Rektor Louise Strandberg kontaktas av en orolig lärare som tycker att lilla Daniel i hennes klass beter sig väldigt aggressivt och lär sig långsamt. Jag får direkt Bara ett barn-vibbar och de håller i sig då historien utvecklas till en underlig mix av deckare och "vanlig" roman om livet i skolan och med ett trassligt familjeliv. Förutom Louise får vi följa hennes man Christer och hennes dotter Isabelle som alla tampas med personliga problem som författaren vill knyta ihop på väldigt osannolika sätt. Boken känns som en knagglig debut och jag blir förvånad då jag på bakpärmen läser att Sjögren tidigare gett ut två "kritikerhyllade" deckare, Där ingen vind blåser och Som glöd blir till aska. Eh? De tycks även de utspela sig i Härnösand precis som Ur havet stiger vågorna, men eftersom den sistnämnda inte innehåller någon polis eller privatdetektiv vågar jag gissa att de är fristående. Någon som läst dem?
Och omslaget då, what's up med 80-talsstuket?
Rec.ex. från Ordfront.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar