Karin påminde mig indirekt om att jag hade Happy Sally oläst i bokhyllan (och gjorde mig samtidigt stolt och glad genom att utlysa mig som en auktoritet vad gäller boktipsande, kul!). Jag är glad att jag plockade upp boken nu då den med sin brännande sol, sitt havsvatten och sitt saltstänk passar bra som sommarläsning.
En del historier är så korta, solreflexer som flimrar hastigt förbi, ljusfläckar. Hur mycket jag än tänker på dem tar de slut där.
Simmardrottningen Sally Bauer var den första skandinaven som simmade över Engelska kanalen. Det här är hennes berättelse från 1939, men också om Ellen som flera år senare vill göra samma sak, och om Ellens namnlösa barn som återvänder ännu senare för att minnas.
- Det är inte dig jag frågar. Var det du som simmade eller?
Jag säger det hårt, men H bara skrattar med fräknarna och du skrattar med dina. I varandras fräknar skrattar ni.
Det är vackert och avskalat, man känner saltsmaken på läpparna och barnens längtan efter sin mamma som bara simmar. Och syskonkärleken mellan lilla H och berättarrösten, den är kanske det finaste i boken. Ibland blir det knepigt att hänga med och hålla koll på vem det egentligen är som berättar, men sedan känns det som om det kanske inte gör så mycket. Allt flyter. Flyter ihop.
2 kommentarer:
Låter som en bra bok. :)
den är fin ja
Skicka en kommentar