Jag fick fina litterära gåvor med anledning av min födelsedag för en dryg vecka sedan. Babian, Innan männen, Den motvillige resenären och Autofiction. Vet ni inte författarna kan ni tjuvkika i den pyttelilla texten längst ner.
Och för att man mår bra av lite drömmar (kanske speciellt dem som går att förverkliga) fortsätter jag att ha habegär. Ängelns lek av Carlos Ruiz Zafón och andra säsongen av Brothers&Sisters på DVD skulle välkomnas extra varmt just nu =).
Naja Marie Aidt, Nina Bouraoui, Jenny Diski och Hitomi Kanehara.
måndag, mars 30, 2009
Den var bra!
"American Wife" av Curtis Sittenfeld XXXX+
Sittenfeld har gjort något så klurigt som att skriva en halvsann(?) berättelse om Alice Blackwell som ska föreställa Laura Bush. Yikes, en levande person i den ställningen, hur fick Sittenfeld göra det? Nå, hon är nominerad (än så länge endast longlisted) till Orange Prize, så de flesta har åtminstone tyckt att det var okej.
Själv glömmer jag i princip bort vem boken låtsas handla om; en så stor del av den tjocka boken går åt till att beskriva Alices uppväxt i en liten stad i Wisconsin på 1950- och 1960-talen. Föräldrarna gör inte mycket väsen av sig; större karaktärer blir däremot den färgstarka farmodern och ungdomskärleken Andrew Inhof med de långa ögonfransarna. Och så småningom dyker även Charlie Blackwell upp i bilden, och även om Alice har förutfattade meningar om honom så slår det blixtar om dem och de förlovar sig efter sex veckor. Och åh vad charmig han (först) är, även om det gränsar till en irriterande barnslighet. De lever sitt liv med sina ups and downs, och eftersom boken är så tjock kommer jag riktigt in i den och karaktärernas liv. Precis som Johanna L på Bokhora påpekar, känns den sista delen, den som utspelar sig i Vita Huset, faktiskt minst intressant.
Även om "bakgrundshistorien" är halvt nödvändig för att intresset ska väckas och exemplifieras, tycker jag ändå att det intressantaste är frågorna om kärlek, relationer och ansvar. Charlie Blackwell har som president invaderat Irak - är det Alices ansvar? Hur mycket alkohol och hur många nycker måste man stå ut med? Och what about de där återkommande drömmarna om pojken med långa ögonfransar?
Det här är inte den bästa boken jag har läst, verkligen inte, men får Curtis Sittenfeld Orange Prize är hon definitivt förtjänt av det! Det här är en mycket bra roman, stor inte bara till sina yttre mått. Och nu finns den dessutom i pocket, spring iväg och läs!
Sittenfeld har gjort något så klurigt som att skriva en halvsann(?) berättelse om Alice Blackwell som ska föreställa Laura Bush. Yikes, en levande person i den ställningen, hur fick Sittenfeld göra det? Nå, hon är nominerad (än så länge endast longlisted) till Orange Prize, så de flesta har åtminstone tyckt att det var okej.
Själv glömmer jag i princip bort vem boken låtsas handla om; en så stor del av den tjocka boken går åt till att beskriva Alices uppväxt i en liten stad i Wisconsin på 1950- och 1960-talen. Föräldrarna gör inte mycket väsen av sig; större karaktärer blir däremot den färgstarka farmodern och ungdomskärleken Andrew Inhof med de långa ögonfransarna. Och så småningom dyker även Charlie Blackwell upp i bilden, och även om Alice har förutfattade meningar om honom så slår det blixtar om dem och de förlovar sig efter sex veckor. Och åh vad charmig han (först) är, även om det gränsar till en irriterande barnslighet. De lever sitt liv med sina ups and downs, och eftersom boken är så tjock kommer jag riktigt in i den och karaktärernas liv. Precis som Johanna L på Bokhora påpekar, känns den sista delen, den som utspelar sig i Vita Huset, faktiskt minst intressant.
