måndag, april 26, 2010

De en- och tvåstaviga namnens bok*

Ibland bara måste man av David Levithan XXXX-
Det här är boken om några ungdomar i en high school i en förortsstad nära New York(?). Paul är kär i Noah som dock är arg på Paul eftersom han kysste sitt ex Kyle. Bästa vännen Joni är upptagen med sin nya idiot till pojkvän och vännen Tony har fått utegångsförbud av sina extremreligiösa föräldrar.
Det här kan låta kaotiskt eller fånigt, men faktum är att det fungerar överraskande bra! En varm historia med lite humor och berättarglädje. Jag tycker också det är mycket bra att det förekommer en massa homosexuella och transsexuella i boken, men är det inte liiite osannolikt att alla i 16-årsåldern är supersäkra på sin (sexuella) identitet och framför allt accepteras för den? Man önskar ju definitivt att det var så, men riktigt så tror jag tyvärr inte att verkligheten ser ut.
*) Ja, alla heter alltså något riktigt kort i den här boken. Behändigt men kanske lite osannolikt det också :).
Rec.ex. från Pocketförlaget.

7 kommentarer:

Tekoppen sa...

Med tanke på hur många böcker det finns som skildrar motsatsen - homofobi etc. - tror jag verkligen att en sådan här bok behövs. Ingen har väl sagt att böcker måste vara realistiska? Särskilt inte highschoolromansromaner ^^

Bokbabbel sa...

Nej det är klart såklart, det är en uppfriskande vind! Men jag saknar ännu boken som handlar om homosexuella utan att det blir någon extra grej av det

Tekoppen sa...

Äh, du vet, vi är ju sådana drama queens så det är ju liksom omöjligt att inte göra en grej av "det" ;) Haha, nej jag skojar ju bara.

Sådana böcker finns, men när det är okommenterat är det som om man inte riktigt märker det. Jag tänker t.ex. på Passionen och Fyrväktaren och Jeanette Winterson. Det bara finns lesbiska kärlekshistorier i boken, men det behöver inga namn eller kommentarer. Finns fler exempel men jag kommer inte riktigt på några just nu; vi kanske skulle efterlysa de böckerna?

Tror det är en tidsfråga och att sådana böcker kommer att bli bara vanligare och vanligare. Det är ju redan en (rolig) sport att komma ut så subtilt som möjligt, så varför skulle inte samma sak gälla i litteraturen? Varför skrika när man kan viska och höras ännu bättre? Den regeln är sorgligt underskattad för det mesta.

Bokbabbel sa...

Haha, drama queens ;)

Sarah Waters är kanske ett exempel? Håller tummarna för add de "subtila" böckerna blir vanligare!

Tekoppen sa...

Jo, Sarah Waters är väl lite ett exempel, fast jag tycker ändå att det någonstans i hennes böcker alltid kommenteras att det är en "annorlunda" kärlek.

Bokbabbel sa...

du har möjligen rätt, jag har bara läst två av hennes böcker, och i den ena (öh, den som senast är översatt till svenska, med huset i "huvudrollen") fanns det inte ens något homosexuellt förhållande. Läser inte med lika kritiska glasögon som du, men försöker bättre mig! :)

Tekoppen sa...

Jag har också bara läst två av hennes böcker, som båda handlar om förfluten tid och därför inte kommer undan att det är något annorlunda. Men med tanke på att det ändå är förfluten tid så gör hon ju mycket mindre väsen av saken än många som skriver om nutid. Du läser med bra ögon Magix :)