måndag, september 06, 2010

Tunnistrio

Efter en vecka av intensivt tegelstensprat (Ord och inga visor har t.ex. slagit till med en grandios tegelstensläsarutmaning, gå med den som vågar!) uppmanar Lyran oss att lista tre minnesvärda tunnisar i stället. Lyran definierar formatet som 100-150 sidor långa alster, själv sträcker jag mig till en bok med under 200 sidor.

1. De från norr kommande leoparderna av Bodil Malmsten. Här passar klichén "en liten pärla" exceptionellt bra in.
2. Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva av Ann Heberlein. Okej, här fuskar jag lite, min pocketupplaga är typ 204 sidor tjock, men det här är en bok som ser glatt rosa och grön ut och som sedan slår dig rakt i solar plexus med sin sorg och ärlighet.
3. Nyss utlästa Dyngkåt och hur helig som helst av Mia Skäringer. Krönikor och blogginlägg, ärliga och rakt på sak. Recension på kommande.

6 kommentarer:

Vixxtoria sa...

Tre fina. Jag tycker också att gränsen för en tunn egentligen går på 200 sidor, men bland dagens uppsvällda hyllvärmare så tycker jag man får dra gränsen vid 250, och att allt under 300 kan räknas som tunt. Men ja. Kan man hitta tunnar och bra, desto bättre :-)

Bokbabbel sa...

Verkar faktiskt som om en hel del av böckerna som utkommer nuförtiden är antingen väldigt tunna (200 sid) eller sen "uppsvällda" på just 500 sidor och mera

Jessica (ord och inga visor) sa...

Jag tycker att du ska vara med i tegelstensutmaningen! Har ju sänkt till två tegelstenar under hösten nu. :)

Bokbabbel sa...

ja-a, funderar nog på saken :D Men kommer antagligen att läsa Knausgårds tegelsten i höst, räknas den fastän jag ännu inte har den i hyllan? :)

Jessica (ord och inga visor) sa...

Ja, den räknas absolut! Outa nu att du är med i utmaningen. Efter Knaus behöver du ju bara välja en till. Om jag var du skulle jag förstås välja Blonde men så har jag inte läst dina andra olästa tegelstenar heller. ;)

Bokbabbel sa...

ja, Blonde ligger nog bra till, känns som en måste-bok, en lucka i allmänbildningen