Run Julia run

Det är efter att ha läst en sådan här bok som jag skulle behöva en bokcirkel att prata med. Det finns nämligen mycket jag skulle vilja diskutera angående den här boken, mycket som inte kan sägas här med risk för spoilers. Men, ta det som ett tips ni lyckliga med bokcirkel, den här boken är ett bra val för den!

Att springa av Maria Sveland XXXX-

Emma och Julia är bästa vänner och den trista sommaren innan de börjar högstadiet får de plötsligt lite spänning(?) i livet då de stöter på Rabarbermannen, mannen som med rabarbersvaj (Svelands ord, inte mitt) går omkring med handen i skrevet och ropar glåpord efter flickorna. Emma är enda barnet och bor i lite Gilmore Girls-stil ensam med sin mamma Annika i en hyreslägenhet. Julia och hennes lillebror Erik bor i den fina sekelskiftesvillan, kuvade av sin stränga pappa och olyckligt städande mamma.

Så händer det något hemskt, något betydligt värre än Rabarbermannen, Julias ringar under ögonen blir bara mörkare och Emma förstår ingenting. Och usch vad hemskt det är även för läsaren som förstår och äcklas och vrider sig av obehag!

Men, det finns inkonsekvenser i Svelands skildring, många spår som aldrig leder någonstans. Jag blir arg på mamma Giselas agerande, på Eriks öde, på glada familjen Emma&Annikas förfall och framför allt på att detta plötsligt får ett abrupt slut, att man inte längre får följa deras historier utan att allt blir liksom hängande i luften. Varför? Förvisso är Julias berättelse den viktigaste, men som läsare blir man lurad då man fått läsa så pass mycket och sen plötsligt blir utan ett ordentligt slut.

Ändå, en gripande bok som tar tag i en, vars viktiga tema höjer boken över många av dess brister!

Rec.ex. från Norstedts.