Även om "bakgrundshistorien" är halvt nödvändig för att intresset ska väckas och exemplifieras, tycker jag ändå att det intressantaste är frågorna om kärlek, relationer och ansvar. Charlie Blackwell har som president invaderat Irak - är det Alices ansvar? Hur mycket alkohol och hur många nycker måste man stå ut med? Och what about de där återkommande drömmarna om pojken med långa ögonfransar?
Det här är inte den bästa boken jag har läst, verkligen inte, men får Curtis Sittenfeld Orange Prize är hon definitivt förtjänt av det! Det här är en mycket bra roman, stor inte bara till sina yttre mått. Och nu finns den dessutom i pocket, spring iväg och läs!
lördag, mars 28, 2009
Vin + ljus = lite läsning
Har försökt läsa lite i American Wife sen jag kom hem från vännen A, men brorsan körde stenhårt på Earth Hour med släckta ljus (och datorer) och sen ville föräldrarna vara sociala. Prat och vin i skenet av levande ljus var inte helt fel det heller. Sambon är hos sina föräldrar, så nu ska jag krypa till sängs med Curtis Sittenfeld och försöka avsluta vårt förhållande så småningom. Vad har ni gjort?
onsdag, mars 25, 2009
Twi-witt twidelitt
Petra på En annan sida skriver om det, likaså Emm på Emms ord. Så för att bli ytterligare Internet-beroende och stjäla än mer tid från studier, socialt liv och läsning så har jag nu blivit medlem på Twitter. Lite spännande är det faktiskt.
Är ni där? Hojta (ähum, kvittra!) till!
Något fult tyskt företag heter tydligen Magix och har tagit det användarnamnet. Därför hittar ni mig som jeslunds.
Är ni där? Hojta (ähum, kvittra!) till!
Något fult tyskt företag heter tydligen Magix och har tagit det användarnamnet. Därför hittar ni mig som jeslunds.
En injektion läsglädje
Det är alltså inte bara jag som inbillat mig, utan även andra känner av någonslags läströtthet. Själv har jag inget emot läsandet, men jag märker att jag inte gör det speciellt mycket, och då jag gör det går det alltså inte aaalls framåt.
Men visst finns det ju glimtar av glädje. Läs om boksamlaren som lämnar oss andra bokmalar långt bakom - eller vem av er kan stoltsera med 90 hyllmeter böcker?? - och gör att det nästan känns lite legitimt att genast sätta in en beställning på Adlibris. Jag fyllde år nyligen och fick boken Babian i gåva, kanske är noveller det rätta sättet att hitta tillbaka till läsningen? Nyaste numret av Filter damp ner genom brevinkastet i dag, dags att fördjupa sig i det och lära sig lite mer om världen. Och så kan man inspireras av Jessica som gjorde något riktigt modigt och lämnade sitt 9 till 5-jobb och flyttade till Skåne för att öppna ett bokcafé (med en egen blogg här)!
Men visst finns det ju glimtar av glädje. Läs om boksamlaren som lämnar oss andra bokmalar långt bakom - eller vem av er kan stoltsera med 90 hyllmeter böcker?? - och gör att det nästan känns lite legitimt att genast sätta in en beställning på Adlibris. Jag fyllde år nyligen och fick boken Babian i gåva, kanske är noveller det rätta sättet att hitta tillbaka till läsningen? Nyaste numret av Filter damp ner genom brevinkastet i dag, dags att fördjupa sig i det och lära sig lite mer om världen. Och så kan man inspireras av Jessica som gjorde något riktigt modigt och lämnade sitt 9 till 5-jobb och flyttade till Skåne för att öppna ett bokcafé (med en egen blogg här)!
Det kunde ha blivit så bra
"Sekten" av Jan-Sverre Syvertsen XXX
En tonårstjej hittas mördad under ett träd och det är hennes bästa vän som gör den makabra upptäckten. Båda flickorna tillhör en sekt, och det blir såklart polisen som får reda upp fallet med hjälp av polisen Sander Mörk. När dessutom ytterligare ett lik hittas vid samma träd krånglas fallet på äkta deckarmanér till ytterligare.
