måndag, september 06, 2010

Att undvika böcker p.g.a. obehag

Det kändes som om jag kom Malin Kivelä, författaren till den underbara boken Du eller aldrig, lite närmare då jag i antologin Tråkboken läste det här stycket i hennes bidrag om sjukdomar:

Även om böcker om sjuka människor annars stod högt i kurs blev böcker där ordet "kräks" nämndes bannlysta. Orden spy, uppkastning, kräkning i alla former, på papper eller uttalade, kunde förstöra min dag. [...] Jag gömde dessa böcker längst in i bokhyllan. [...] Lika hemskt som att jag själv kräktes var om någon annan gjorde det, för det betydde att kräkstämningen fanns i luften och kunde besmitta mig.

Åh! Någon annan som lider av den av mig själv utnämnda sjukdomen vomitofobi. Jag har fortfarande fruktansvärt obehag för såväl mitt eget som andras spyende och jag minns ännu obehaget då jag i något barnlexikon stötte på inte bara ordet utan även en illustration - the horror the horror! Nuförtiden undviker jag nog inte böcker som någon kräks i, men visst är jag glad om de inte innehåller just det momentet!

Har ni något ni uppfattar som så obehagligt att ni låter bli att läsa en bok som (möjligen) innehåller en sådan miljö/företeelse?

16 kommentarer:

Emmas Bokhylla sa...

Misshandel av katter gor mig illamaende, bade nar det galler film och bocker. Hade jattesvart for "Sex liter luft", som annars var bra och konceptet passar mig, for att den inneholl ett utdraget dodande av en katt...

Lisa H sa...

Spindlar. *ryyys* Inte för att den ingrediensen funnits i någon bok jag läst (tror nog att jag skulle kunna _läsa_ om dem), men desto värre är stora färgnärbilder, typ tjocka naturböcker med många fina bilder i (förutom spindelbilderna), jag kan inte ens förmå mig till att peta på bilderna även fast jag VET att det ju bara är bilder!

Anonym sa...

emetofobi heter det på riktigt läkarspråk.

bokstavlarna sa...

Jag avskyr clowner av alla slag, men inte såpass att jag undviker böcker med clowner i. Tvärtom tycker jag att all form av skräckskildring (bok, film, tv-serie) med mordiska clowner är helt fantastiskt läskigt.

Jag är själv ganska kräkfobisk, även om det har blivit bättre med åren. Kanske för att jag har en katt som kräks i tid och otid som jag måste torka efter, man blir rätt härdad av det. :)

Bokbabbel sa...

Tack för era intressanta synpunkter, och för läkarspråkskunskapen, då vet jag det (även om jag fortfarande är lite förtjust i min egen formulering).

Bokstävlarna: ja, du är ju en sådan där som gillar att plåga dig med skräck så då förstår jag att du dras till böcker som kunde ge dig obehag :) Mm, tänker också att om vi får barn eller eventuellt skaffar en allergivänlig hund, ja då kanske vom... emetofobin skulle ge efter en smula

Catrin sa...

Läs då inte Sofi Oksanens Stalins kossor som till stor del handlar om att spy (huvudpersonen lider av ätstörningar)

Catrin sa...

För övrigt avskyr den typen av porrig socialrealism och vältrande i otäckheter som uppvisas i böcker typ "pojken som kallades Det"- kanske inte vad du egentligen menar med din fråga, men hela min kropp reagerar negativt när böcker tar upp ett allvarligt ämnet och misshandlar det med dålig prosa och gottande i vidriga detaljer . Detfår mig att må fysiskt illa och antagligen inte på det sätt som författaren hade hoppats på.

Böcker, böcker, böcker sa...

Jag kan tycka att det blir lite väl obehagligt när man känner igen sig i en negativ situation över huvud taget i en bok.

Är man olyckligt kär ska man till exempel inte läsa Unge Werthers lidande. Been there, done that.

Bokbabbel sa...

Catrin: Har faktiskt läst boken och gillade den, lite mognad kan alltså skönjas.

Inte direkt vad jag menade nej, men det är fritt fram att toka frågorna ju!

Böcker x3: Sant, det där med att känna igen sig och önska att man inte hade kunnat känna igen sig

Ika sa...

Jag var också riktigt rejält emetofobisk som barn, och känner igen mig i att man undvek böcker där folk spydde. minns att jag läste Mästerdetektiven Blomkvist och Rasmus i åttaårsåldern och tyckte om den, men lovade mig själv att aldrig läsa om den eftersom Eva-lotta spydde i slutet. Minns att redan bokomslaget gav mig lätta obehagskänslor. Minns också att jag fick obehag redan om någon mådde illa i en bok, för man visste ju aldrig hur det skulle sluta.

Numera har jag gjort mig av med det mesta av emetofobin - blir lite nojig när folk runt mig har magsjuka, men inte värre än så, tack och lov. Och att läsa böcker med beskrivningar av uppkastningar är i allmänhet inga problem alls.

Bokbabbel sa...

Även jag har som sagt blivit mindre emetofobisk, skönt det! I böcker är det inte längre ett problem, nu skulle det dock vara skönt om jag skulle vara mer okej med det även i verkliga livet

Tekoppen sa...

Jag har extremt svårt för när bokpersoner misshandlar djur, men också konstigt nog extremt svårt för när någon gör något som man vet kommer gå fel och bli pinsamt eller leda till åtlöje. Jag står bara inte ut!

Bokbabbel sa...

Åh ja, kan hålla med det där om pinsamhet, man vill bara gå och gömma sig alternativt skriva åt karaktären, Don't do it!

Tjusig avatar förresten :)

Tekoppen sa...

Ja, hon är ganska tjusig :)

Nathalie T sa...

Alla former av djurplåger, sexuella övergrepp samt beskrivningar av koncentrationsläger.

Bokbabbel sa...

tur då att det där är saker som man antagligen kan ana sig fram till att finns i en bok innan man läser den