1. De från norr kommande leoparderna av Bodil Malmsten. Här passar klichén "en liten pärla" exceptionellt bra in.
2. Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva av Ann Heberlein. Okej, här fuskar jag lite, min pocketupplaga är typ 204 sidor tjock, men det här är en bok som ser glatt rosa och grön ut och som sedan slår dig rakt i solar plexus med sin sorg och ärlighet.
3. Nyss utlästa Dyngkåt och hur helig som helst av Mia Skäringer. Krönikor och blogginlägg, ärliga och rakt på sak. Recension på kommande.
6 kommentarer:
Tre fina. Jag tycker också att gränsen för en tunn egentligen går på 200 sidor, men bland dagens uppsvällda hyllvärmare så tycker jag man får dra gränsen vid 250, och att allt under 300 kan räknas som tunt. Men ja. Kan man hitta tunnar och bra, desto bättre :-)
Verkar faktiskt som om en hel del av böckerna som utkommer nuförtiden är antingen väldigt tunna (200 sid) eller sen "uppsvällda" på just 500 sidor och mera
Jag tycker att du ska vara med i tegelstensutmaningen! Har ju sänkt till två tegelstenar under hösten nu. :)
ja-a, funderar nog på saken :D Men kommer antagligen att läsa Knausgårds tegelsten i höst, räknas den fastän jag ännu inte har den i hyllan? :)
Ja, den räknas absolut! Outa nu att du är med i utmaningen. Efter Knaus behöver du ju bara välja en till. Om jag var du skulle jag förstås välja Blonde men så har jag inte läst dina andra olästa tegelstenar heller. ;)
ja, Blonde ligger nog bra till, känns som en måste-bok, en lucka i allmänbildningen
Skicka en kommentar