lördag, januari 09, 2010

200 cliffhangers på 500 sidor

The Lost Symbol av Dan Brown XXX½
Det här var en av pappas julklappsböcker, och då han var upptagen på annat håll lånade jag den en stund... Robert Langdon och en attraktiv kvinna är åter i huvudrollerna, denna gång har Langdon kallats till Washington D.C. för att hålla en föreläsning men då han väl kommer fram upptäcker han att han lurats dit på falska grunder och att hans symbolkännande behövs. En man har bestämt sig för att avslöja frimurarnas yttersta hemlighet, medan andra av förståeliga skäl vill göra allt för att hemligheten ska förbli hemlig.
Brown sportar med korta kapitel och ett oändligt antal cliffhangers. Det bidrar visserligen till att boken går snabbt att läsa, men ibland känns stilen rent ut sagt löjlig. Alla förklaringar och all historia kring symbolerna suger jag ivrigt i mig och visst är boken också rätt underhållande. Jag tycker dock att det finns bättre böcker av Brown, och det säger väl en hel del om nivån på denna bok... :P

8 kommentarer:

Cicci sa...

Hejsan!

Jag gillar också allt det historiska om symbolerna osv. Men tyckte det kändes som att läsa ett filmmanus. Fast jag läste dock boken på svenska.

//Cicci

Bokbabbel sa...

ja, hoppen mellan scenera ger sannerligen känslan av ett filmmanus. Vad tyckte du om översättningen, det kritiserades ju att man skulle översätta den så snabbt, och det var visst flera översättare som jobbade med olika delar av manuset...?

Lisa sa...

Jag håller med, han har gjort bättre ifrån sig förut Brown. Men som sagt, den är lätt att läsa och lite svår att lägga ifrån sig - man vill ju veta vad han hittat på i slutet: vad är det som är så jäkla hemligt :)

Bokbabbel sa...

det stämmer ju såklart, visst läser man ju vidare!

Johanna H sa...

Åh, jag har bara läst Da Vinci-koden av Brown men jag minns att jag upplevde det på samma sätt i den - alldeles för många cliffhangers som idiotförklarade mig alldeles för mycket...

Bokbabbel sa...

ok, då lär du inte gilla den här!

Ida sa...

Jag har nu kommit ungefär halvvägs, jag var ju inte särskilt övertygad i början så det har gått lite segt... Men nu tycker jag ändå att den börjar ta sig faktiskt! Fast den kan ju inte mäta sig med Da Vinci-koden direkt!

Bokbabbel sa...

nåmen bra att du fått flyt! Jag föredrog nästan Angels and Demons framom Da Vinci-koden, men oberoende så är det här den sämsta av de tre böckerna om Langdon. tycker jag