För er som har tröttnat på allt rosenskimrande jul-hypande vill jag i dag rekommendera en riktigt välskriven feel bad-litt. Det är Christina Stiellis skilsmässoskildring som börjar med att Per en dag säger åt Lotten att han nog inte älskar henne längre. Han lämnar Lotten och deras två döttrar bara sådär, helt hux flux, och Lotten gråter i kudden och önskar honom tillbaka.
Den här boken känns. Fast man som läsare dels vill skrika åt Lotten att Per är en skitstövel förstår man ändå hennes naivitet, hennes längtan efter att han ska komma tillbaka. Det enda jag irriterar mig på är det element som tycks finnas i alla berättelser om svikna kvinnor, den där scenen när de är arga och starka och gör något riktigt fånigt och dramatiskt. Visst visst, jag håller på att de där kvinnorna ska återfå sin styrka men måste de bli barnsliga för det?
4 kommentarer:
Alla verkar ju ha läst den här, känner mig lite utanför hehe
Den är läsvärd! Läste den i oktober men recensionen har låtit vänta på sig :P
Åh tack! Tack för fina ord. Jag blir väldigt glad.
Tack själv för välskriven bok!
Skicka en kommentar