Vattnen av Susanne Ringell XXX-
Kanske är tro aktiverat hopp, tänkte Helena och klädde av sig.
Titeln är bra, det är mycket vatten i den här boken. Fostervatten, simbassängsvatten, kanalvatten. Min uppfattning om Ringells samling av tolv noveller blir ändå att Ringell är lite väl ordrik för att passa som novellist. Nu känns en del av novellerna svultsigt målande utan att man egentligen får grepp om kärnan. Jag hade hellre sett Ringell skriva en liten roman på kanske 250 sidor, där tror jag att svulstigheten skulle komma till sin rätt utan att bli överväldigande.
I Ringells försvar måste dock sägas att en del av mina förväntningar inför den här boken handlade om att jag ville läsa om Berlin (helt off topic kan man läsa om min resa dit för nästan precis ett år sedan här och här) och att jag hade fått för mig att många (alla?) novellerna skulle handla om staden. Nu var det tyvärr bara en.
Rec.ex. från Söderströms.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar