Berlin, baby!

Nej, trots inläggets rubrik är jag för tillfället tyvärr inte på väg till Berlin. Men då jag någongång är det, kommer jag att vara väl påläst, eller vad tror ni?

Halvhjärtad Hammarbyserie

Mamma, pappa, barn av Carin Gerhardsen XXX+

Jag har några gånger försökt börja på första delen i Hammarbyserien, Pepparkakshuset, men det har aldrig lockat och jag har gett upp efter några sidor. Jag har dock läst mycket gott om de här böckerna, så då jag fick syn på Mamma, pappa, barn i pocket och med en relativt lockande bakpärm så slog jag till.

Polisen Petra hittar en övergivet spädbarn i en buske under sin joggingtur. Några meter längre bort ligger barnets mamma, död. Död är också 16-åriga Jennifer, strypt på toaletten på Finlandsfärjan* till Åbo. Och i en lägenhet med låst dörr vaknar treåriga Hanna upp alldeles ensam.

Det finns obehagliga ingredienser i den här boken, framför allt berättelsen om lilla Hanna kryper under skinnet. Ändå lyckas historien inte fascinera, den blir liksom halv. Conny Sjöberg, även han polis, han har fem barn men det bara nämns sådär i förbifarten, var finns engagemanget till familjen? Och Petra försöker hämta sig från ett trauma, men inte heller det får särskilt mycket utrymme.

Nej, tyvärr, jag förstår faktiskt inte what the fuss is all about!

*) Finlandsfärjan om man bor i Sverige, Sverigebåten om man bor i Finland :).

I know where you live

För en dryg månad sedan registrerade jag mig på Google Analytics (rätt sent, jag vet). Och nu förstår jag plötsligt hur andra bloggare kan veta med vilka googlingar någon har hittat in på deras sida. Hur de kan ha så bra koll hur många besökare som läser deras blogg. Men nu vet jag det jag också. Och en hel del därtill. Var läsare bor, vilka internetbrowsers de använder, hur de hittat till min sida, vad de åt till frukost*. Jisses, storebror ser dig verkligen, och då är jag inte ens särskilt bra på att hantera all information ännu.

Risken med sådana här program: Man blir lite besöksstatistikkåt. Fy på mig, men så är det. Naturligtvis skriver jag inte bloggen för besöksstatistikens skull, men visst ger den en extra kick. Fast då jag märker att jag börjar tänka i banor som "Okej, det där var uppskattat, hur skulle jag kunna skriva om något liknande?" känner jag att det börjar gå för långt. Visst vill jag att ni ska trivas inne i mitt bloggrum kära läsare, men ni ska göra det för att det är äkta.

*) Ja okej då, det sista var måhända en överdrift, men you get the drill.

Bonding with my bookshelf

I helgen packade fästmannen och jag upp böcker ur bananlådorna och in i den "nya", något förstorade, bokhyllan. Pocket och inbundet står rygg mot rygg, och skönlitteraturen är ordnad i alfabetisk ordning enligt författarens efternamn. Bild på hela skönheten får ni när alltihop är färdigt (och man ser hyllan för alla lådor med köksprylar vi ännu inte kunnat packa upp).

Medan jag packade upp kändes det som om jag såg helt nya böcker. Tror att det blir riktigt bra att övergå från färgkoordinerat till alfabetiskt sorterat igen.

Övriga iakttagelser: Det finns (tack och lov!) ännu rätt mycket luft bland böckerna, och så får det gärna förbli en tid. Därför ska jag dra nytta av iakttagelse #3 - att det finns en hel del böcker i hyllan jag ännu inte läst. Jag tänker inte gå så långt som att deklamera köpstopp, men kanske kunde jag försöka lägga lite band på mitt bokshoppande inom den närmaste tiden. Försöka undvika såväl Pocket Shop som nätbokhandlarna. Good luck with that.

När jag blir stor...

