Fortfarande Alice av Lisa Genova XXXXX-Även om jag älskar böcker och läser dem bland annat för att få känna och uppleva någonting är det egentligen rätt sällan jag ändå reagerar fysiskt. Fortfarande Alice utgör dock ett undantag, för i slutet kan jag bara inte hålla tårarna tillbaka. Hjälp, vad obehaglig och sorglig och fruktansvärt bra den här boken är!
Alice är professor i kognitiv psykologi på Harvard, hon är gift med en Harvard-forskare och har tre vuxna barn. Hon märker dock att hon blivit glömsk och känner plötsligt inte ens igen sig i sig egen hemstad. Först skyller hon på klimakteriet men låter ändå undersöka sig och då kommer det fram att hon har tidig Alzheimers. Hon är 50 år gammal.
Snyggt skildrat får man sedan följa Alices snabba och obönhörliga förfall, hur hon tappar bort sina nycklar och säger samma mening flera gånger, hur hon inte längre kan läsa då hon inte minns vad som hände på den förra sidan och hur hon gratulerar en skådespelerska till en lyckad föreställning utan att minnas att skådespelerskan är hennes dotter. Hennes man är kärleksfull, samtidigt som han vill fortsätta att leva sitt eget liv och som läsare förstår man alla parter och hjärtat vill brista. Till sist betraktar Alice bara människorna omkring sig som skådespelerskan, mamman etc. Klockrent!
Här finns drag av såväl aka-porr (Harvard-miljön) som beach house-litt (sommarhuset på Cape Cod), men det mister sin betydelse, det är Alice berättelse man vill läsa och ta till sig, och det gör man också, suger åt sig som en svamp och fylls av sorg och obehag.
Noterar i Helenas lika entusiastiska recension att en ny Genova-bok, Left Neglected, ska utkomma i januari. Den hamnar direkt på Vill läsa-listan!
Rec.ex. av W&W.
7 kommentarer:
Oh ja, visst är den fantastisk! Och hemsk, och omskakande, och vacker, och rörande, och... Ja, jag gillar. För att uttrycka det milt. Drabbades också enormt. Håller med om att det är ett briljant drag att låta Alices mentala förfall spegla prosan. Ser verkligen fram emot Left Neglected. "Stum vänstersida-syndrom", eller hur det nu blir på svenska känns inte på pappret lika brännande som Alzheimers men har inte lyckats googla reda på särskilt mycket om åkomman. Litar på att Lisa Genova får dazzla mig med sin medicinska kompetens och litterära talang! Som utpräglad humanist med en lite morbid nyfikenhet gentemot sjukdomar och medicin måste jag säga att jag älskar författare som henne, som kombinerar en litterär sensibilitet med stort medicinskt kunnande. En rätt ovanlig kombo, inbillar jag mig.
Även jag är väldigt förtjust i det där med att man "lär sig" någonting medan man läser, lite sådär i förbifarten. Och trots att jag har stort obehag för spyor är jag annars intresserad av människokroppen - till pappers, någon läkare blir det aldrig av mig! Därför känns Genova också som ett ypperligt kap, även om jag kan hålla med dig om att Left Neglected-syndromet kanske inte bjuder på samma gråtfest. fast vad vet vi?
Även om Picoult inte tävlar i samma kategori, hur var House Rules? I Handle with Care har ena dotterna brittle bone desease, och så har vi ju My Sistser's Keeper med någon mystisk dödlig sjudom där också
Jaghar varit sugen på den här boken ett tag, men nu vågar jag knappt läsa den pga liprisken :P
Vet ju att just uppmaningar som Läs läs LÄS! kan ha negativ effekt, men om du läser den hemma så är det ju inte så farligt ;) Det här är en läsupplevelse du inte vill vara utan!
Då ska jag kolla upp den!
Ja hurra, gör det!
Måste lämna tillbaka den på biblioteket på fredag och läsa ut Voors nya först. Kanske ska gå och lägga mig...
Skicka en kommentar