Så var jag där igen

Matilde av Denise Rudberg XXX½
Jag brukar ju inte läsa chick lit, men då mamma hade skaffat Matilde efter succén med Åse så passade jag på att läsa även denna bok under helgens stugvistelse. Den här utspelar sig före händelserna i Åse, och är tyvärr heller inte riktigt lika bra. Rudberg skriver fortfarande medryckande, men här känns händelserna lite fjantiga - Matilde håller på och skriver på en roman, men då det inte verkar gå som hon hade tänkt sig så hoppar hon snabbt på nästa projekt, bara sådär! Spontana resor och lägenhetsköp är heller inget problem... Kläm in vänskapliga relationer med ex-maken och lite mer-än-vänskapliga-relationer med äldsta barndomsvännen så har du Matilde.

Finfina Filter

Jag har redan tidigare orerat över att jag verkligen gillar Filter. Tyvärr var jag tvungen att avsluta prenumerationen då den blir så orimligt dyr att skeppa över till Finland, men det kan hända att jag får vända mig till snälla kompisar i Sverige (de blir allt fler förresten, landet i väst lockar tydligen :)) och be dem skicka mig ett nummer då och då. Varför den inte finns att få tag på härhemma är ytterligare en sak att skaffa höjt blodtryck över.
Men faktiskt. Jag vet inte hur de lyckas, men jag läser fascinerat om allt från grisar till genbanker och blir (läs: blev) alltid lika glad då det nyaste numret damp ner på hallmattan. Orkar inte sträckläsa från pärm till pärm, utan har den liggande på säng- eller köksbordet och tar upp den då och då, läser vidare i dess digra innehåll. Att man sedan dessutom fick två fribiljetter till Göteborgs bokmässa med prenumerationen gör ju en bara en ännu gladare (tills man inser att man själv inte kan åka dit, men det är en annan historia).

Tjock är den också. Då jag var hos frissan tidigare i veckan glömde jag tidningen på bordet, så frissan ringde mig några minuter senare och sade att jag hade glömt min bok :).

Helghög

Det här har jag tänkt ägna min helg på sommarstugan åt. Vad gör ni?

Underbara "Bellefleur"

Bellefleur av Joyce Carol Oates XXXX½
Efter att ha läst JCO:s dagbok där hon så ivrigt beskriver skrivprocessen med Bellefleur blev jag väldigt sugen på att läsa boken. Och tur var väl det, för vilken magnifik läsupplevelse det var!
Boken är en släktkrönika med släkten Bellefleur som huvudperson, men där finns inslag av gotik och mystik och boken kan inte beskrivas annorlunda än maffig. Lite underlig blir den ibland, och boken är väldigt speciell, kanske den enda i sitt slag (både en bra och en dålig sak - finns det verkligen ingen annan bok man kan "trösta" sig med efter att den här är slut?).

Det var en vindstilla, andlöst vacker junidag (bara några få moln, tunna, fjäderlätta som maskrosfjun, var penslade mot den porslinsblå himlen) som Vernon Bellefleur efter mer än tjugo års misströstan om att bli poet (en sann poet, som han uttryckte det: alla andra kallade honom lättsinnigt, rentav föraktfullt, för Poeten) helt plötsligt, till följd av en fasansfull skräckupplevelse, äntligen blev poet. Vilket han skulle förbli i resten av sitt ovanligt långa liv.

Sådant här läser man helt enkelt inte ofta! En hel del död och andra mystiska händelser inträffar, och boken är uppbyggd på det intressanta sättet att varje kapitel är en liten historia i sig. Tillsammans bildar de sedan en relativt sammanhängande roman med tidshopp hit och dit för att beskriva olika medlemmar av den stora släkten. Som tur var kom boken med ett släktträd, så man hade en möjlighet att följa med i svängarna.
En av sommaren (årets!) bästa läsupplevelser! Perfekt att gotta ner sig i när hösten är på intågande! Läs!

P.S. Men varför har denna fina roman fått så fruktansvärt fula omslag? Googla boken så får ni se!

Snart trycks det t-shirts

Manifestet i lördags, och nu ett mot-manifest i dag. Håller ni på någondera sidan, och varför i så fall? Själv står jag hittills vid sidan om och iakttar, tycker precis som Helena att båda sidorna har sina poänger och att det är trevligt med ordentliga litteraturdiskussioner på kultursidorna. Lite mer lutar jag väl åt mot-manifestet, då jag tycker att det kan vara uppfriskande med nyskapande språk eller dagböcker som publiceras.

Tidigare har det tryckts t-shirts där man fick välja sida t.ex. mellan Edward och Jacob. Vem hinner först med att trycka manifest-tröjor? Och kom ihåg att det var här ni läste det först, jag är gärna med och delar på försäljningsvinsten.

Åh!

Vissa böcker är lite mer efterlängtade än andra. Tack Söderströms!
Vad jag slutligen tyckte om böckerna kan läsas 8.9. (Fagerholm) och 15.9. (Westö).

Uppdaterat: Bästa bokdagen på länge! En halvtimme senare dyker nämligen Suzanne Collins pinfärska bok Catching Fire ner genom brevinkastet! Jag anar att helgen på sommarstugan kommer att gå åt till frenetisk läsning!

Work 'n' work

Lyrans Tematrio handlar denna gång om yrken, aningen knepig fråga tycker jag. Men jag kom att tänka på...

... Margido i Anne B Ragdes trilogi Berlinerpopplarna m.fl. Han är begravningsentrepenör, och den enda av sitt slag jag har stött på i litteraturen.
... I J K Rowlings böcker är alla trollkarlar, men förutom som lärare vid Hogwarts kan man jobba även med andra (påhittiga!) yrken. Harry Potter själv vill bli en Auror, en som försvarar världen mot de onda
... I Curtis Sittenfelds underbara American Wife är huvudpersonen gift med självaste presidenten. Presidenter skildras ofta i tv-serier eller filmer, men sällan i bokform (såvida det inte gäller biografier).

Nästan out of topic, men bara nästan

I slutet på förra veckan beställde jag hem en Macbebis. Beräknad ankomst: början på september. Sen ska det skrivas. Gradu*, skönlitterära texter, marknadsföringsanalyser**. Och blogg såklart.


*) Magisteruppsats alltså.
**) Hjälp så proffsigt det låter. I wish. Skoluppgifter i biämnet kunde man också kalla det.

Diggar Diski!

Den motvilliga resenären av Jenny Diski XXXX
Min pappa var förvånad över bokens titel eftersom han känner mig - det kan knappast finnas en mer villig resenär än jag. Oberoende av detta tyckte jag om Diskis bok.
Det blev inga hundöron den här gången. Men fina formuleringar finns det fullt av i Diskis bok, och även om den dels kan räknas som en reseskildring (Diski befinner sig på Nya Zeeland, på landsbygden och i Lappland) handlar den mycket om ensamhet. Om den självvalda ensamheten.

Det som plågar mig är inte det jag finner i stillheten när jag är ensam utan det jag inte finner.

Diski vill gärna vara för sig själv, läsa och skriva och bara fundera. Får ångest av att Bonden oroar sig för att hon inte gått utanför stugan hon hyrt på tre dagar. Och jag suger i mig det Diski skriver, är glad över att hon gjort det, för självvald ensamhet är då man tänker efter ett ämne som sällan tas upp. Och ibland kan det ju bara vara så skönt. Precis som Diskis böcker. Skating to Antarctica väntar i shoppingkorgen på Book Depository.

Lady Di

Diana av Julie Burchill XXX½
En biografi över Diana förstås. Men också ett anhopp på prins Charles, och på den engelska överklassen och det engelska kungahuset överhuvudtaget. Här är det inte tal om någon objektivitet från författaren sida, nej, Diana är bäst fastän även hon gör några felsteg ibland. Även om jag själv också är mer på Dianas "sida" än Charles, blir det lite löjligt då författaren förklarar att även om Diana var otrogen så var hon åtminstone inte lika hemsk som Charles som gjorde så och så...
Gillar att kapitlen fått namn på engelska (nåja, snarare att man behållit de engelska namnen i översättningen alltså).
Visst går den bra att läsa den här boken, men jag har hört mycket gott om den och är nu lite förvånad över varför. Vad var det jag missade?