När jag blir stor vill jag bo i New York några månader som Daniel, Johanna och lilla Tage och jag ska besöka alla bokhandlar där precis som Calliope. Jag vill fortsätta läsa mycket trots livet som småbarnsmamma precis som Helena samt läsa lika mångfaldigt och analyserande som Tekoppen. Jag ska tänka lika klokt som Vixxtoria och äga lika många DVD-boxar som En bok om dagen. Precis som Windup Women ska jag vara med i en bokcirkel och Anna Winberg får hjälpa mig göra en lika tjusig hemsida åt mig som hon själv har. Min blogg ska vara snygg som Books versus cigarettes med lika fantastiska bilder som de hos Pia Jane Bijkerk. Kanske har jag övertagit Nina Solomins jobb som chefredaktör på ViLäser, kanske skriver jag själv böcker som Johanna L, eller blir förläggare som Svante Weyler.

Djurisk trio

Veckan Tematrio handlar om böcker med ett djur i titeln.

1. Tordyveln flyger i skymningen av Maria Gripe. Älskad ungdomsklassiker som tål omläsning.

2. Stalins kossor av Sofi Oksanen. Prisbelönt och väldigt dagsaktuell p.g.a. bråket med och avskedandet från förlaget.

3. Animal Farm av George Orwell. Satirisk skildring av ett samhälle bestående av djuren på en bondgård.

Jag ringar in Bokmässan

Bläddrar i seminarieprogrammet till Bokmässan i Göteborg och ringar in seminarier som verkar intressanta. Det blir en hel del röda ringar i broschyren. Nu är det inte ens säkert att jag åker dit ännu, men jag överväger det intensivt och håller tummarna för att jag ska fatta rätt beslut. Och om jag åker vet jag inte om jag går på seminarierna, kortet är dyrt och det händer ju en hel del även nere på plattan. Men drömma kan man ju alltid, samt anteckna intressanta författarskap man läst om i seminarieprogrammet och kanske borde kolla upp.

23-26.9. gäller det. Är ni där?

The results are in

Here are the results of the nordic vote gällande nämnandet eller icke-nämnandet i bloggen av att det är ett recensionsexemplar man har läst. Av 42 svarande sade 20 att de nämner att boken är ett recensionsexemplar medan 19 låter bli att nämna det helt och hållet. Väldigt jämnt med andra ord! Endast 3 tackar översvallande. Jag insåg snabbt att min lilla enkät var något bristfällig då den dels hade för "kraftiga" svarsalternativ och dels saknade alternativet att den svarande inte får recensionsexemplar. Eventuellt borde jag dessutom haft även "Jag har ingen blogg" som ett alternativ. Intressant var det dock i alla fall, och jag blev själv något förvånad över att det var så jämnt mellan dem som nämner och dem som inte alls nämner.

Tack till alla som svarade på enkäten!

Läs även de längre inläggen och kommentarerna om samma ämne här och här.

Dyr vänskap

En av mina bästa vänner har fått jobb på Pocket Shop i Helsingfors. Så efter en fika i dag följde jag henne till jobbet, och så stod vi vid hyllorna och pekade och pratade om böcker vi läst och vad vi tyckte om dem. Och så slutade det hela med att hon rekommenderade en bok åt mig som jag köpte och fick nerstoppad i deras glansigt lyxiga papperspåsar.

Det kan bli dyrt det här.

Tecken på att du träffat rätt

Pappa fyllde år förra veckan och vi gav Googlekoden åt honom i present. Han har börjat läsa i den nu, och häromdagen ville han läsa högt några stycken ur den. Jag tar det som ett tecken på att vi träffade rätt.

Från lägenhet till hem

Som jag skrev på Twitter i dag känns lägenheten betydligt mer som ett hem direkt då vi började packa upp böckerna ur bananlådorna och ställa in dem i bokhyllan. Än så länge har vi inte kunnat flytta in p.g.a. utdragen köksrenovering, men det närmar sig och under tiden packar vi alltså upp prylar men framför allt böcker ur lådorna.