Förutsättningarna är ju bra. En sekt är intressant redan annars också, och sedan framför allt då någonting händer inom den, att gruppen skiftar, att en oro och kanske rentav rädsla för de egna väcks. Och även om poliser är så gott som obligatoriska i deckare för vuxna, har Syvertsen fört in en lite ovanligare rollfigur som är psykolog och inte polis. Men. Detta är den tredje boken om psykologen Sander Mörk, och det är säkert trevligt för dem som redan är bekanta med honom att få lite tillbakablickar i gamla fall. Jag är dock inte speciellt intresserad, speciellt då det görs på ett något klumpigt sätt. Vem hör egentligen till denna romans fall, och vem till de tidigare böckerna? Berättelsen håller inte hela vägen, och jag tycker det är synd eftersom förutsättningarna alltså var bra och jag hade sett framemot att hitta en ny deckarförfattare att hålla ögonen på. Nu känner jag mig mest tveksam.
Boken utkommer på Piratförlaget i dag. Kul att ha fått chansen att läsa något "före den breda publiken"! :)
En tonårstjej hittas mördad under ett träd och det är hennes bästa vän som gör den makabra upptäckten. Båda flickorna tillhör en sekt, och det blir såklart polisen som får reda upp fallet med hjälp av polisen Sander Mörk. När dessutom ytterligare ett lik hittas vid samma träd krånglas fallet på äkta deckarmanér till ytterligare.
Förutsättningarna är ju bra. En sekt är intressant redan annars också, och sedan framför allt då någonting händer inom den, att gruppen skiftar, att en oro och kanske rentav rädsla för de egna väcks. Och även om poliser är så gott som obligatoriska i deckare för vuxna, har Syvertsen fört in en lite ovanligare rollfigur som är psykolog och inte polis. Men. Detta är den tredje boken om psykologen Sander Mörk, och det är säkert trevligt för dem som redan är bekanta med honom att få lite tillbakablickar i gamla fall. Jag är dock inte speciellt intresserad, speciellt då det görs på ett något klumpigt sätt. Vem hör egentligen till denna romans fall, och vem till de tidigare böckerna? Berättelsen håller inte hela vägen, och jag tycker det är synd eftersom förutsättningarna alltså var bra och jag hade sett framemot att hitta en ny deckarförfattare att hålla ögonen på. Nu känner jag mig mest tveksam.
Boken utkommer på Piratförlaget i dag. Kul att ha fått chansen att läsa något "före den breda publiken"! :)
måndag, mars 23, 2009
T r ö g t
Men suck. Läser jag långsammare än förut? Läser jag tjockare/svårare/sämre böcker än förut? Har jag mer att göra, så att jag inte hinner läsa? Är det mina försvagade ögonmuskler som fortfarande inte fått hjälp av glasögonen som sinkar mitt läsande? Eller varför går det så trögt??
(Och har ni märkt att än fler bokbloggar går på sparlåga, oh nein, vad är detta?)
(Och har ni märkt att än fler bokbloggar går på sparlåga, oh nein, vad är detta?)
fredag, mars 20, 2009
Sofi kammar hem pris efter pris
Sofi Oksanen syns som hastigast i tv-rutan och pappa kommenterar att "hon nog är duktig den där Sofi". Alla vet vi att hon fick Finlandia-priset för sin tredje roman Puhdistus på hösten, men då jag var bortrest i februari missade jag heeelt att Oksanen även belönades med Runebergspriset! Wow, imponerande! Nu önskar jag bara att de som reserverat Puhdistus före mig på biblioteket skulle läsa snabbare!
tisdag, mars 17, 2009
Ett långt inlägg om bl.a. för korta liv
"Änklingen" av Ray Kluun XXX½
Detta är fortsättningen på den halvsanna historien om hur Ray Kluuns hustru diagnostiseras med aggressiv bröstcancer, En sorts kärlek som jag skrivit om här. Nu har Stens hustru Carmen dött, och efter att ha knarkat och kn*llat bort några veckor tar Sten sig samman, tar sin lilla dotter Luna under armen och åker till Australien för att åka runt i en husbil där.
Fortsättningar på böcker lever oftast inte upp till den första delen, så även i detta fall även om Änklingen kommer ganska långt. De små inflikade "fotnoterna" och textmeddelandena är inte lika många i denna bok, så den här gången fungerar de väldigt bra. Den här gången gråter jag inte, men jag läser gärna och gillar stilen. Sten är fortfarande inte i min smak, men han får pluspoäng för att han är en bra pappa, och för att han verkligen försöker trots allt.
"The Brief Wondrous Life of Oscar Wao" av Junot Díaz XXXX-
Denna bok har det skrivits mycket om på sistone. Den handlar om den gravt överviktiga Oscar som bor i New York och drömmer om att bli Dominikanska republikens J.R.R. Tolkien. Även hans mammas, mormors och systers berättelser flätas in i historien, och allt flyter fram i något som känns som en enda mening. Många ord är på spanska, och referenserna till framför allt science fiction och fantasy men enligt HBL:s recensent även "höglitterära referenser" är legio. "Kasten är tvära och blandningen mellan högt och lågt hisnande" skriver HBL:s recensent vidare, och jag kan inget annat än att hålla med.
I Bokhoras intervju med Díaz läser jag att Díaz med flit fyra olika språk i romanen eftersom han vill uppmana till en kollektiv läsning, där någon kanske förstår spanskan och en annan de litterära syftningarna. Idéen är intressant, speciellt med tanke på att dagens (västerländska) samhälle är väldigt individualiserat och att läsande, trots bokbloggar och bokcirklar, trots allt är en rätt ensam syssla.
I ett annat inlägg på Bokhora jämförde Johanna K Oscar Wao med Oscar Schnell, känd från überunderbara Extremely Loud and Incredibly Close av Jonathan Safran Foer (när jag nu en gång länkar hit och dit kan jag länka till min egen recension av den här). Ånej! Ingen Oscar går upp mot lite halvjobbiga men ändå underbara Oscar Schnell!
Nu tycker ni kanske att det blev jobbigt att läsa blogginlägget med alla länkar hit och dit. Det blir dock en lämplig försmak på läsningen av boken om Oscar Wao, för den är i äkta Jonathan Strange & Mr Norrell (fortfarande oläst...!)-anda, proppfull med fotnoter. Så med andra ord är boken inte speciellt lättläst, men minst sagt intressant! Och så fick den Pulitzerpriset år 2008 också.
Detta är fortsättningen på den halvsanna historien om hur Ray Kluuns hustru diagnostiseras med aggressiv bröstcancer, En sorts kärlek som jag skrivit om här. Nu har Stens hustru Carmen dött, och efter att ha knarkat och kn*llat bort några veckor tar Sten sig samman, tar sin lilla dotter Luna under armen och åker till Australien för att åka runt i en husbil där.
Fortsättningar på böcker lever oftast inte upp till den första delen, så även i detta fall även om Änklingen kommer ganska långt. De små inflikade "fotnoterna" och textmeddelandena är inte lika många i denna bok, så den här gången fungerar de väldigt bra. Den här gången gråter jag inte, men jag läser gärna och gillar stilen. Sten är fortfarande inte i min smak, men han får pluspoäng för att han är en bra pappa, och för att han verkligen försöker trots allt.
"The Brief Wondrous Life of Oscar Wao" av Junot Díaz XXXX-
Denna bok har det skrivits mycket om på sistone. Den handlar om den gravt överviktiga Oscar som bor i New York och drömmer om att bli Dominikanska republikens J.R.R. Tolkien. Även hans mammas, mormors och systers berättelser flätas in i historien, och allt flyter fram i något som känns som en enda mening. Många ord är på spanska, och referenserna till framför allt science fiction och fantasy men enligt HBL:s recensent även "höglitterära referenser" är legio. "Kasten är tvära och blandningen mellan högt och lågt hisnande" skriver HBL:s recensent vidare, och jag kan inget annat än att hålla med.
I Bokhoras intervju med Díaz läser jag att Díaz med flit fyra olika språk i romanen eftersom han vill uppmana till en kollektiv läsning, där någon kanske förstår spanskan och en annan de litterära syftningarna. Idéen är intressant, speciellt med tanke på att dagens (västerländska) samhälle är väldigt individualiserat och att läsande, trots bokbloggar och bokcirklar, trots allt är en rätt ensam syssla.
I ett annat inlägg på Bokhora jämförde Johanna K Oscar Wao med Oscar Schnell, känd från überunderbara Extremely Loud and Incredibly Close av Jonathan Safran Foer (när jag nu en gång länkar hit och dit kan jag länka till min egen recension av den här). Ånej! Ingen Oscar går upp mot lite halvjobbiga men ändå underbara Oscar Schnell!
Nu tycker ni kanske att det blev jobbigt att läsa blogginlägget med alla länkar hit och dit. Det blir dock en lämplig försmak på läsningen av boken om Oscar Wao, för den är i äkta Jonathan Strange & Mr Norrell (fortfarande oläst...!)-anda, proppfull med fotnoter. Så med andra ord är boken inte speciellt lättläst, men minst sagt intressant! Och så fick den Pulitzerpriset år 2008 också.
Problembarnet (Svensk)finland
Haha, Jonas Thente på DN har skrivit ett blogginlägg om "Problemet med Finland". Jag kan förstå att det blir jobbigt när gamla finlandssvenska damer blir upprörda och skriver insändare till honom, men det gör de faktiskt även här i Finland, så han behöver inte ta illa upp. Jag har hört förlagsredaktörer utomlands säga att det är synd att finska och finlandssvenska förlag inte förstår sig på att lika kraftigt försöka marknadsföra sina böcker i andra länder såsom de rikssvenska förlagen (som visserligen oftast har mycket större budget) gör. Så om recensenter i Sverige blir rädda för att skriva om finlandssvensk litteratur, den lilla som hittar ut utanför landets gränser, blir ju situationen än mer låst! Skärpning alla parter, så här kan det inte fortgå!
Etiketter:
bokrelaterat,
finlandssvenskt,
tidningar
måndag, mars 16, 2009
Transformation
Snart blir jag komplett som boknörd, jag ska nämligen få glasögon. Apparently är ögonmuskler en av de få muskler som man inte ska anstränga i onödan ;).
lördag, mars 14, 2009
Inte ännu heller
Här är jag. Umgås med sambon och festar med kompisarna. Läser inte, men längtar efter det. Snart igen! Nästa vecka blir det bilfärder och skidsemester - och läsning!
tisdag, mars 10, 2009
(Tåg)romantik
Ikväll blir det tågresande igen. Ett recensionsexemplar av en norsk bok dök upp passligt efter att jag efterlyst sådana, så den får utgöra tåglektyr eftersom jag har rätt begränsat med packningsutrymme och inte kan ta med halvlästa böcker och "om-jag-läser-ut-den-halvlästa-så-fortsätter-jag-med-den-här-böcker".
De kommande dagarna blir det knappast så mycket läst - tenterna kommer i eftermiddag äntligen att vara över, men tågresan kommer att ta mig till huvudstadsregionen där jag imorgon ska möta sambon på flygfältet! Nu är båda våra utbyten slut och vi kan återgå till samboendet, hurra! <3
De kommande dagarna blir det knappast så mycket läst - tenterna kommer i eftermiddag äntligen att vara över, men tågresan kommer att ta mig till huvudstadsregionen där jag imorgon ska möta sambon på flygfältet! Nu är båda våra utbyten slut och vi kan återgå till samboendet, hurra! <3
måndag, mars 09, 2009
Habegär
Min quest för att allmänbilda mig fortsätter :). Ett habegär som har väckts är den coola serien Introducing - där förklaras "allt" som har med ämnet att göra grafiskt, lite som i en graphic novel. Kolla in serien här och bloggen om den här.