Kosmetikvärldens fula baksida

Doft av ondska av Anne Rambach XXX½
Angelina Jolie mördas är parfymen Enfers nya ansikte, men mördas(!) på lanseringstillfället. Journalisten Diane Harpmann som vi träffade redan i Bombyx infiltrerar sig på kosmetikföretaget Aube för att undersöka mordet och sedan skriva om det.

Diane brände hål på smaklökarna redan vid första klunken. Hon tyckte faktiskt om den stickande känslan och smakförlusten. Det var rätt talande för hennes tillstånd överlag.

Kapitlen är döpta efter fraser ur kosmetikbeskrivningar, i stil med "... från hudens innersta till ytan..." och det här är kanske lite onödigt men jag gillar det. I övrigt tycker jag att alldeles för mycket blir för tillskruvat i den här boken. Diane är akrobatisk och klarar sig ur den ena våldsamma situationen efter den andra, och åtminstone jag har lite problem med att hålla reda på persongalleriet. Samtidigt är det här definitivt en deckare bortom de vanliga, men frågan är om man tar det som en bra eller dålig sak. Johanna L på Bokhora skriver om att man tänker sig att boken blir bättre bara för att den är skriven i "exotisk" miljö. Det ligger nog något i den tanken, inte helt omöjligt att man är mer öppen för boken bara för att den är fransk och man känner sig som om man skulle vara duktig och vidga sina vyer genom att läsa någonting franskt.
Omslaget: åh! Snyggt!!
Rec.ex. från Sekwa.

Den svagaste länken är just.... svag

Solitude - Den svagaste länken av Johan Holm XXX-
Som den boknörd jag är lystrade jag genast till orden "deckare", "författare" och "bokförlag" i texten som beskriver intrigen på bokens pärm. Privatdeckaren Sam Lindwall får nämligen ta sig till förlagsvärlden i Tyskland för att på förlaget Bandits(...) uppmaning undersöka ifall de tyska förlagen och tryckerierna lurar Bandit och dess deckardrottningar på pengar. Samtidigt utför Sam tillsammans med sin hackervän Johny en personlig vendetta på nätpedofiler världen över.
Kära nån så det ska vara grabbigt. Det är rå jargong och morska upp sig mot socialsekreteraren och leva ungkarsliv med vrickad dygnsrytm och jag blir bara trött och undrar varför denna bok fått stämpeln "cosy". Visst blir det lite småspännande, men sen blir det onödigt våldsamt och... nja. Det här är helt enkelt inte my cup of tea.
Rec.ex. från Cosy Crime/Kalla Kulor förlag.

Fyra timmar tur retur

Aldrig fel med lite effektiv lästid. Framför allt då den verkligen blir effektiv - jag har en tendens att romantisera tågläsning och sedan ändå hitta mig själv endast stirrande ut genom fönstret.

Juslin först ut i den finlandssvenska bokhösten

Ensamma tillsammans av Emma Juslin XXX½
Olga sitter alltid längst fram på modersmålslektionerna i gymnasiet eftersom hon vill vara så synligt ointresserad som möjligt. Hennes lärare Tove skriver poesi och försöker komma till rätta med sitt nya liv i Åborg*, nationalskalden Runebergs hemstad. Och så har vi Stina som undrar vad pojkvännen Sebastian egentligen sysslar med där i Åbo och samtidigt kämpar med sin självdestruktivitet.

Pappa har en kompis som heter Fred. Pappa och Fred sitter mest i soffan och är ensamma tillsammans. De vattnar sina magsår med kaffe och äter pizza som pappa är expert på att tillreda i mikron.

Emma Juslin är nästan jämngammal med mig, och hon skriver om ett bekant (Svensk)finland, med igenkänningsfaktorn fastnaglad i gymnasieböckerna och stadsmiljöerna. Jag har med stor förtjusning läst hennes två tidigare böcker, På barrikader av glas samt Frida och Frida, och tycker därför att hon hade kunnat göra bättre ifrån sig med denna bok. Här finns så många speciella formuleringar som skulle förtjäna mera eget utrymme, men nu snubblar de på varandra och gör mig matt som läsare. Det är fint av Juslin att ha en egen berättarröst och dessutom ge liv åt tre vitt skilda karaktärer, men nu blir intrycket ändå lite haltande.
Romanen känns som en nedblick i tre personers liv. Man lär känna dem, och får följa dem en bit på vägen, men så lämnar man dem igen, en del har hänt, andra saker kanske förblir rätt lika. Vem vet?
Fin titel! Den har en sorgset vacker klang i sig, och sådant går jag igång på! :)
Rec.ex. från Söderströms.


*) Intressant att just Åborg (=Borgå) förblir anonymt medan Helsingfors och Åbo får framträda under egna namn.

Party party

Tematrio med kalastema!
1. Även jag nämner Bilbos födelsedag i Sagan om Ringen av Tolkien, för det är sannerligen en spektakulär fest. Hobbitarna äter helst dygnet runt, men då det blir fest blir det extravaganza.
2. Silverbröllopet av Maeve Binchy. Paret Doyle har just varit gifta i 25 år, och för att fira det tar deras äldsta dotter Anna på sig uppgiften att ordna en stor fest för dem. Om det är någon som önskar sig det är en helt annan fråga.
3. Poirots jul av Agatha Christie. Minns inte särskilt mycket av just den här handlingen, men jag har för mig att det handlade om ett visst antal människor som befann sig i ett stort gammalt hus då ägaren blev mördad. Och då rycker den mustaschprydde belgaren ut!

Årets hundrade bok!

Det är rätt praktiskt med en Läst-lista på bloggen. Tack vare den var jag nu medveten om att boken jag läste ut var årets hundrade bok. I och med de skadade benen har jag läst rätt mycket i både juli och augusti och det syns ju genast i statistiken. Årets hundrade bok hör till en genre jag inte läser speciellt mycket ur, nämligen chick lit.

Bara vanligt vatten av Kajsa Ingemarsson XXX½
Stella Friberg är en berömd författare(!) som håller på att skriva den tionde och avslutande delen i serien om detektiven Franciska Falke. Men livet är inte en dans på rosor ens för (framgångs)rika författare; mer "finlitterära" författare attackerar populärlitteraturförfattarna, det knakar i pojkvänsparadiset och till råga på allt får Stella tampas med "vattenläckan from hell" i sin fina Östermalmsvåning.
Visst blir det ju lite finurligt då en populärlitteraturförfattare skriver om en populärlitteraturförfattare; om de litterära påhoppen och om glamouren och dess mindre glamourösa baksida. Samtidigt är Stella allt annat än trevlig, och även om hon har en hemsk familj beter hon sig hemskt och tänker fula tankar. Jag tror och hoppas att det här är någonslags ironi från Ingemarsson sida, för annars...?
Både fiktiva och riktiga kändisar svischar förbi, och läsaren får en liten inblick i förlagsvärlden, tack för den! :) Man får även läsa delar ur Franciska Falke-historien, och den är så dålig att jag ryser. Men det är ju Kaj... förlåt, Stellas historia som är huvudintrigen som tur!

Vatten över huvudet

Jag har börjat på ett stort projekt. Nämligen att inlägg för inlägg kopiera in den här bloggen till ett Word-dokument. Trots några pauser har jag trots allt bloggat i snart 4,5 år, och det här är det 777:e inlägget. En hel del att kopiera med andra ord.

Varför jag gör det? Dels för att ha någonslags backup, det är ju trots allt frågan om en hel del text, det vore synd ifall den skulle försvinna ut i tomma intet. Och så funderar jag lite på att kanske kanske, inspirerad av t.ex. Booky Darling, någongång samla ihop dessa skriverier till en blok.

Berlin, meine Liebe(?)

Berlin Tales redigerad av Helen Constantine XXXX-
I oktober ska jag hälsa på bästa Göteborgsvännen som är bosatt i Berlin. Inte illa. Jag har inte tidigare besökt staden, och för att komma i stämning läste jag den här novellsamlingen som jag tipsades om av en annan bokbloggare som själv varit i Berlin och frossade i litteratur kring den staden.

