått namn på engelska (nåja, snarare att man behållit de engelska namnen i översättningen alltså).
Visst går den bra att läsa den här boken, men jag har hört mycket gott om den och är nu lite förvånad över varför. Vad var det jag missade?
En biografi över Diana förstås. Men också ett anhopp på prins Charles, och på den engelska överklassen och det engelska kungahuset överhuvudtaget. Här är det inte tal om någon objektivitet från författaren sida, nej, Diana är bäst fastän även hon gör några felsteg ibland. Även om jag själv också är mer på Dianas "sida" än Charles, blir det lite löjligt då författaren förklarar att även om Diana var otrogen så var hon åtminstone inte lika hemsk som Charles som gjorde så och så...
Gillar att kapitlen fått namn på engelska (nåja, snarare att man behållit de engelska namnen i översättningen alltså).
Visst går den bra att läsa den här boken, men jag har hört mycket gott om den och är nu lite förvånad över varför. Vad var det jag missade?
torsdag, augusti 20, 2009
Kosmetikvärldens fula baksida
Doft av ondska av Anne Rambach XXX½
Angelina Jolie mördas är parfymen Enfers nya ansikte, men mördas(!) på lanseringstillfället. Journalisten Diane Harpmann som vi träffade redan i Bombyx infiltrerar sig på kosmetikföretaget Aube för att undersöka mordet och sedan skriva om det.
Diane brände hål på smaklökarna redan vid första klunken. Hon tyckte faktiskt om den stickande känslan och smakförlusten. Det var rätt talande för hennes tillstånd överlag.
Kapitlen är döpta efter fraser ur kosmetikbeskrivningar, i stil med "... från hudens innersta till ytan..." och det här är kanske lite onödigt men jag gillar det. I övrigt tycker jag att alldeles för mycket blir för tillskruvat i den här boken. Diane är akrobatisk och klarar sig ur den ena våldsamma situationen efter den andra, och åtminstone jag har lite problem med att hålla reda på persongalleriet. Samtidigt är det här definitivt en deckare bortom de vanliga, men frågan är om man tar det som en bra eller dålig sak. Johanna L på Bokhora skriver om att man tänker sig att boken blir bättre bara för att den är skriven i "exotisk" miljö. Det ligger nog något i den tanken, inte helt omöjligt att man är mer öppen för boken bara för att den är fransk och man känner sig som om man skulle vara duktig och vidga sina vyer genom att läsa någonting franskt.
Omslaget: åh! Snyggt!!
Rec.ex. från Sekwa.
Angelina Jolie mördas är parfymen Enfers nya ansikte, men mördas(!) på lanseringstillfället. Journalisten Diane Harpmann som vi träffade redan i Bombyx infiltrerar sig på kosmetikföretaget Aube för att undersöka mordet och sedan skriva om det.
Diane brände hål på smaklökarna redan vid första klunken. Hon tyckte faktiskt om den stickande känslan och smakförlusten. Det var rätt talande för hennes tillstånd överlag.
Kapitlen är döpta efter fraser ur kosmetikbeskrivningar, i stil med "... från hudens innersta till ytan..." och det här är kanske lite onödigt men jag gillar det. I övrigt tycker jag att alldeles för mycket blir för tillskruvat i den här boken. Diane är akrobatisk och klarar sig ur den ena våldsamma situationen efter den andra, och åtminstone jag har lite problem med att hålla reda på persongalleriet. Samtidigt är det här definitivt en deckare bortom de vanliga, men frågan är om man tar det som en bra eller dålig sak. Johanna L på Bokhora skriver om att man tänker sig att boken blir bättre bara för att den är skriven i "exotisk" miljö. Det ligger nog något i den tanken, inte helt omöjligt att man är mer öppen för boken bara för att den är fransk och man känner sig som om man skulle vara duktig och vidga sina vyer genom att läsa någonting franskt.
Omslaget: åh! Snyggt!!
Rec.ex. från Sekwa.
onsdag, augusti 19, 2009
Den svagaste länken är just.... svag
Solitude - Den svagaste länken av Johan Holm XXX-
Som den boknörd jag är lystrade jag genast till orden "deckare", "författare" och "bokförlag" i texten som beskriver intrigen på bokens pärm. Privatdeckaren Sam Lindwall får nämligen ta sig till förlagsvärlden i Tyskland för att på förlaget Bandits(...) uppmaning undersöka ifall de tyska förlagen och tryckerierna lurar Bandit och dess deckardrottningar på pengar. Samtidigt utför Sam tillsammans med sin hackervän Johny en personlig vendetta på nätpedofiler världen över.
Kära nån så det ska vara grabbigt. Det är rå jargong och morska upp sig mot socialsekreteraren och leva ungkarsliv med vrickad dygnsrytm och jag blir bara trött och undrar varför denna bok fått stämpeln "cosy". Visst blir det lite småspännande, men sen blir det onödigt våldsamt och... nja. Det här är helt enkelt inte my cup of tea.
Rec.ex. från Cosy Crime/Kalla Kulor förlag.
Som den boknörd jag är lystrade jag genast till orden "deckare", "författare" och "bokförlag" i texten som beskriver intrigen på bokens pärm. Privatdeckaren Sam Lindwall får nämligen ta sig till förlagsvärlden i Tyskland för att på förlaget Bandits(...) uppmaning undersöka ifall de tyska förlagen och tryckerierna lurar Bandit och dess deckardrottningar på pengar. Samtidigt utför Sam tillsammans med sin hackervän Johny en personlig vendetta på nätpedofiler världen över.
Kära nån så det ska vara grabbigt. Det är rå jargong och morska upp sig mot socialsekreteraren och leva ungkarsliv med vrickad dygnsrytm och jag blir bara trött och undrar varför denna bok fått stämpeln "cosy". Visst blir det lite småspännande, men sen blir det onödigt våldsamt och... nja. Det här är helt enkelt inte my cup of tea.
Rec.ex. från Cosy Crime/Kalla Kulor förlag.
tisdag, augusti 18, 2009
Fyra timmar tur retur
Juslin först ut i den finlandssvenska bokhösten
Ensamma tillsammans av Emma Juslin XXX½
Olga sitter alltid längst fram på modersmålslektionerna i gymnasiet eftersom hon vill vara så synligt ointresserad som möjligt. Hennes lärare Tove skriver poesi och försöker komma till rätta med sitt nya liv i Åborg*, nationalskalden Runebergs hemstad. Och så har vi Stina som undrar vad pojkvännen Sebastian egentligen sysslar med där i Åbo och samtidigt kämpar med sin självdestruktivitet.
Pappa har en kompis som heter Fred. Pappa och Fred sitter mest i soffan och är ensamma tillsammans. De vattnar sina magsår med kaffe och äter pizza som pappa är expert på att tillreda i mikron.
Emma Juslin är nästan jämngammal med mig, och hon skriver om ett bekant (Svensk)finland, med igenkänningsfaktorn fastnaglad i gymnasieböckerna och stadsmiljöerna. Jag har med stor förtjusning läst hennes två tidigare böcker, På barrikader av glas samt Frida och Frida, och tycker därför att hon hade kunnat göra bättre ifrån sig med denna bok. Här finns så många speciella formuleringar som skulle förtjäna mera eget utrymme, men nu snubblar de på varandra och gör mig matt som läsare. Det är fint av Juslin att ha en egen berättarröst och dessutom ge liv åt tre vitt skilda karaktärer, men nu blir intrycket ändå lite haltande.
