Hittade denna lustiga bild inne hos Hyllan, och ja, jag känner igen mig. Om hundöron har jag skrivit ett antal inlägg om här på bloggen; i början av 2008 deklarerade jag att jag att jag aldrig viker hundöron men ett drygt år senare fick Jenny Diski mig på andra tankar. Sambon upprördes över mitt nya beteende då jag läste Joyce Carol Oates dagbok, och i januari 2010 döpte jag sedan Diski till min hundöronsförfattare. Än så länge är det alltså Diski, Oates och sist Öyehaug som råkat ut för mitt vikande, i övrigt håller jag fast vid min strikta policy om att inte "förstöra" böcker.
Dags att uppdatera diskussionen från 2008, vad anser ni om hundöron?
22 kommentarer:
Jag hundörar hej vilt i mina böcker: ett vikt övre hörn betyder att det är där jag är i boken och ett vikt nedre hörn betyder att sidan innehåller nåt extra bra/dåligt eller en fiffig formulering av något slag.
Detta gäller främst pocketböcker men på senare tid har jag även börjat vika i mina inbundna. Lånade böcker är jag dock väldigt rädd om; både sådana lånade från bibliotek och från vänner.
Jag känner mest att det är onödigt att vika hundöron, jag tar alltid första bästa kvitto/tågbiljett/prislapp osv som bokmärke. Dock händer det att jag syndar och lägger boken öppen på bordet med omslaget uppåt.
jag använder alltid bokmärke, mina få hundöron gäller viktiga sidor. i recensionsböcker jag ska recensera för tidningar sätter jag små post-its för att märka ut viktiga sidor
Ja jag har alltid kört på post-its i olika färger och som man kan skriva på :)
Jag hundörar inte jag heller utan kör stenhårt på bokmärken av olika slag. Ibland "riktiga", ibland vad som finns närmast till hands. Ska jag markera viktiga passager är det post-its som gäller.
inga hundöron i mina böcker, river en bit av dagstidningen som bokmärke :)
vi verkar vara inne på ganska samma linje med andra ord!
Jag viker hundöron både högst upp och längst ned på sidorna utan minsta betänklighet så länge det gäller mina egna böcker. Biblioteksböcker lämnas dock tillbaka utan vikskadade sidor.
I min värld är det dödsstraff på hundöron. Det finns ALLTID något till hands man kan använda som bokmärke istället. Sambon tycker jag är rabiat, men jag står fast vid min åsikt. Däremot kan jag under korta stunder lämna den uppslagen med ryggen uppåt. Det svider lite i själen det med.
hundöron i stället för bokmärke är nog helt onödigt, men som sagt, om det gäller viktiga sidor så... Men det här är nog en klar vattendelare, vissa är rabiata och förbjuder totalt, andra kunde inte bry sig mindre. Intressant!
Förut gjorde jag alltid hundöron i såväl mina egna, som i bibliotekets böcker. För några år sedan hände emellertid något och nu gör jag endast i undantagsfall hundöron. Har jag inget bokmärke till hands så får det blir det som ligger närmast.
Viktiga sidor märker jag ut med färgglada Page Markers
"hände emellertid något", låter dramatiskt :)
Ja, nu blev jag också nyfiken på vad som "hände" :)
I mina böcker (eller biblioteksböcker) finns i princip inga hundöron, tycker det är roligare och finare att använda bokmärke av något slag. OM jag någon gång hundörar så är det i så fall i något enstaka pocket.
*någon* enstaka pocket ska det ju stå. :P
Jag är stark anhängare av hundöron, understrykningar, anteckningar i kanten, bokmärken av alla de slag...allt som hjälper mig att bevara de små guldkornen! Böcker ska användas och slita med hälsan!
Haha, här har vi då alltså två från var sin sida av vattendelaren!
En bok ska känna väl få känna att den har levt? Jag tycker så synd om böcker som blir lästa av människor som inte ens öppnar dem ordentligt av rädsla för att förstöra pärmen. Sedan ska de stå på parad i bästa söndagskostym på hyllan.
I min bokhylla är det väldigt tydligt vilka böcker som blivit lästa och vilka som fortfarande är panelhönor.
jag har faktiskt blivit "oförsiktigare" med böcker på sneare tid (alltså jag ääär ju så gammal), vet inte vad det beror på?
Jag gillar också det här med noteringar i kanten och små minneslappar att sticka i boken, tycker det är jättefint och härligt att en bok verkligen "används" på det sättet med egna reflektioner etc :) men själv så läser jag inte på det sättet tyvärr. Jag bara låter mig svepas iväg av historierna och har inte "tid" att notera eller bokmärka något - vill ju bara läsa vidare och vidare om jag gillar det jag läser. :)
LisaH: Jag är precis som du, kan inspireras av böcker som ser lästa ut och har anteckningar i marginalen, men själv är jag inte sådan, jag läser vidare och lägger på sin höjd in en min-post it om det gäller en recensionsbok
Kan man sno bilden från dig tro? :) Den är så himla bra. Kallar mig själv Hundöra för virituella Hundöron är ju helt ok! ;)
sno på du bara, jag hittade den som sagt hos Hyllan och jag vet inte var hon/han hittat den så...!
Skicka en kommentar