Löst hållna ambitioner

Corpus delicti av Elias Palm XXX½

Lustigt nog utkommer det i höst två böcker med den något ovanliga titeln Corpus delicti (med den ungefärliga rättsbegreppsliga betydelsen "spåren efter ett brott"). Den andra är skriven av tyskan Juli Zeh och kommer förmodligen att recenseras här inom en överskådlig framtid. Men nu till Palms bok, en debutdeckare.

Som huvudperson har vi Ella Andersson som till min glädje tillskrivits jobbet som rättsläkare, något som i deckarvärlden fortfarande är rätt ovanligt om man bortser från Patricia Cornwells Kay Scarpetta. Författaren Elias Palm är själv rättsläkare, så därför suger jag vetgirigt i mig de medicinska detaljerna i hopp att de (för en gångs skull?) är helt korrekta. Jag hyser ett stort intresse för människokroppen, ett intresse som dock är enbart teoretiskt, någon läkare skulle det aldrig bli av mig. Men, medicinska detaljer alltså, dock sällan så groteska att mer känsliga skulle avskräckas. Fast lukten av vattenlik sätter sig tydligen extra lätt i hår och kläder...

Ella kommer från en rik men "kall" familj, hennes mångåriga förhållande med sambon Markus håller på att ta slut och till råga på allt stöter hon på ett fall som verkar vara anknutet till hennes personliga historia. På ett lite orealistiskt sätt börjar hon därför ägna en hel del tid åt en helt egen utredning (det här har vi läst förut...) och Palms ambitioner med olika spår som ska vävas samman blir lite väl löst och samtidigt orealistiskt. Ändå finns här potential, jag gillar greppet och kan bra tänka mig att läsa mer om Ella nu när Palm förhoppningsvis kommit över det svåra med att introducera en ny karaktär i den allt digrare samlingen av svenska/nordiska deckare.

Rec.ex. från Ordfront.