Häftigt

Häften. Min stora guilty pleasure efter böcker. Älskar att vrida och vända på dem i butiken. Jag vill äga dem för att fylla dem med listor, dagboksfunderingar och andra skriverier. Mina häften köper jag från Pocket Shop, Moleskine och Muji.

Besök #2 i Barclayland

Fear the Worst av Linwood Barclay XXXX-

Tim Blakes tonårsdotter Sydney kommer inte hem från sommarjobbet på kvällen. Och då Tim ringer runt visar det sig att hon aldrig ens jobbat på hotellet som hon uppgett. Är hon kidnappad eller har hon gett sig iväg frivilligt och varför hör hon i så fall inte av sig?

Tim låter jobbet som bilförsäljare lida då han och ex-hustrun gör allt som står i deras väg för att ta reda på vad som kan ha hänt Sydney. Poliserna är med på ett hörn såklart, men det här är Tims berättelse, hans upplevelser. Jag sträckläser nästan, vill veta samtidigt som jag trivs i förortsthrillern och inte vill att den ska ta slut. Sista delen av boken blir löjligt actionfylld och blodstrittande, något som Tim rätt så orealistiskt verkar ta med en axelryckning, men jag för över det på "det är ju faktiskt en amerikansk deckare"-kontot. För att göra en väldigt grov generalisering tenderar nordiska deckare att bli väldigt fokuserade på polisernas personliga problem (alkoholism och ensamhet comes to mind) medan amerikanska motsvarigheter blir ju actionfyllda med biljakter och viftande pistoler.

Hurra för att Barclay gör favorittricket och låter detektiven Abagnall från No Time for Goodbye (recenserad här) skymta förbi i några meningar! Månne han gör något liknande i sina andra böcker, någon som vet?

Hyllstomme här, bananlådor där

Vår bokhylla fotad igår. Hyllstommen (ser ni den bakom allt övrigt bråte?) är dessutom på plats i nya hemmet medan bananlådorna ännu befinner sig i mitt föräldrahem. Det krävs med andra ord en mastodontisk insats innan det blir som jag vill ha det!

Yada yada

Jag måste faktiskt ta och hålla med Anna Winberg en aning - har man inte läst rätt mycket om Murakami och hans löpning i (v)år? Det är lustigt det där, jag kan tycka att det är kul att stöta på flera artiklar om samma ämne/person som känns aktuell av någon anledning, men i något skede blir det plötsligt för mycket. Även om ämnet/personen i övrigt intresserar mig. I vår har det skrivits om framför allt Murakami och hans löpning, Ajvide Lindqvist och hans skräckromaner samt om Hagman och hans Nice. Det här är böcker jag har läst och gillat (håller på med Murakamis Vad jag pratar om när jag pratar om löpning som bäst) och i början kastade jag mig ivrigt över artiklarna. Men då den n:te tidningen skyltade med reportage om en eller flera av dessa författare började det kännas... uttjatat.

Håller ni med eller är det jag som är tjatig? :)

Titelstäder

Något försenat vill även jag delta i Lyrans tematrio om böcker med orter i titeln:

1. Sen tar vi Berlin, Moa-Lina Croall

2. Mossvikenfruar, Emma Hamberg

3. Bokhandlaren i Kabul, Åse Seijerstad

Paradoxalt?

I dag har jag stuvat ner de sista av våra grejer inför flyttlasset som går imorgon och samtidigt småmuttrat åt prylmängden. Samt klickat hem en pytteliten beställning från Adlibris, den första till den nya adressen. Så logiskt tänker nämligen en bokmal.

Hagmans nyaste bra om än för tjock

Vänner för livet av Per Hagman XXX+

Det handlar om hästkapplöpningar och eskorttjänster, om pengasvindel och om blaskigt rosévin. Och om människor såklart, framför allt Eric och Sophie som får varsin historia som tidvis tvinnas in i den andras. Om London och Nice och Paris, Stockholm och faktiskt lite Göteborg också.