Här har vi då alltså 19 noveller, vissa riktigt korta, som alla har Berlin som det centrala temat. Novellerna har tidigare publicerats i andra novellsamlingar, men det är trevligt att Constantine lyckats skrapa ihop dem till ett sådant här verk. Vissa noveller lämnar mer spår i minnet än andra, men boken är riktigt charmig med kartor och metrokartor över staden. Plus även för litteraturtipsen längst bak i boken; dessutom indelade i "Vill du läsa mer om Tyskland?" och "Vill du läsa mer om Berlin?". Extra knepigt att hänga med blir det genom att Berlin ju är en stad som genomgått stora förändringar och att gatorna t.ex. har bytt namn under tider då muren gick genom staden. Å andra sidan blir det charmigt av att få så olika tidsporträtt av staden.
Boken lämpar sig garanterat mycket bättre för människor som känner till staden en aning från förut, men det är ju inget som hindrar mig från att läsa om den eller delar av den post-resa.
Helen Constantine har tydligen även gett ut böckerna Paris Tales och French Tales, så ifall ni känner er mer lockade av Frankrike kanske de är ett tips för er.

Det händer en hel del

Det händer här av Henrik Bromander XXX½
Jag trodde detta var en roman, och blev därför rätt förvånad då boken efter 50 sidor totalt bytte karaktärer och berättarröst. Aha, en novellsamling (om än med väldigt långa noveller, fyra stycken på nästan 300 sidor)! Och lika bra var väl det, för jag höll på att bli galen på den första berättarrösten då hon använde sig av &-tecken i stället för "och", usch!
Det här är ingen glad bok, man mår dåligt eftersom novellkaraktärerna inte har det speciellt bra där de är mobbade eller känner sig utanför eller thaiboxas i Thailand och sällskapar med en prostituerad ladyboy. Ofta är det rätt bra skrivet och det fungerar o.s.v., men för mig når dock ändå inte berättelserna och därmed boken riktigt ända fram.

Och så vill jag passa på att morra över att ordet finlandssvensk igen verkar felanvänt då personen ifråga heter Pekka. Visst, det finns naturligtvis finlandssvenskar med finska namn, men allra oftast har vi finlandssvenskar precis lika svenska namn som svenskarna i Sverige. Bara ett tips ifall ni vill använda er av en finlandssvensk i någon berättelse! Hör ni det, Bromander och Kepler?
Och psst, vad tänkte ni på Ordfront med det där omslaget? På bilden är det dessutom mycket klarare, mitt exemplar är IRL väldigt murrigt och fruktansvärt trist. Jag behöver inte (läs: vill inte ha) glassiga omslag i Danielle Steel-anda, speciellt inte för en sådan här bok, men lite mer kunde ni kanske ha ansträngt er...?
Rec.ex. från Ordfront.

Vad mer kan man önska än förståelse?

Det är roligt att läsa om vad andra bokbloggare shoppar för böcker. Dels får man ju såklart boktips, så får man inspiration att själv shoppa lite och så lindrar det även samvetet; Se hur mycket hon/han köpte, i jämförelse med det så framstår jag ju inte som värsta bokhamstern längre... Nämner något om detta åt sambon och undrar samtidigt var människor får plats för alla sina böcker. Och att det ju tyvärr också kan bli en rätt dyr hobby.
- Men det finns ju folk som har hela garage för sina hobbybilar, konstaterar sambon.

Ah. Vilka ljuva ord för en boknörd. Vilken fin sambo jag har!

Vi språkar om språk

Lyrans Tematrio handlar denna vecka om språk. Många har säkert koncentrerat sig på böcker där de tyckt att språket varit extra vackert, och det tänkte jag först också göra. Nu blev det i stället en trio med böcker där språket är av central betydelse, där boken skulle bli en helt annan med en ordinär användning av språk.