Romanen känns som en nedblick i tre personers liv. Man lär känna dem, och får följa dem en bit på vägen, men så lämnar man dem igen, en del har hänt, andra saker kanske förblir rätt lika. Vem vet?
Fin titel! Den har en sorgset vacker klang i sig, och sådant går jag igång på! :)
Rec.ex. från Söderströms.
*) Intressant att just Åborg (=Borgå) förblir anonymt medan Helsingfors och Åbo får framträda under egna namn.
Olga sitter alltid längst fram på modersmålslektionerna i gymnasiet eftersom hon vill vara så synligt ointresserad som möjligt. Hennes lärare Tove skriver poesi och försöker komma till rätta med sitt nya liv i Åborg*, nationalskalden Runebergs hemstad. Och så har vi Stina som undrar vad pojkvännen Sebastian egentligen sysslar med där i Åbo och samtidigt kämpar med sin självdestruktivitet.
Pappa har en kompis som heter Fred. Pappa och Fred sitter mest i soffan och är ensamma tillsammans. De vattnar sina magsår med kaffe och äter pizza som pappa är expert på att tillreda i mikron.
Emma Juslin är nästan jämngammal med mig, och hon skriver om ett bekant (Svensk)finland, med igenkänningsfaktorn fastnaglad i gymnasieböckerna och stadsmiljöerna. Jag har med stor förtjusning läst hennes två tidigare böcker, På barrikader av glas samt Frida och Frida, och tycker därför att hon hade kunnat göra bättre ifrån sig med denna bok. Här finns så många speciella formuleringar som skulle förtjäna mera eget utrymme, men nu snubblar de på varandra och gör mig matt som läsare. Det är fint av Juslin att ha en egen berättarröst och dessutom ge liv åt tre vitt skilda karaktärer, men nu blir intrycket ändå lite haltande.
Romanen känns som en nedblick i tre personers liv. Man lär känna dem, och får följa dem en bit på vägen, men så lämnar man dem igen, en del har hänt, andra saker kanske förblir rätt lika. Vem vet?
Fin titel! Den har en sorgset vacker klang i sig, och sådant går jag igång på! :)
Rec.ex. från Söderströms.
*) Intressant att just Åborg (=Borgå) förblir anonymt medan Helsingfors och Åbo får framträda under egna namn.
måndag, augusti 17, 2009
Party party
Tematrio med kalastema!
1. Även jag nämner Bilbos födelsedag i Sagan om Ringen av Tolkien, för det är sannerligen en spektakulär fest. Hobbitarna äter helst dygnet runt, men då det blir fest blir det extravaganza.
2. Silverbröllopet av Maeve Binchy. Paret Doyle har just varit gifta i 25 år, och för att fira det tar deras äldsta dotter Anna på sig uppgiften att ordna en stor fest för dem. Om det är någon som önskar sig det är en helt annan fråga.
3. Poirots jul av Agatha Christie. Minns inte särskilt mycket av just den här handlingen, men jag har för mig att det handlade om ett visst antal människor som befann sig i ett stort gammalt hus då ägaren blev mördad. Och då rycker den mustaschprydde belgaren ut!
1. Även jag nämner Bilbos födelsedag i Sagan om Ringen av Tolkien, för det är sannerligen en spektakulär fest. Hobbitarna äter helst dygnet runt, men då det blir fest blir det extravaganza.
2. Silverbröllopet av Maeve Binchy. Paret Doyle har just varit gifta i 25 år, och för att fira det tar deras äldsta dotter Anna på sig uppgiften att ordna en stor fest för dem. Om det är någon som önskar sig det är en helt annan fråga.
3. Poirots jul av Agatha Christie. Minns inte särskilt mycket av just den här handlingen, men jag har för mig att det handlade om ett visst antal människor som befann sig i ett stort gammalt hus då ägaren blev mördad. Och då rycker den mustaschprydde belgaren ut!
söndag, augusti 16, 2009
Årets hundrade bok!
Det är rätt praktiskt med en Läst-lista på bloggen. Tack vare den var jag nu medveten om att boken jag läste ut var årets hundrade bok. I och med de skadade benen har jag läst rätt mycket i både juli och augusti och det syns ju genast i statistiken. Årets hundrade bok hör till en genre jag inte läser speciellt mycket ur, nämligen chick lit.
Bara vanligt vatten av Kajsa Ingemarsson XXX½
Stella Friberg är en berömd författare(!) som håller på att skriva den tionde och avslutande delen i serien om detektiven Franciska Falke. Men livet är inte en dans på rosor ens för (framgångs)rika författare; mer "finlitterära" författare attackerar populärlitteraturförfattarna, det knakar i pojkvänsparadiset och till råga på allt får Stella tampas med "vattenläckan from hell" i sin fina Östermalmsvåning.
Visst blir det ju lite finurligt då en populärlitteraturförfattare skriver om en populärlitteraturförfattare; om de litterära påhoppen och om glamouren och dess mindre glamourösa baksida. Samtidigt är Stella allt annat än trevlig, och även om hon har en hemsk familj beter hon sig hemskt och tänker fula tankar. Jag tror och hoppas att det här är någonslags ironi från Ingemarsson sida, för annars...?
Både fiktiva och riktiga kändisar svischar förbi, och läsaren får en liten inblick i förlagsvärlden, tack för den! :) Man får även läsa delar ur Franciska Falke-historien, och den är så dålig att jag ryser. Men det är ju Kaj... förlåt, Stellas historia som är huvudintrigen som tur!
Bara vanligt vatten av Kajsa Ingemarsson XXX½
Stella Friberg är en berömd författare(!) som håller på att skriva den tionde och avslutande delen i serien om detektiven Franciska Falke. Men livet är inte en dans på rosor ens för (framgångs)rika författare; mer "finlitterära" författare attackerar populärlitteraturförfattarna, det knakar i pojkvänsparadiset och till råga på allt får Stella tampas med "vattenläckan from hell" i sin fina Östermalmsvåning.
Visst blir det ju lite finurligt då en populärlitteraturförfattare skriver om en populärlitteraturförfattare; om de litterära påhoppen och om glamouren och dess mindre glamourösa baksida. Samtidigt är Stella allt annat än trevlig, och även om hon har en hemsk familj beter hon sig hemskt och tänker fula tankar. Jag tror och hoppas att det här är någonslags ironi från Ingemarsson sida, för annars...?
Både fiktiva och riktiga kändisar svischar förbi, och läsaren får en liten inblick i förlagsvärlden, tack för den! :) Man får även läsa delar ur Franciska Falke-historien, och den är så dålig att jag ryser. Men det är ju Kaj... förlåt, Stellas historia som är huvudintrigen som tur!
lördag, augusti 15, 2009
Vatten över huvudet
Jag har börjat på ett stort projekt. Nämligen att inlägg för inlägg kopiera in den här bloggen till ett Word-dokument. Trots några pauser har jag trots allt bloggat i snart 4,5 år, och det här är det 777:e inlägget. En hel del att kopiera med andra ord.
Varför jag gör det? Dels för att ha någonslags backup, det är ju trots allt frågan om en hel del text, det vore synd ifall den skulle försvinna ut i tomma intet. Och så funderar jag lite på att kanske kanske, inspirerad av t.ex. Booky Darling, någongång samla ihop dessa skriverier till en blok.
