Elínborg tar kontroll

Mörka strömmar av Arnaldur Indridason XXXX-

Det här är den sjunde översatta deckaren om poliskåren i Reykjavik, och tydligen samtidigt andra delen i en planerad kvartett. Den gamle hjälten Erlendur förekommer faktiskt inte alls, han är i inlandet och antas söka efter sin bror (förstås), i stället är det Elínborg som är huvudperson i boken. Och det fungerar bra, man får följa hennes familjeliv vid sidan av utredningen kring våldtäktsmannen som hittas mördad i sin lägenhet med våldtäktsdrogen Rohypnol instoppad i munnen. Familjelivet och deckarintrigen är välbalanserade mot varandra, och tillsammans med Elínborg frustreras jag över äldste sonen som vänder sig ifrån sin familj och får utlopp för sina frustrationer på sin mycket privata blogg på nätet. Yngsta dottern Theodóra igen är överintelligent och mycket charmig där hon snusförnuftigt läser sig igenom mammans böcker och undrar vad det egentligen är mamma Elínborg gör på jobbet. Uppräkningen av vad Elínborg brukade äta för mat när hon var liten blir ett underligt avbrott som känns omotiverat även om en tandooridoftande sjal gäckar Elínborg under mordfallet.

Ja, jag gillar, och det känns faktiskt uppfriskande att den dystre Erlendur håller sig undan i den här boken. Undrar om Indridason har tänkt sig att låta övriga poliser få komma till tals i resten av kvartetten, Sigurdur Óli står säkert näst i tur i så fall. Svarta skyar lär i alla fall nästa bok ska heta, och utgivningsåret blir 2011. Bra.

Rec.ex. från Norstedts.