1. Montecore - en unik tiger av Jonas Hassen Khemiri. Khemiri är ju ett ypperligt exempel på språk-viktiga böcker, men jag valde den mindre omtalade Montecore eftersom den kryllar av ord som Khemiri låtsasöversätter från franskan. Själv har jag läst lite franska back in the days så jag förstod orden, men jag undrar hur det gick för dem som inte parle francais (hur får man det där franska c:t förresten?)
2. Allt av Martina Lowden. Både "intrigen" och språket är nytt, det är dagboksanteckningar med listor över vad som finns på skrivbordet och allting därikring, och det kan både irritera och inspirera.
3. Böckerna av James Frey. De saknar skiljetecken eller stora böcker, och som den språkfascist jag är är jag väldigt förvånad över att jag kan se förbi det och verkligen tycka om böckerna.

Booky darlings

Boknörderi i brevform

84, Charing Cross Road av Helene Hanff XXX½
Jag har (ännu?) inte läst The Guernsey Potato Peel Pie and Literary Society (världens jobbigaste titel tätt följd av Extremely Loud and Incredibly Close?) men då jag tittade på den på Adlibris rekommenderades även den här boken. Jag hade aldrig hört talas om den tidigare, men så några dagar senare var det en bokbloggare (vem, jag minns inte!) som recenserade denna och då var jag glad att jag kunde norpa åt mig den från närmaste bibiliotek för att kolla vad det egentligen var frågan om.
En brevroman är vad det är, där Helene bor i New York men börjar beställa böcker från ett antikvariat i det efterkrigstida London. De skickar brev (och böcker) fram och tillbaka över Atlanten och brevväxlingen håller på av och till i tjugo år(!). Naturligtvis blir breven så småningom lite personligare, och Helene är också snäll och skickar matpaket till bokhandelns anställda till jul och påsk. En del av breven blir rätt likartade och det är bra att romanen inte är tjockare än vad den är, men en charmig bok är det helt klart. Helene uttrycker sig ganska speciellt ibland, och man får både lust att skriva brev och beställa lite böcker efter att ha läst denna.

Kvällsbloggande

Jag tänker inte ägna ett inlägg åt om vem man hittade bakom sommarens mest omtalade pseudonym. Recensionslusten går fortfarande på sparlåga, men jag fortsätter att läsa böcker på löpande band och sukta efter fler på Adlibris och Book Depository (det här med gratis frakt kan bli farligt känner jag!). Gläds åt anlända biblioteksreservationer och recensionsexemplar. Funderar på att förhandspublicera några recensioner eftersom det återigen kommer att bli ett internetlöst/-fritt veckoslut med desto mera lästid. Blir upprörd över Förlagsredaktörens funderingar om ifall det är sunt att läsa mycket.

Noveller, noveller

Det här verkar bli sommaren/året(?) då jag slukade noveller. Men då det finns så många bra novellsamlingar ute just nu så är det bara att fortsätta läsa!

Paris-Dakar av Jens Liljestrand XXXX-
Titeln kan verka lite skrämmande och missvisande - Ett ökenrally? tänkte bil-ointresserade jag. Men låt er inte luras utan dyk in bland pärmarna, där hittar ni en rätt jämn novellsamling med bra berättelser om manlighet och makt. Under ytan vilar dessutom ett ständigt obehag. Även om karaktärerna inte alltid är de charmigaste känner jag med dem då det går dåligt för dem, det känns obehagligt och det är skickligt av Liljestrand. Jag är glad att jag förstod att läsa boken!
Rec.ex. från Ordfront.

Åtta procent av ingenting av Etgar Keret XXXX-
En av de mest omtalde/ombloggade novellsamlingarna under 2008, och nu fick jag äntligen möjlighet att läsa den. Visst är den bra, men det förvånar mig faktiskt lite att boken blev så populär som den blev - den är nämligen rätt skruvad ibland.
Jag är nästan mest förtjust i de allra kortaste novellerna, ibland är de inte ens två sidor långa men Keret lyckas med att fånga stämningen, dram med läsaren och få läsaren att gå med på att det inte blir längre än så här men att det är just så som det ska vara. Inte det allra lättaste kan jag tänka mig.