Varför jag gör det? Dels för att ha någonslags backup, det är ju trots allt frågan om en hel del text, det vore synd ifall den skulle försvinna ut i tomma intet. Och så funderar jag lite på att kanske kanske, inspirerad av t.ex. Booky Darling, någongång samla ihop dessa skriverier till en blok.
fredag, augusti 14, 2009
Berlin, meine Liebe(?)
Berlin Tales redigerad av Helen Constantine XXXX-
I oktober ska jag hälsa på bästa Göteborgsvännen som är bosatt i Berlin. Inte illa. Jag har inte tidigare besökt staden, och för att komma i stämning läste jag den här novellsamlingen som jag tipsades om av en annan bokbloggare som själv varit i Berlin och frossade i litteratur kring den staden.
Här har vi då alltså 19 noveller, vissa riktigt korta, som alla har Berlin som det centrala temat. Novellerna har tidigare publicerats i andra novellsamlingar, men det är trevligt att Constantine lyckats skrapa ihop dem till ett sådant här verk. Vissa noveller lämnar mer spår i minnet än andra, men boken är riktigt charmig med kartor och metrokartor över staden. Plus även för litteraturtipsen längst bak i boken; dessutom indelade i "Vill du läsa mer om Tyskland?" och "Vill du läsa mer om Berlin?". Extra knepigt att hänga med blir det genom att Berlin ju är en stad som genomgått stora förändringar och att gatorna t.ex. har bytt namn under tider då muren gick genom staden. Å andra sidan blir det charmigt av att få så olika tidsporträtt av staden.
Boken lämpar sig garanterat mycket bättre för människor som känner till staden en aning från förut, men det är ju inget som hindrar mig från att läsa om den eller delar av den post-resa.
Helen Constantine har tydligen även gett ut böckerna Paris Tales och French Tales, så ifall ni känner er mer lockade av Frankrike kanske de är ett tips för er.
I oktober ska jag hälsa på bästa Göteborgsvännen som är bosatt i Berlin. Inte illa. Jag har inte tidigare besökt staden, och för att komma i stämning läste jag den här novellsamlingen som jag tipsades om av en annan bokbloggare som själv varit i Berlin och frossade i litteratur kring den staden.
Här har vi då alltså 19 noveller, vissa riktigt korta, som alla har Berlin som det centrala temat. Novellerna har tidigare publicerats i andra novellsamlingar, men det är trevligt att Constantine lyckats skrapa ihop dem till ett sådant här verk. Vissa noveller lämnar mer spår i minnet än andra, men boken är riktigt charmig med kartor och metrokartor över staden. Plus även för litteraturtipsen längst bak i boken; dessutom indelade i "Vill du läsa mer om Tyskland?" och "Vill du läsa mer om Berlin?". Extra knepigt att hänga med blir det genom att Berlin ju är en stad som genomgått stora förändringar och att gatorna t.ex. har bytt namn under tider då muren gick genom staden. Å andra sidan blir det charmigt av att få så olika tidsporträtt av staden.
Boken lämpar sig garanterat mycket bättre för människor som känner till staden en aning från förut, men det är ju inget som hindrar mig från att läsa om den eller delar av den post-resa.
Helen Constantine har tydligen även gett ut böckerna Paris Tales och French Tales, så ifall ni känner er mer lockade av Frankrike kanske de är ett tips för er.
Det händer en hel del
Det händer här av Henrik Bromander XXX½
Jag trodde detta var en roman, och blev därför rätt förvånad då boken efter 50 sidor totalt bytte karaktärer och berättarröst. Aha, en novellsamling (om än med väldigt långa noveller, fyra stycken på nästan 300 sidor)! Och lika bra var väl det, för jag höll på att bli galen på den första berättarrösten då hon använde sig av &-tecken i stället för "och", usch!
Det här är ingen glad bok, man mår dåligt eftersom novellkaraktärerna inte har det speciellt bra där de är mobbade eller känner sig utanför eller thaiboxas i Thailand och sällskapar med en prostituerad ladyboy. Ofta är det rätt bra skrivet och det fungerar o.s.v., men för mig når dock ändå inte berättelserna och därmed boken riktigt ända fram.
Och så vill jag passa på att morra över att ordet finlandssvensk igen verkar felanvänt då personen ifråga heter Pekka. Visst, det finns naturligtvis finlandssvenskar med finska namn, men allra oftast har vi finlandssvenskar precis lika svenska namn som svenskarna i Sverige. Bara ett tips ifall ni vill använda er av en finlandssvensk i någon berättelse! Hör ni det, Bromander och Kepler?
Och psst, vad tänkte ni på Ordfront med det där omslaget? På bilden är det dessutom mycket klarare, mitt exemplar är IRL väldigt murrigt och fruktansvärt trist. Jag behöver inte (läs: vill inte ha) glassiga omslag i Danielle Steel-anda, speciellt inte för en sådan här bok, men lite mer kunde ni kanske ha ansträngt er...?
Rec.ex. från Ordfront.
Jag trodde detta var en roman, och blev därför rätt förvånad då boken efter 50 sidor totalt bytte karaktärer och berättarröst. Aha, en novellsamling (om än med väldigt långa noveller, fyra stycken på nästan 300 sidor)! Och lika bra var väl det, för jag höll på att bli galen på den första berättarrösten då hon använde sig av &-tecken i stället för "och", usch!
Det här är ingen glad bok, man mår dåligt eftersom novellkaraktärerna inte har det speciellt bra där de är mobbade eller känner sig utanför eller thaiboxas i Thailand och sällskapar med en prostituerad ladyboy. Ofta är det rätt bra skrivet och det fungerar o.s.v., men för mig når dock ändå inte berättelserna och därmed boken riktigt ända fram.
Och så vill jag passa på att morra över att ordet finlandssvensk igen verkar felanvänt då personen ifråga heter Pekka. Visst, det finns naturligtvis finlandssvenskar med finska namn, men allra oftast har vi finlandssvenskar precis lika svenska namn som svenskarna i Sverige. Bara ett tips ifall ni vill använda er av en finlandssvensk i någon berättelse! Hör ni det, Bromander och Kepler?
Och psst, vad tänkte ni på Ordfront med det där omslaget? På bilden är det dessutom mycket klarare, mitt exemplar är IRL väldigt murrigt och fruktansvärt trist. Jag behöver inte (läs: vill inte ha) glassiga omslag i Danielle Steel-anda, speciellt inte för en sådan här bok, men lite mer kunde ni kanske ha ansträngt er...?
Rec.ex. från Ordfront.
torsdag, augusti 13, 2009
Vad mer kan man önska än förståelse?
Det är roligt att läsa om vad andra bokbloggare shoppar för böcker. Dels får man ju såklart boktips, så får man inspiration att själv shoppa lite och så lindrar det även samvetet; Se hur mycket hon/han köpte, i jämförelse med det så framstår jag ju inte som värsta bokhamstern längre... Nämner något om detta åt sambon och undrar samtidigt var människor får plats för alla sina böcker. Och att det ju tyvärr också kan bli en rätt dyr hobby.
- Men det finns ju folk som har hela garage för sina hobbybilar, konstaterar sambon.
Ah. Vilka ljuva ord för en boknörd. Vilken fin sambo jag har!
- Men det finns ju folk som har hela garage för sina hobbybilar, konstaterar sambon.
Ah. Vilka ljuva ord för en boknörd. Vilken fin sambo jag har!
