Förra veckan skrev jag om hur de flesta författare trots ivriga försök gärna skulle få hålla sig till de genrer de vanligtvis skriver i. Alvtegen är kvinnan bakom de psykologiskt gastkramande S-deckarna, så därför var jag både nyfiken på och - det ska erkännas - lite skeptiskt till vad det skulle bli av projektet med en "vanlig roman".
Och tack och lov går det ganska bra. Jag kan inte påstå att den här boken är någon höjdare, och jag föredrar fortfarande Alvtegen i deckar/thrillerformat, men visst lyckas hon måla fram människoöden som berör, som gör att man vill läsa vidare. Vi har nyskilda Helena som försöker få sitt lilla gårdshotell i Norrland att gå runt samtidigt som hon försöker begripa sig på sin fräsande tonårsdotter. Den stenrike finansmannen Anders som råkar ut för en bilolycka och trött tar in på Helenas hotell. Det lokala originalet Verner som bor i sin lilla stuga belamrad med allehanda prylar, och Helenas Anna-Karin som lägger sig i andras affärer men missar det som finns precis framför näsan på henne själv.
Bra skildrat, trevlig läsning, en bra vanlig roman. Frågan är väl ifall människor hade plockat upp den om inte namnet Alvtegen varit känt från förut?
Rec.ex. från Söderströms.
2 kommentarer:
Jag tycker att "En sannolik historia" är en charmig, underhållande bok. Handlingen är helt okej om än lite stereotyp men jag tycker ändå att det funkar hyffsat.
just det! men vad tror du, hade folk läst den om det var ett helt okänt namn?
Skicka en kommentar