fredag, april 24, 2009

Hundöron-radikalism

När jag inte är social eller strosar omkring i somriga Göteborg läser jag Främling pa tag (Jenny Diski). Och gör nagot jag aldrig gör annars, nämligen viker hundöron! Detta ska dock ses som en eloge till Diski, hon har flera fina formuleringar som jag vll märka ut, aterkomma till.

Vad anser ni om hundöron? Jag är nämligen annars starkt emot dem!

10 kommentarer:

Bokmania / Ivana Eklund sa...

Hundöron är vanligt förekommande i mina böcker, men när läsningen är avslutad och jag har gått ett varv till i boken och noterat höjdarställena brukar jag släta ut dem.

Lyran sa...

Aldrig hundöron!

Ann-Sofie sa...

Hundöron, anteckningar i marginalen med både blyerts, bläck och överstrykningspenna - allt är okej för mig!

Linnea sa...

Här görs inga hundöron! Jag vårdar mina böcker ömt. Dessutom är 9 av 10 böcker lånade, så jag misstänker att dess ägare blir gladast så. :)

Stjärtmes sa...

Hundöron endast i biblioteksböcker.

Arina sa...

Jag hatar hundöron! Lånar jag en hundörad bok kan ja inte läsa förrän jag har slätat ut alla.

Klotter är faktiskt inte alls lika irriterande. själv skriver jag dock bara lite försiktigt med blyerts så att det lätt skall gå att sudda ut.

Magix sa...

Jag tänkte väl att detta skulle väcka diskussion, bokmalar har ofta ganska starka asikter om detta - sa även jag!

Anonym sa...

Hundöron NEJ NEJ om detta tycker jag INTE. Läser mycket o ofta vill jag kanske i vissa böcker återkomma till citat eller annat. Sätter små söta märklappar (komihåg lappar) i olika färger,högst upp så finner du lätt, o förstör inte boken.Har köpt dessa på BILTEMA. Böcker är mina bästa vänner, o vänner är man rädd om.En bokälskande Tyckmycka ha en goer söndag...

Magix sa...

Vill papeka att det är sadär jag ANNARS gör, men nu är jag pa resande fot och har inte tillgang till lappar eller möjlighet at halla pa klistra med dem i i bussen etc.

Inlägget heter radikalism av en orsak!

Jessica (ord och inga visor) sa...

jag viker alltid ner sidan jag är på i boken jag läser, och så viker jag upp igen när jag fortsätter läsa. hundörar alltså jämt, men bara av praktiska skäl. en bok ska ju kännas läst, spiller jag lite apelsin/en skvätt kaffe på en sida så blir jag först irriterad men tycker sen bara att det är härligt!