Vi språkar om språk
Lyrans Tematrio handlar denna vecka om språk. Många har säkert koncentrerat sig på böcker där de tyckt att språket varit extra vackert, och det tänkte jag först också göra. Nu blev det i stället en trio med böcker där språket är av central betydelse, där boken skulle bli en helt annan med en ordinär användning av språk.
1. Montecore - en unik tiger av Jonas Hassen Khemiri. Khemiri är ju ett ypperligt exempel på språk-viktiga böcker, men jag valde den mindre omtalade Montecore eftersom den kryllar av ord som Khemiri låtsasöversätter från franskan. Själv har jag läst lite franska back in the days så jag förstod orden, men jag undrar hur det gick för dem som inte parle francais (hur får man det där franska c:t förresten?)
2. Allt av Martina Lowden. Både "intrigen" och språket är nytt, det är dagboksanteckningar med listor över vad som finns på skrivbordet och allting därikring, och det kan både irritera och inspirera.
3. Böckerna av James Frey. De saknar skiljetecken eller stora böcker, och som den språkfascist jag är är jag väldigt förvånad över att jag kan se förbi det och verkligen tycka om böckerna.
1. Montecore - en unik tiger av Jonas Hassen Khemiri. Khemiri är ju ett ypperligt exempel på språk-viktiga böcker, men jag valde den mindre omtalade Montecore eftersom den kryllar av ord som Khemiri låtsasöversätter från franskan. Själv har jag läst lite franska back in the days så jag förstod orden, men jag undrar hur det gick för dem som inte parle francais (hur får man det där franska c:t förresten?)
2. Allt av Martina Lowden. Både "intrigen" och språket är nytt, det är dagboksanteckningar med listor över vad som finns på skrivbordet och allting därikring, och det kan både irritera och inspirera.
3. Böckerna av James Frey. De saknar skiljetecken eller stora böcker, och som den språkfascist jag är är jag väldigt förvånad över att jag kan se förbi det och verkligen tycka om böckerna.
onsdag, augusti 12, 2009
Boknörderi i brevform
84, Charing Cross Road av Helene Hanff XXX½
Jag har (ännu?) inte läst The Guernsey Potato Peel Pie and Literary Society (världens jobbigaste titel tätt följd av Extremely Loud and Incredibly Close?) men då jag tittade på den på Adlibris rekommenderades även den här boken. Jag hade aldrig hört talas om den tidigare, men så några dagar senare var det en bokbloggare (vem, jag minns inte!) som recenserade denna och då var jag glad att jag kunde norpa åt mig den från närmaste bibiliotek för att kolla vad det egentligen var frågan om.
En brevroman är vad det är, där Helene bor i New York men börjar beställa böcker från ett antikvariat i det efterkrigstida London. De skickar brev (och böcker) fram och tillbaka över Atlanten och brevväxlingen håller på av och till i tjugo år(!). Naturligtvis blir breven så småningom lite personligare, och Helene är också snäll och skickar matpaket till bokhandelns anställda till jul och påsk. En del av breven blir rätt likartade och det är bra att romanen inte är tjockare än vad den är, men en charmig bok är det helt klart. Helene uttrycker sig ganska speciellt ibland, och man får både lust att skriva brev och beställa lite böcker efter att ha läst denna.
Jag har (ännu?) inte läst The Guernsey Potato Peel Pie and Literary Society (världens jobbigaste titel tätt följd av Extremely Loud and Incredibly Close?) men då jag tittade på den på Adlibris rekommenderades även den här boken. Jag hade aldrig hört talas om den tidigare, men så några dagar senare var det en bokbloggare (vem, jag minns inte!) som recenserade denna och då var jag glad att jag kunde norpa åt mig den från närmaste bibiliotek för att kolla vad det egentligen var frågan om.
En brevroman är vad det är, där Helene bor i New York men börjar beställa böcker från ett antikvariat i det efterkrigstida London. De skickar brev (och böcker) fram och tillbaka över Atlanten och brevväxlingen håller på av och till i tjugo år(!). Naturligtvis blir breven så småningom lite personligare, och Helene är också snäll och skickar matpaket till bokhandelns anställda till jul och påsk. En del av breven blir rätt likartade och det är bra att romanen inte är tjockare än vad den är, men en charmig bok är det helt klart. Helene uttrycker sig ganska speciellt ibland, och man får både lust att skriva brev och beställa lite böcker efter att ha läst denna.
tisdag, augusti 11, 2009
Kvällsbloggande
Jag tänker inte ägna ett inlägg åt om vem man hittade bakom sommarens mest omtalade pseudonym. Recensionslusten går fortfarande på sparlåga, men jag fortsätter att läsa böcker på löpande band och sukta efter fler på Adlibris och Book Depository (det här med gratis frakt kan bli farligt känner jag!). Gläds åt anlända biblioteksreservationer och recensionsexemplar. Funderar på att förhandspublicera några recensioner eftersom det återigen kommer att bli ett internetlöst/-fritt veckoslut med desto mera lästid. Blir upprörd över Förlagsredaktörens funderingar om ifall det är sunt att läsa mycket.
Noveller, noveller
Det här verkar bli sommaren/året(?) då jag slukade noveller. Men då det finns så många bra novellsamlingar ute just nu så är det bara att fortsätta läsa!
Paris-Dakar av Jens Liljestrand XXXX-
Titeln kan verka lite skrämmande och missvisande - Ett ökenrally? tänkte bil-ointresserade jag. Men låt er inte luras utan dyk in bland pärmarna, där hittar ni en rätt jämn novellsamling med bra berättelser om manlighet och makt. Under ytan vilar dessutom ett ständigt obehag. Även om karaktärerna inte alltid är de charmigaste känner jag med dem då det går dåligt för dem, det känns obehagligt och det är skickligt av Liljestrand. Jag är glad att jag förstod att läsa boken!
Rec.ex. från Ordfront.
Åtta procent av ingenting av Etgar Keret XXXX-
En av de mest omtalde/ombloggade novellsamlingarna under 2008, och nu fick jag äntligen möjlighet att läsa den. Visst är den bra, men det förvånar mig faktiskt lite att boken blev så populär som den blev - den är nämligen rätt skruvad ibland.
Jag är nästan mest förtjust i de allra kortaste novellerna, ibland är de inte ens två sidor långa men Keret lyckas med att fånga stämningen, dram med läsaren och få läsaren att gå med på att det inte blir längre än så här men att det är just så som det ska vara. Inte det allra lättaste kan jag tänka mig.
Paris-Dakar av Jens Liljestrand XXXX-
Titeln kan verka lite skrämmande och missvisande - Ett ökenrally? tänkte bil-ointresserade jag. Men låt er inte luras utan dyk in bland pärmarna, där hittar ni en rätt jämn novellsamling med bra berättelser om manlighet och makt. Under ytan vilar dessutom ett ständigt obehag. Även om karaktärerna inte alltid är de charmigaste känner jag med dem då det går dåligt för dem, det känns obehagligt och det är skickligt av Liljestrand. Jag är glad att jag förstod att läsa boken!
Rec.ex. från Ordfront.
Åtta procent av ingenting av Etgar Keret XXXX-
En av de mest omtalde/ombloggade novellsamlingarna under 2008, och nu fick jag äntligen möjlighet att läsa den. Visst är den bra, men det förvånar mig faktiskt lite att boken blev så populär som den blev - den är nämligen rätt skruvad ibland.
Jag är nästan mest förtjust i de allra kortaste novellerna, ibland är de inte ens två sidor långa men Keret lyckas med att fånga stämningen, dram med läsaren och få läsaren att gå med på att det inte blir längre än så här men att det är just så som det ska vara. Inte det allra lättaste kan jag tänka mig.
måndag, augusti 10, 2009
Nya seriemördare i Stockholm
Kretsen av Veronica von Schenck XXXX-
Andra delen om profileraren Althea Molin. Althea har inte haft några fall att hugga in på sedan händelserna i boken Änglalik och hoppar därför gärna på erbjudandet om att undersöka ett dataintrång tillsammans med vännen Emelie. Banken har blivit av med flera miljoner p.g.a. ett dataintrång och en IT-tekniker hittas död i bankens närhet. I munnen har han tarotkortet Djävulen. Snart kopplas även Stockholmspolisen in då en annan man hittas mördad med ett annat tarorkort i munnen.
Boken håller tyvärr inte lika bra flyt som den första delen, men visst är det här någonting man gärna kan läsa. Lite vanligt polistjafs är det förstås inklämt, personer vars enda uppgift är att vara jobbiga/sätta käppar i hjulen. Men sådant får man väl ta. Altheas tvångstankar nämns bara här och där, så att läsaren inte ska glömma bort dem känns det som, men jag gillar att Althea blir osäker på Richards tankar om henne och hennes sårbarhet, det känns äkta.
Rec.ex. från Ordfront.
Andra delen om profileraren Althea Molin. Althea har inte haft några fall att hugga in på sedan händelserna i boken Änglalik och hoppar därför gärna på erbjudandet om att undersöka ett dataintrång tillsammans med vännen Emelie. Banken har blivit av med flera miljoner p.g.a. ett dataintrång och en IT-tekniker hittas död i bankens närhet. I munnen har han tarotkortet Djävulen. Snart kopplas även Stockholmspolisen in då en annan man hittas mördad med ett annat tarorkort i munnen.
Boken håller tyvärr inte lika bra flyt som den första delen, men visst är det här någonting man gärna kan läsa. Lite vanligt polistjafs är det förstås inklämt, personer vars enda uppgift är att vara jobbiga/sätta käppar i hjulen. Men sådant får man väl ta. Altheas tvångstankar nämns bara här och där, så att läsaren inte ska glömma bort dem känns det som, men jag gillar att Althea blir osäker på Richards tankar om henne och hennes sårbarhet, det känns äkta.
Rec.ex. från Ordfront.
Snudd på klassiker
Den blå rullgardinen av Agnes von Krusenstjerna XXX½
Det här är den första delen i serien på sju böcker om Fröknarna von Pahlen. Den unga Petra får ta hand om sin 12-åriga föräldralösa brorsdotter Angela, och tillsammans bosätter de sig på Eka gård. BookyDarling skriver att dessa böcker är utmärkt sommarläsning, och jag kan nog inget annat än hålla med. Man får en dos klassiker medan gardinerna vajar i vinden och fröknarna von Pahlen hittar på äventyr. Eller nåja, äventyr och äventyr, sååå mycket händer det kanske inte i boken. Det som irriterar mig en aning är att det görs stora tidshopp rätt ofta, och så gör man bara nedslag i några händelser och konstaterar att det nu tydligen gått två år sedan förra stycket.
På Wikipedia kan man läsa att bokserien p.g.a. samlagsskildringar och incenstuösa inslag gav upphov till den s.k. Krusenstjernafejden som under åren 1933-1935 "var en allmän kamp om litteraturens och diktningens relation gentemot de etiska och moraliska normerna som var gällande i dåtidens samhälle". Spännande!
Tordyveln flyger i skymningen av Maria Gripe XXXX+
Omläsning av en kär gammal goding. 1970 är denna bok skriven, men den fungerar förvånansvärt bra än i dag! Jonas smyger omkring med sin nya bandspelare och spelar in allt, och han och hans syster Annika samt deras kompis David kommer över en bunt väldigt gamla brev då de ska vattna blommorna i den Selanderska villan över sommaren. Det är egyptiska statyer och känsliga blommor, kärlekshistoria och en mycket charmig berättelse, dessutom med många spännande vändningar. Läs och charmas!
Det här är den första delen i serien på sju böcker om Fröknarna von Pahlen. Den unga Petra får ta hand om sin 12-åriga föräldralösa brorsdotter Angela, och tillsammans bosätter de sig på Eka gård. BookyDarling skriver att dessa böcker är utmärkt sommarläsning, och jag kan nog inget annat än hålla med. Man får en dos klassiker medan gardinerna vajar i vinden och fröknarna von Pahlen hittar på äventyr. Eller nåja, äventyr och äventyr, sååå mycket händer det kanske inte i boken. Det som irriterar mig en aning är att det görs stora tidshopp rätt ofta, och så gör man bara nedslag i några händelser och konstaterar att det nu tydligen gått två år sedan förra stycket.
På Wikipedia kan man läsa att bokserien p.g.a. samlagsskildringar och incenstuösa inslag gav upphov till den s.k. Krusenstjernafejden som under åren 1933-1935 "var en allmän kamp om litteraturens och diktningens relation gentemot de etiska och moraliska normerna som var gällande i dåtidens samhälle". Spännande!
Tordyveln flyger i skymningen av Maria Gripe XXXX+
Omläsning av en kär gammal goding. 1970 är denna bok skriven, men den fungerar förvånansvärt bra än i dag! Jonas smyger omkring med sin nya bandspelare och spelar in allt, och han och hans syster Annika samt deras kompis David kommer över en bunt väldigt gamla brev då de ska vattna blommorna i den Selanderska villan över sommaren. Det är egyptiska statyer och känsliga blommor, kärlekshistoria och en mycket charmig berättelse, dessutom med många spännande vändningar. Läs och charmas!
Etiketter:
barn- och ungdomsböcker,
klassiker,
läst,
omläsning
lördag, augusti 08, 2009
Augustinätter
fredag, augusti 07, 2009
1½ månad med Joyce och hennes dagbok
Dagbok 1973-1982 av Joyce Carol Oates XXXX-
Är det så att mitt medvetet välordnade och normala liv kompenserar för en inre vildmark... döljer det en allt annat än normal fantasi? Kanske är det så, men för mig känns det inte så. Det "jag" som har kommandot kan utan problem förflytta sig från en värld till en annan, från ett språk till ett annat.
"Du viker hundöron!!" utropar sambon bestört en kväll då vi ligger i sängen och läser. Och ja, det gör jag, den stora hundöronhataren. För att här finns det många fina eller intressanta formuleringar, och eftersom jag tror att den här boken kommer att få stå i vår bokhylla i många år tycker jag det är okej, rentav trevligt, med några (många!) hundöron som indikatorer på ställen där JCO tänkt till det lite extra bra.
Att fördjupa mig i en personlighet som är så olik min egen och att sedan upptäcka att den är min egen.
Jag tillbringade lång tid med denna bok, men det var ett läsesätt jag var nöjd med. Mina tankar och åsikter om boken varierade; i början blev jag irriterad på att JCO ständigt kändes distanserad, de enda gångerna hon egentligen blev personlig var då hon erkände att hon ibland ljuger och skyller på en vacklande hälsa för att komma undan sociala plikter. Men antingen blev hon mer personlig eller så kom jag att komma henne närmare under de flera veckor vi tillbringade tillsammans, mot slutet av boken var jag nämligen på mycket god fot med henne.