Bl.a. Introducing Cultural Studies/Postmodernism/Semiotics/Feminism/Islam kunde vara något för mig.
Bl.a. Introducing Cultural Studies/Postmodernism/Semiotics/Feminism/Islam kunde vara något för mig.
Slutet på trilogin
"Vila på gröna ängar" av Anne B Ragde XXXX-
Detta är den tredje och sista boken i serien om människorna på grisgården Neshov utanför Trondheim. Den tar vid där den andra boken dramatiskt slutade, och Torunn försöker förtvivlat orkar vidare medan hennes farbröder kommer med entusiastiska idéer om vad som är bra för gården. Som vanligt gillar jag att läsa om Köpenhamnsfalangen i form av Erlend och Krumme även om Erlend blir än mer barnslig och jobbig i den här delen och Krummes änglalika tålamod känns krystat. Däremot genomgår Margido något av en förändring och växer som karaktär, det var väl minst sagt på tiden. Också farfadern får mera "kött på benen", blir mera mänsklig och inte bara en jobbig gamling, även det gillar jag!
Som i de tidigare böckerna har Ragde klämt in en mening någonstans som syftar på bokens titel, det gillar jag även om den är lite väl... klichémässig denna gång. Med tanke på den otroliga popularitet Ragde har uppnått med dessa böcker väljer hon en rätt förvånande vändning. Är det modigt eller är det fegt?
Jag har upptäckt att jag läser allt mer norskt, och gillar det mesta. Ragde, Nesbö, Fossum... Har ni fler tips förutom de självklara? Och nej, jag vill inte läsa på norska.
Tack för recensionsexemplaret Forum!
Detta är den tredje och sista boken i serien om människorna på grisgården Neshov utanför Trondheim. Den tar vid där den andra boken dramatiskt slutade, och Torunn försöker förtvivlat orkar vidare medan hennes farbröder kommer med entusiastiska idéer om vad som är bra för gården. Som vanligt gillar jag att läsa om Köpenhamnsfalangen i form av Erlend och Krumme även om Erlend blir än mer barnslig och jobbig i den här delen och Krummes änglalika tålamod känns krystat. Däremot genomgår Margido något av en förändring och växer som karaktär, det var väl minst sagt på tiden. Också farfadern får mera "kött på benen", blir mera mänsklig och inte bara en jobbig gamling, även det gillar jag!
Som i de tidigare böckerna har Ragde klämt in en mening någonstans som syftar på bokens titel, det gillar jag även om den är lite väl... klichémässig denna gång. Med tanke på den otroliga popularitet Ragde har uppnått med dessa böcker väljer hon en rätt förvånande vändning. Är det modigt eller är det fegt?
Jag har upptäckt att jag läser allt mer norskt, och gillar det mesta. Ragde, Nesbö, Fossum... Har ni fler tips förutom de självklara? Och nej, jag vill inte läsa på norska.
Tack för recensionsexemplaret Forum!
söndag, mars 08, 2009
Kroppar, kroppar
"Stjärnor utan svindel" av Louise Boije af Gennäs XXX+
Sophie lever överklassliv med sin man Lukas tills hon träffar den lesbiska radikalfeministen Kaja och fascineras av henne. Författaren Sophie börjar balansera mellan två väldigt olika världar, och även mellan två väldigt olika personer och livsstilar.
Först gillar jag boken, att Sophie faktiskt gillar och ogillar saker ur båda världarna. Men sedan blir romanen för lång, och det är onödigt detaljerat vem som är vem syssling och vem som klär sig i Laura Ashley. Och klichéerna om såväl hetero- som homosexualitet börjar strös omkring till höger och vänster, och Kaja beter sig otroligt barnsligt men Sophie känner ändå ömhet för henne hel tiden. Gaah. Kill your darlings, Louise, så hade boken blivit mycket bättre!
"Åtta kroppar" av Susanne Ringell XXX½
En novellsamling med åtta noveller. Novellerna kräver lite eftertanke och långsam läsning, och ibland orkar jag inte riktigt med det. Men vissa formuleringar är finurliga, jag gillar dem skarpt.
Nu är hon en donator.
Nu har hon ett personligt donatorskort som hon kan bära med sig i väskan vart hon än går. Nu är hon viktig och måste ta väl vara på sig, hon måste se till att dö på rätt ställe och rätt sätt för att donationen inte ska gå till spillo.
Det känns underligt.
Synnöve står med skärkniven i handen och förstår att från och med nu kan hon till exempel inte drunkna eller försvinna under en fotvandring i Anderna.
Boken belönades med Svenska litteratursällskapets pris år 1999, och även andra verk av Ringell är prisbelönta. Lägg med andra ord namnet bakom örat!
Sophie lever överklassliv med sin man Lukas tills hon träffar den lesbiska radikalfeministen Kaja och fascineras av henne. Författaren Sophie börjar balansera mellan två väldigt olika världar, och även mellan två väldigt olika personer och livsstilar.
Först gillar jag boken, att Sophie faktiskt gillar och ogillar saker ur båda världarna. Men sedan blir romanen för lång, och det är onödigt detaljerat vem som är vem syssling och vem som klär sig i Laura Ashley. Och klichéerna om såväl hetero- som homosexualitet börjar strös omkring till höger och vänster, och Kaja beter sig otroligt barnsligt men Sophie känner ändå ömhet för henne hel tiden. Gaah. Kill your darlings, Louise, så hade boken blivit mycket bättre!
"Åtta kroppar" av Susanne Ringell XXX½
En novellsamling med åtta noveller. Novellerna kräver lite eftertanke och långsam läsning, och ibland orkar jag inte riktigt med det. Men vissa formuleringar är finurliga, jag gillar dem skarpt.
Nu är hon en donator.
Nu har hon ett personligt donatorskort som hon kan bära med sig i väskan vart hon än går. Nu är hon viktig och måste ta väl vara på sig, hon måste se till att dö på rätt ställe och rätt sätt för att donationen inte ska gå till spillo.
Det känns underligt.
Synnöve står med skärkniven i handen och förstår att från och med nu kan hon till exempel inte drunkna eller försvinna under en fotvandring i Anderna.
Boken belönades med Svenska litteratursällskapets pris år 1999, och även andra verk av Ringell är prisbelönta. Lägg med andra ord namnet bakom örat!
onsdag, mars 04, 2009
Orange!
Visst är de granna och fina (och kanske en aning skämmiga, både Bushnell och Roberts så här out in the open...)? Jag blir klart uppiggad. Och återigen inspirerad av att färgkoordinera bokhyllan... Kul utmaning hos Bokmania!
tisdag, mars 03, 2009
Uppiggning
Där jag bor är de flesta förkylda och hängiga just nu (även jag). Och i bloggvärlden tycks det susa runt en känsla av att inte orka blogga, eller rentav lägga ner sin blogg.
Som en bot på detta tycker jag att ni ska samla ihop era oranga böcker och fotografera dem, det ser rätt trevligt ut inne hos Ett hem utan böcker. Imorgon efter tent och föredrag ska även jag göra det!
Som en bot på detta tycker jag att ni ska samla ihop era oranga böcker och fotografera dem, det ser rätt trevligt ut inne hos Ett hem utan böcker. Imorgon efter tent och föredrag ska även jag göra det!
S e g t
Blä. I januari 2008 läste jag 19 böcker. Sammanlagda antalet för januari och februari 2009 ligger på 21. Fjolårets lästakt var visserligen rekordartad, men ändå. Visst sitter jag med näsan i en bok även nu, men både tent- och fritidsläsning bara segar sig fram och det känns som om jag inte skulle komma någon vart. Frustrerande.
Och jo, man (= jag) ska läsa för njutningen och inte resultatet, men i mitt fall känns det som om de påverkar varandra. Och om läsningen går segt är det kanske inget superbra jag läser heller?
Och jo, man (= jag) ska läsa för njutningen och inte resultatet, men i mitt fall känns det som om de påverkar varandra. Och om läsningen går segt är det kanske inget superbra jag läser heller?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)