Jag har faktiskt inte läst någon av Hagmans tidigare böcker, så jag kan inte jämföra boken mot de tidigare verken, avgöra om den här är bättre eller sämre eller likadan. Däremot kan jag konstatera att jag gillar boken, att språket är fint även om det inte är så magnifikt som jag läst om. Men - kunde den inte vara kortare? Jag är förtjust i att man får följa Erics och Sophies livsöden, men mot slutet blir det tradigt och jag vill ha lite mer "action" än det långsamma berättande jag fått de senaste 400-500 sidorna. 605 sidor går romanen lös på, och jag tycker att 100-200 krasst kunde ha redigerats bort. Och det här är inte för att jag inte gillar tegelstensromanen - för det gör jag - utan för att Vänner för livet hade tjänat på det. Tegelstensromaner javisst, men då måste de hålla hela vägen!

Rec.ex. från Bonniers.

"Excuse me?"

Nu har då även jag besökt Pocket Shops nyaste butik - den i Helsingfors. Till min glädje var det fullt av folk i butiken, och de svenska stämpelkorten gäller även här. Lite besviken blev jag dock över att försäljaren, efter att vi tilltalat henne på svenska, "panikslaget" svarade på engelska... Och de snygga papperskassarna med logon hade läget (Helsingfors järnvägsstation) endast på finska, jag tycker minsann att en svensk kedja i ett tvåspråkigt land kunde ha en tvåspråkig plastkasse. Så det så.

Höstlig bokflod

Både Calliope och jag hade(/har) fullt upp med vårens nyutkomna böcker, och nu är det ju sedan länge dags att blicka framåt mot höstens nyheter. Bara att gå igenom de digra katalogerna på nätet är ett heltidsjobb, om jag dessutom får ens en del av recensionsexemplaren jag bett om blir det nog att läsa dag och natt för att kunna recensera ens någorlunda i tid. Hemska tanke... :P

Jag ser framemot allt från Knausgårds Min kamp 1 till Boije af Gennäs Högre än alla himlar. Bitterfittan-Sveland utkommer med en andra bok (Att springa) och det pratas om guideböcker om New York och en bok om sociala medier. De flesta böckerna utkommer i september (ni som jobbar kan ju försöka pricka in vintersemestern redan då ;)), men innan jag hugger in på dem kommer jag i augusti att sträckläsa avslutande delen av Suzanne Collins fantastiska Hunger Games-trilogi, Mockingjay (redan förhandsbeställd från good old Book Depository).

Längt! Varför har jag en känsla av att jag kommer att bli god vän även med vår nya brevbärare...? ;)

Njaa-ig novellsamling

Blodsband av Freja Rudels XXX+

Rudels är doktorand i litteraturvetenskap, Arvid Mörne-vinnare och en av dem som gått skrivarutbildningen Litterärt Skapande i Åbo. Nu debuterar hon med den lilla novellsamlingen Blodsband och förutsättningarna är stora - och förväntningarna, åtminstone hos mig, höga. Främst handlar det om relationer mellan barn och föräldrar, och det gillar jag, det är ett intressant tema och det kan bli nästan vad som helst av det.

Mamma har fullt upp med att truga och pappa har inte lyckats slita sig från tv:n. Det är OS. Det är faktiskt OS. Men det känns som om det alltid har varit OS. Som om en rygg framför tv:n var så mycket far Patrik någonsin haft.

Men. Det vill liksom aldrig riktigt lyfta. Det finns potential och det finns fina formuleringar, men novellerna får aldrig riktigt luft under vingarna. Novellerna "Pappa polfararen", "Min Marie" och "Bakbänken" kommer längst, men av en novellsamling med nio noveller hade jag faktiskt förväntat mig lite mer luftburna berättelser.