JCO skriver om hur mycket hon älskar att skriva, och hur hon trivs i sitt äktenskap med sin älskade Ray. Hon äter inte mycket, promenerar/cyklar desto mer. Nämner böcker hon håller på att skriva och läsa. Ägnar mycket tid åt att fundera över den officiella JCO och den privata Joyce. Får ångest inför universitetsundervisningen varje höst, och kommer år efter år att älska den. Skriver fascinerande om sitt skrivande, och jisses så produktiv hon är! Absurt nog konstaterar hon någonstans i slutet att människor nog har en felaktig bild av henne, att de tänker att hon är så väldigt produktiv och effektiv medan hon enligt sin egen åsikt främst slöar. Hah!
Boken var tjock, och det var ett bra drag att trots allt begränsa mängden år som kommit med (den är dessutom rejält redigerad, varje stycke som tagits bort markeras med [...]). Själv hoppas jag på att vi kommer att få fler dagböcker, från de år då jag själv vandrat på denna jord och under år det skett saker i världshistorien/kulturhistorien jag själv kan relatera till. Och då JCO skrivit böcker jag läst (de är visserligen inte ännu många, men jag jobbar på att ändra på den saken).
En av de böcker JCO skriver sig varm om är det mastodontiska familjeeposet Bellefleur. Så kärleksfullt och mycket som hon skrev om den blev jag väldigt sugen på att läsa den. Den verkar inte finnas i nätbokhandlarna, men fanns som tur i ett tungt men förflyttbart exemplar på biblioteket. Ser ut som om jag kommer att tillbringa även de kommande veckorna med Joyce Carol Oates!
Rec.ex. från Bonniers.
Är det så att mitt medvetet välordnade och normala liv kompenserar för en inre vildmark... döljer det en allt annat än normal fantasi? Kanske är det så, men för mig känns det inte så. Det "jag" som har kommandot kan utan problem förflytta sig från en värld till en annan, från ett språk till ett annat.
"Du viker hundöron!!" utropar sambon bestört en kväll då vi ligger i sängen och läser. Och ja, det gör jag, den stora hundöronhataren. För att här finns det många fina eller intressanta formuleringar, och eftersom jag tror att den här boken kommer att få stå i vår bokhylla i många år tycker jag det är okej, rentav trevligt, med några (många!) hundöron som indikatorer på ställen där JCO tänkt till det lite extra bra.
Att fördjupa mig i en personlighet som är så olik min egen och att sedan upptäcka att den är min egen.
Jag tillbringade lång tid med denna bok, men det var ett läsesätt jag var nöjd med. Mina tankar och åsikter om boken varierade; i början blev jag irriterad på att JCO ständigt kändes distanserad, de enda gångerna hon egentligen blev personlig var då hon erkände att hon ibland ljuger och skyller på en vacklande hälsa för att komma undan sociala plikter. Men antingen blev hon mer personlig eller så kom jag att komma henne närmare under de flera veckor vi tillbringade tillsammans, mot slutet av boken var jag nämligen på mycket god fot med henne.
JCO skriver om hur mycket hon älskar att skriva, och hur hon trivs i sitt äktenskap med sin älskade Ray. Hon äter inte mycket, promenerar/cyklar desto mer. Nämner böcker hon håller på att skriva och läsa. Ägnar mycket tid åt att fundera över den officiella JCO och den privata Joyce. Får ångest inför universitetsundervisningen varje höst, och kommer år efter år att älska den. Skriver fascinerande om sitt skrivande, och jisses så produktiv hon är! Absurt nog konstaterar hon någonstans i slutet att människor nog har en felaktig bild av henne, att de tänker att hon är så väldigt produktiv och effektiv medan hon enligt sin egen åsikt främst slöar. Hah!
Boken var tjock, och det var ett bra drag att trots allt begränsa mängden år som kommit med (den är dessutom rejält redigerad, varje stycke som tagits bort markeras med [...]). Själv hoppas jag på att vi kommer att få fler dagböcker, från de år då jag själv vandrat på denna jord och under år det skett saker i världshistorien/kulturhistorien jag själv kan relatera till. Och då JCO skrivit böcker jag läst (de är visserligen inte ännu många, men jag jobbar på att ändra på den saken).
En av de böcker JCO skriver sig varm om är det mastodontiska familjeeposet Bellefleur. Så kärleksfullt och mycket som hon skrev om den blev jag väldigt sugen på att läsa den. Den verkar inte finnas i nätbokhandlarna, men fanns som tur i ett tungt men förflyttbart exemplar på biblioteket. Ser ut som om jag kommer att tillbringa även de kommande veckorna med Joyce Carol Oates!
Rec.ex. från Bonniers.
torsdag, augusti 06, 2009
Columbine, aka-porr och führern
Jag har läst en hel massa på sistone men inte orkat recensera. Nu har jag försökt ordna in det lästa i olika inlägg (böckerna i det här inlägget har dock ingen gemensam nämnare, därför fick de klumpas ihop så här bara). Inläggen kommer att publiceras inom de närmaste dagarna medan jag själv är tillbaka på sommarstugan och plöjer vidare. Ha en skön sommarhelg allihopa!
The Hour I First Believed av Wally Lamb XXXX-
Här har ni en tjock american novel som håller en fast länge och väl. Boken blev en långkörare för mig och jag slalomläste en hel hop med böcker vid sidan om, men jag var ändå glad varje gång jag tog upp denna gång. Eller glad är kanske fel ord, eftersom den är allt annat än munter.
Meet Caelum and Maureen, lärare och skolsköterska vid Columbine High. Jep, that Columbine. Maureen befinner sig i skolan då tonårspojkarna marscherar in med sina bomber och vapen, men hon överlever och paret flyttar till Caelums hemstad för att komma bort från Columbine. Och sen händer det en hel massa mer, och även om jag gillar det jag läser, för det är välskrivet, tänker jag att Lamb hade kunnat cut sina karaktärer some slack och inte fört all världens elände till deras tröskel. Och den där sidohandlingen om Caelums förfäder hade man helt kunnat lämna bort.
Men, jag läser gärna mera Lamb! Någon som kan tipsa om de andra böckerna?
Efterdyningar av Anita Shreve XXXX+
Hurra, en internatskoleskildring! Aka-porrfantasterna kan dock inte dregla såå mycket eftersom internatskolelivet trots allt inte skildras så väldigt mycket - fokus har i stället lagt på handlingen där några elever på Avery Academy blir fast för att ha utnyttjat en minderårig flicka sexuellt. Berättelsen skildras ur en hel rad personers synvinkel, och det fungerar utmärkt, karaktärerna får helt egna röster. Endast i slutet berättar karaktärerna för mycket samma saker, så där hade man kanske kunnat rensa bort något tiotal sidor. Bra flyt!
Rec.ex. från W&W.
De osannolika systrarna Mitford av Cecilia Hagen XXX½
En biografi över sex systrar som tycks ha varit överallt och gjort allt, hur har jag inte hört talas om dem tidigare? De växte upp i herrgårdar och kom att fraternisera med Oswald Mosley och Adolf Hitler, bli författare och sångerskor och jag vet inte vad. Boken är personligt skriven och Cecilia Hagen klämmer in egna åsikter och kommentarer på ett sätt jag inte kan bestämma mig för om det är charmigt eller irriterande.
Fotnot: På bokens rygg är titeln endast De osannolika systrarna(!). Ajabaja!
The Hour I First Believed av Wally Lamb XXXX-
Här har ni en tjock american novel som håller en fast länge och väl. Boken blev en långkörare för mig och jag slalomläste en hel hop med böcker vid sidan om, men jag var ändå glad varje gång jag tog upp denna gång. Eller glad är kanske fel ord, eftersom den är allt annat än munter.
Meet Caelum and Maureen, lärare och skolsköterska vid Columbine High. Jep, that Columbine. Maureen befinner sig i skolan då tonårspojkarna marscherar in med sina bomber och vapen, men hon överlever och paret flyttar till Caelums hemstad för att komma bort från Columbine. Och sen händer det en hel massa mer, och även om jag gillar det jag läser, för det är välskrivet, tänker jag att Lamb hade kunnat cut sina karaktärer some slack och inte fört all världens elände till deras tröskel. Och den där sidohandlingen om Caelums förfäder hade man helt kunnat lämna bort.
Men, jag läser gärna mera Lamb! Någon som kan tipsa om de andra böckerna?
Efterdyningar av Anita Shreve XXXX+
Hurra, en internatskoleskildring! Aka-porrfantasterna kan dock inte dregla såå mycket eftersom internatskolelivet trots allt inte skildras så väldigt mycket - fokus har i stället lagt på handlingen där några elever på Avery Academy blir fast för att ha utnyttjat en minderårig flicka sexuellt. Berättelsen skildras ur en hel rad personers synvinkel, och det fungerar utmärkt, karaktärerna får helt egna röster. Endast i slutet berättar karaktärerna för mycket samma saker, så där hade man kanske kunnat rensa bort något tiotal sidor. Bra flyt!
Rec.ex. från W&W.
De osannolika systrarna Mitford av Cecilia Hagen XXX½
En biografi över sex systrar som tycks ha varit överallt och gjort allt, hur har jag inte hört talas om dem tidigare? De växte upp i herrgårdar och kom att fraternisera med Oswald Mosley och Adolf Hitler, bli författare och sångerskor och jag vet inte vad. Boken är personligt skriven och Cecilia Hagen klämmer in egna åsikter och kommentarer på ett sätt jag inte kan bestämma mig för om det är charmigt eller irriterande.
Fotnot: På bokens rygg är titeln endast De osannolika systrarna(!). Ajabaja!
Tematrio barndom+outläst
Barndomsskildringar
1. Jonas Gardell med trilogin En komikers uppväxt, Ett ufo gör entré och Jenny. Såklart.
2. Drakarna över Helsingfors av Kjell Westö. Passar på att puffa för den (och författarskapet) igen. Because they're worth it.
3. Mamma sa att jag var sjuk av Julie Gregory. Allas uppväxt är inte rosenröd.
Outlästa
Bra tema! Fast med risk att få utskällande/peppande kommentarer såklart; "Vaa, har du lämnat den oläst?" Here goes.
1. Den hemliga historien av Donna Tartt. *hukar mig* Visst gillade jag det jag läste, men då jag kom hem från resan där jag påbörjat boken skulle jag bara ta en liten paus. Så gick det några månader, nu är det väl redan år...
2. On Beauty av Zadie Smith. Ett omslag to die for, men väl hemkommen från en annan resa (hmm, anas det en trend här?) orkade jag inte kämpa vidare.
3. Bara ett liv av Sara Blaedel. Påbörjade denna före en resa men hade kommit så långt att jag inte ville ta med mig den på resan (onödigt att slösa kappsäcksutrymme för "så få sidor"). Och nu; dilemmat att jag inte minns vad som hänt (rätt viktigt i en deckare...), men kommer det att vara tråkigt att läsa om boken för att kunna läsa ut den...?
1. Jonas Gardell med trilogin En komikers uppväxt, Ett ufo gör entré och Jenny. Såklart.
2. Drakarna över Helsingfors av Kjell Westö. Passar på att puffa för den (och författarskapet) igen. Because they're worth it.
3. Mamma sa att jag var sjuk av Julie Gregory. Allas uppväxt är inte rosenröd.
Outlästa
Bra tema! Fast med risk att få utskällande/peppande kommentarer såklart; "Vaa, har du lämnat den oläst?" Here goes.
1. Den hemliga historien av Donna Tartt. *hukar mig* Visst gillade jag det jag läste, men då jag kom hem från resan där jag påbörjat boken skulle jag bara ta en liten paus. Så gick det några månader, nu är det väl redan år...
2. On Beauty av Zadie Smith. Ett omslag to die for, men väl hemkommen från en annan resa (hmm, anas det en trend här?) orkade jag inte kämpa vidare.
3. Bara ett liv av Sara Blaedel. Påbörjade denna före en resa men hade kommit så långt att jag inte ville ta med mig den på resan (onödigt att slösa kappsäcksutrymme för "så få sidor"). Och nu; dilemmat att jag inte minns vad som hänt (rätt viktigt i en deckare...), men kommer det att vara tråkigt att läsa om boken för att kunna läsa ut den...?
onsdag, augusti 05, 2009
Stockholm i mitt <3
Änglalik av Veronica von Schenck XXXX+
Halvsvenska, halvkoreanska Althea Molin som har bott och arbetat som profilerare i New York har nu flyttat till Stockholm efter ett överfall under en mordutredning. Efter att ha försökt få ordning på sitt känsloliv igen börjar hon slutligen jobba med Stockholmspolisen i jakt på en seriemördare.
Althea är inte perfekt, hon har tvångstankar och det känns som en rätt så kreativ lösning på sätt att göra polisen mindre perfekt. Det är trevligt att läsa om polisarbete från en lite annan synvinkel, men min enda invändning är att just Altheas yrke som psykologisk profilerare riskerar att göra serien lite tjatig i längden - kommer det alltid att handla om seriemord?
Det är namedropping om Stockholm hela tiden, både gator och ställen nämns och jag önskar att jag kände till staden lite bättre! Och lite New York-prat emellan känns minsann inte helt fel det heller.
Men jaa! Såhär ska en deckardebut se ut! Bra fall, bra karaktärer och ett sug att fortsätta läsa serien! Som tur läste jag denna bok så "sent" att nästa bok, Kretsen, redan finns att tillgå (och Änglalik finns redan i pocket bara så ni vet). Mera Althea Molin åt folket, och jag får lägga ytterligare en deckarserie bakom örat. Även Johanna Ö skriver glatt och inspirerande om serien här.
Och ser man på, är det inte Lotta Kühlhorn som har gjort omslaget? Inte ett av hennes bästa, men visst bär det henns prägel. Heja Lotta!
Boken var ett rec.ex från Ordfront.
Åse av Denise Rudberg XXXX+
Jag tycker som bekant inte om chick lit, men alltid då och då ger jag den genren en chans. Och det är för böcker som dessa som jag gör det, eftersom man i högen av dravel plötsligt hittar något man gillar!
Mamma hade hittat boken billigt på Åland, och då jag var på sommarstugan och min medhavda hög krympt oroväckande snabbt, passade jag på att låna denna och sedan läsa den i ett sträck med matpaus emellan. För den var ju bra! Medryckande och lite charmig sådär; visserligen rätt "orealistisk" med rika Åse och galet rika överklassen som hon snubblar in i och människor som åker till Mallorca (ursäkta, Mallis) stup i kvarten och hux flux. Men jag är okej med det, för boken blir mycket flärdigare då, och det fungerade för stunden. Boken är den sista i den löst sammanhängande trilogin bestående av delarna Jenny S och Matilde, någon som läst de böckerna?
