Sharp Objects av Gillian Flynn XXXXX-
Camille Preaker är reporter på en tidning i Chicago, men när två flickor blir mördade i hennes hemstad Wind Gap, Missouri skickar hennes chef iväg henne dit på jakt efter det scoop som kommer att lyfta tidningen. Hennes dysfunktionella familj med den kalla mamman, den frånvarande styvfadern och den domderande tonårslillasystern väcker gamla obehagskänslor till liv, och Camille känner såren på sin kropp svida. Camille har nämligen skurit sig själv i flera flera år, ristat in ord på hela sin kropp och Flynn beskriver denna intrikata självdestruktivitet så målande och ändå nästan... vackert att jag blir helt tagen. Det här är en mörk berättelse med komprimerat obehag manifesterat i en klaustrofobisk småstad, elaka koketterande tonårsflickor och en extremt manipulerande mamma som visar intresse för sina barn endast då de (fysiskt) behöver henne. En bra deckar-/thrillerintrig dessutom, inte konstigt att jag redan har lagt följande Flynn-bok Dark Places högt högt upp på önskelistan (läs: i kundvagnen) samt hoppas på fler böcker av henne å det snaraste. Wow vilken bok, missa inte!
Ni som söker veckoslutsläsning, look no further utan spring iväg till bokhandeln under lunchpausen! Frågan är dock vad jag ska läsa under helgen, har man läst två så bra böcker som Room och Sharp Objects under samma vecka blir kraven plötsligt skyhöga.
14 kommentarer:
Den här ska plockas med från biblioteket idag och "Dark places" är påväg hem till mig as we speak så helgen är räddad :)
Låter utmärkt!
Detta är noterat! Jag har bara läst so-so böcker på sistone så jag längtar efter något att svepas med i.
Oh så roligt att min stjärnögdhet smittar av sig! Visst är hon fantastisk, Flynn. Kan meddela att Dark Places är lika bra. Faktum är att Libby (antihjältinnan i den boken) stannat kvar i mitt medvetande än mer intensivt och påtagligt än Camille. Och det säger inte lite.
Oh så roligt att min stjärnögdhet smittar av sig! Visst är hon fantastisk, Flynn. Min största litterära girl crush sedan Elizabeth Hand förra året. Kan meddela att Dark Places är lika bra. Faktum är att Libby (antihjältinnan i den boken) stannat kvar i mitt medvetande än mer intensivt och påtagligt än Camille. Och det säger inte lite.
Ooops, inte meningen att dubbelposta. Måste vara min stjärnögdhet som gör mig tillfälligt blind...
Spana in i min blogg, så har jag gett dig en liten award. Tjusigare kan det knappast bli!
a-lo: Jag lovar, det här och Room är inte so-so!
Helena: Det låter mycket lovande med Libby! Kanske jag måste klicka hem beställniningen nu så att jag kan gotta mig med den post-bokmässa när livet känns grått och trist :P
Ninni: Oj tack, en award till!
Haha, den har jag också beställt. Den där Helena är en farlig kvinna.
hon har en dålig effekt på min ekonomi men en bra effekt på mina läsupplevelser. knepig kombo!
Tycker dock att den goda effekten tar ut den negativa. Men jag kan vara partisk i frågan...
Jättekul om Gillian Flynn sprids och omfamnas i bokbloggosfären, det är hon verkligen värd! Och nästa år verkar en ny roman komma ut. Mycket knapphändig info än så länge, dock.
Den gör väl det, kan dock hända att fästmannen som jag delar bokhylla och delvis ekonomi med tycker annorlunda. men jag försökte just pracka på honom Flynn när han skulle på veckoslutsvistelse, misslyckades den här gången men ger inte upp!
Vi håller andan i väntan på en ny bok. och jag kan ju ännu njuta av Dark Places så länge, finemang!
Helenas stjärnögdhet brukar smitta av sig på mig också :) Den här boken har jag däremot missat, men efter din och Fiktiviteter- Helenas recension måste jag verkligen läsa den. Det blir nog biblioteket över lunchen!
Helena är smittsam ja, på ett bra sätt (förutom för plånboken då). Åh ja, ju fler som läser den här bra-iga boken desto bättre!
Skicka en kommentar