Rec.ex. från Söderström.

Äntligen!

I dag öppnar Pocket Shop i Helsingfors! Som jag har väntat! Tyvärr lär jag få vänta ännu några dagar eftersom jag för tillfället befinner mig nästan 200 kilometer ifrån den nyöppnade lil(l)a butiken med armarna långt nere i flyttlådorna. Men snart snart ska jag ta mig dit och inspektera och rapportera.

Under tiden kan ni läsare som befinner er i Helsingforstrakten beger er till Järvägsstationen och titta. "Bokälskaren har dött och kommit till pockethimlen" skriver Peppar.fi angående kedjans utvidgning till Finland. Jag har dessutom hört ryktas om ett öppningserbjudande på -25 % på alla böcker, så skynda skynda, vad väntar ni på?

Charmigt pretentiös med akaporr-vibes

Vänta, blinka av Gunnhild Öyehaug XXXX+

Tokhypad bok om små stunder i livet då det händer något, man inser något, allt förändras. Boken blir något av en kollektivroman där vi får följa olika människors liv som i viss mån trasslar in sig i varandra. Öyehaug gör det snyggt, trots tidshopp och många kommentarer hänger man bra med bara man läser långsamt. Jag får lite Martina Lowden-vibes faktiskt, och även om jag verkligen gillar boken är jag lite förvånad över att den tilltalat den breda massan i den grad att boken i Norge utsågs till Årets bok 2008.

Andra vibes jag får av boken är aka-porr-vibes: litteraturstuderande med Paul de Mans bild uppklistrad på väggen, en professor med vitt hår och prat om studietiden...

Sigrid är tjugotre år och studerar litteratur på universitetet i Bergen. Hon är den sortens litteraturstudent som har litteraturteoretiker på väggen, kopierade ur läroböcker och fastsatta på väggen med en bit vit häftmassa, som syns genom kopieringspappret högst upp.

Det är funderingar kring sårbara kvinnor i alltför stora herrskjortor, populärkulturella referenser till Kill Bill och Lost in Translation, konstperformances med en kvinna som mjölkar ur sig sin bröstmjölk i en toalettskål och det är karaktärer som läser Kafka och Dante. Det är inte helt lätt hela tiden, och det är naturligtvis pretentiöst, men det är underhållande och jag viker faktiskt hundöron(!). En annorlunda läsupplevelse jag inte hade velat vara utan!

Läs Bokhoras måndagsmöte med författaren här.

Och att hon brast i skratt eftersom bilden på Paul de Man, en av dekonstruktionens fäder, som hon hade på väggen hemma, således hade följt henne in i drömmen. Och blev glad över att drömmen var en perfekt bild av hur hon själv fungerade: Hon försökte alltid föra ihop saker, både som litteraturläsare och som en människa som sökte andra människor, och alltid misslyckades hon.

Att ordna sin bokhylla

Om exakt en vecka ska vi flytta till vår nya lägenhet. Den fysisk bokhyllan börjar ta form, och nu funderar jag på hur den ska ordnas. Skönlitteraturen skilt för sig, facklitteraturen på andra hyllor. Skönlitteraturen ordnad i alfabetisk ordning enligt författarens efternamn, och den här gången inga skilda hyllor för pocket och inbundet. Men sedan då? Ska graphic novels in bland skönlitteraturen? Hur ordnar man in antologier, speciellt de som inte har någon utskriven redaktör? Ska facklitteraturen ha underkategorier, såsom mina litteraturvetenskapliga böcker skilt för sig? Vart hör biografier? Och kokböckerna måste väl få plats de också.

Hur gör ni? Hur är era bokhyllor ordnade?

En bokälskares gravsten

Min vän N som jag hälsade på i januari har det senaste (läs)året bott i London. Igår hittade hon den här gravstenen i Highgate. En bokälskare som lagts till sin sista vila?