Och även här är det location, location, location som gäller. Mitt Sverigelängt bara växer av dessa "placedropping-böcker"!
Halvsvenska, halvkoreanska Althea Molin som har bott och arbetat som profilerare i New York har nu flyttat till Stockholm efter ett överfall under en mordutredning. Efter att ha försökt få ordning på sitt känsloliv igen börjar hon slutligen jobba med Stockholmspolisen i jakt på en seriemördare.
Althea är inte perfekt, hon har tvångstankar och det känns som en rätt så kreativ lösning på sätt att göra polisen mindre perfekt. Det är trevligt att läsa om polisarbete från en lite annan synvinkel, men min enda invändning är att just Altheas yrke som psykologisk profilerare riskerar att göra serien lite tjatig i längden - kommer det alltid att handla om seriemord?
Det är namedropping om Stockholm hela tiden, både gator och ställen nämns och jag önskar att jag kände till staden lite bättre! Och lite New York-prat emellan känns minsann inte helt fel det heller.
Men jaa! Såhär ska en deckardebut se ut! Bra fall, bra karaktärer och ett sug att fortsätta läsa serien! Som tur läste jag denna bok så "sent" att nästa bok, Kretsen, redan finns att tillgå (och Änglalik finns redan i pocket bara så ni vet). Mera Althea Molin åt folket, och jag får lägga ytterligare en deckarserie bakom örat. Även Johanna Ö skriver glatt och inspirerande om serien här.
Och ser man på, är det inte Lotta Kühlhorn som har gjort omslaget? Inte ett av hennes bästa, men visst bär det henns prägel. Heja Lotta!
Boken var ett rec.ex från Ordfront.
Åse av Denise Rudberg XXXX+
Jag tycker som bekant inte om chick lit, men alltid då och då ger jag den genren en chans. Och det är för böcker som dessa som jag gör det, eftersom man i högen av dravel plötsligt hittar något man gillar!
Mamma hade hittat boken billigt på Åland, och då jag var på sommarstugan och min medhavda hög krympt oroväckande snabbt, passade jag på att låna denna och sedan läsa den i ett sträck med matpaus emellan. För den var ju bra! Medryckande och lite charmig sådär; visserligen rätt "orealistisk" med rika Åse och galet rika överklassen som hon snubblar in i och människor som åker till Mallorca (ursäkta, Mallis) stup i kvarten och hux flux. Men jag är okej med det, för boken blir mycket flärdigare då, och det fungerade för stunden. Boken är den sista i den löst sammanhängande trilogin bestående av delarna Jenny S och Matilde, någon som läst de böckerna?
Och även här är det location, location, location som gäller. Mitt Sverigelängt bara växer av dessa "placedropping-böcker"!
Skärpning, Cosy Crime!
Ut kom vargarna av Jesper Ersgård XX½
Cosy Crime presenterar sig själv och boken genom att skriva att de vill ge ut bra deckare. Cosy Crime är - som namnet låter påskina - också tänkt att vara lite sådär småmysigt. Därför blir jag minst sagt chockerad då jag läser den här boken.
Grundidén är bra. Ex-poliserna Julia och William får ett hemligt uppdrag av SÄPO, de ska åka till Ryssland och hämta hem den svenske bankrånaren Jonathan som gömt sig under de fem år som gått sedan bankrånet mot Nordea. Utan att varken svensk eller rysk polis (eller skurkmafia) får reda på saken. Lättare sagt än gjort.
Och så börjar blodbadet (eller egentligen har det börjat redan före om man ska vara petnoga). Precis som En bok om dagen tycker jag att det blir alldeles för blodigt och våldsamt, helt onödigt mycket, rentav ett frossande. Varför?? Karaktärerna är inga jag sympatiserar med, och hela boken känns onödigt grabbig. För att inte tala om dåligt korrektursläst, det vimlar av stavfel, det finns ett sådant redan på innerpärmarna. Cosy Crime ger alltså tyvärr inget imponerande första intryck, men jag ska inte låta mig nedslås utan ge förlaget en ny chans i framtiden. Synd bara att detta är den första boken som de vill försöka göra sig ett namn med.
Cosy Crime presenterar sig själv och boken genom att skriva att de vill ge ut bra deckare. Cosy Crime är - som namnet låter påskina - också tänkt att vara lite sådär småmysigt. Därför blir jag minst sagt chockerad då jag läser den här boken.
Grundidén är bra. Ex-poliserna Julia och William får ett hemligt uppdrag av SÄPO, de ska åka till Ryssland och hämta hem den svenske bankrånaren Jonathan som gömt sig under de fem år som gått sedan bankrånet mot Nordea. Utan att varken svensk eller rysk polis (eller skurkmafia) får reda på saken. Lättare sagt än gjort.
Och så börjar blodbadet (eller egentligen har det börjat redan före om man ska vara petnoga). Precis som En bok om dagen tycker jag att det blir alldeles för blodigt och våldsamt, helt onödigt mycket, rentav ett frossande. Varför?? Karaktärerna är inga jag sympatiserar med, och hela boken känns onödigt grabbig. För att inte tala om dåligt korrektursläst, det vimlar av stavfel, det finns ett sådant redan på innerpärmarna. Cosy Crime ger alltså tyvärr inget imponerande första intryck, men jag ska inte låta mig nedslås utan ge förlaget en ny chans i framtiden. Synd bara att detta är den första boken som de vill försöka göra sig ett namn med.
tisdag, augusti 04, 2009
Hoppsan
Ursäkter: Mina fötter är ännu sjuka. Under hösten kommer jag inte att ha lika mycket lästid så jag måste passa på nu. Det är fri frakt. Det var ju en liten beställning, priset blev inte ens 20% av allt jag hade i korgen. Och så vidare och så vidare.
Kap:
- Illusionisten, John Fowles
- En dramatikers dagbok Del1&2, Lars Norén
- En ängel vid mitt bord, Janet Frame
Kap:
- Illusionisten, John Fowles
- En dramatikers dagbok Del1&2, Lars Norén
- En ängel vid mitt bord, Janet Frame
Dagens i-landsfnys
Jag tycker inte att det ska kosta att reservera böcker på stadsbiblioteket! Framför allt inte hutlösa en euro som det gör i staden där jag bor. I ren protest reserverar jag inte, men håller lite koll på databasen i stället, och nu har jag kanske fått lön för mödan.
Så håll alltså era bokbloggartummar för att Etgar Kerets Åtta procent av ingenting finns kvar i eftermiddag då jag jobbat klart!
Så håll alltså era bokbloggartummar för att Etgar Kerets Åtta procent av ingenting finns kvar i eftermiddag då jag jobbat klart!
måndag, augusti 03, 2009
Skönaste sommardagar
Tillbaka igen, åtminstone för några dagar. Nu ska jag orka några arbetsdagar, mot slutet av veckan drar jag antagligen till sommarstugan igen. Vill ha mera av det jag sysslat med de senaste dagarna.
Och ja, recensioner på de 8 3/4 böcker jag hann läsa i solen den ena dagen och inomhus då de regnade de övriga kommer så småningom.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)