Tre romaner i en?

Viskleken av Arne Dahl XXX½

A-gruppen finns inte längre, men i stället har det bildats en topphemlig operativ enhet inom Europol, Opcop, och knutna till den hittar vi gamla bekanat såsom Paul Hjelm, Arto Söderstedt, Sara Svenhagen, Jorge Chavez och några andra. Plus en massa nya namn också, vassa poliser från Europas alla hörn. Under en demonstration i London får en av poliserna en obegriplig kinesisk fras viskad i örat innan kinesen dör. I Sverige googlas det på barnporr och hittas maffiakontakter, och tillbaka i London hittas en kvinna hittas mördad och konstrikt upphängd, som ett konstverk, och med ett hemligt meddelande upptryckt i ändtarmen.

Nej, Arne Dahl sparar minsann inte på krutet när han påbörjar sin nya tänkta kvartett, och med så många ingredienser redan under första boken undrar jag vad han har sparat till de tre övriga. Visst, Europa är större än Sverige, så den globala faktorn får Dahl med genom den stora geografiska spridningen, men kombinationen av det och en massa nya namn gör att boken helt enkelt blir lite för tung. Till min glädje känner man fortfarande igen Dahls säregna berättarstil, men drygt 500 sidor av diverse brott och brottsutredare blir lite för mycket faktiskt. Jag kommer naturligtvis att läsa vidare i den tänkta kvartetten, men det med förhoppningen att Dahl hittar tillbaka till sitt berättande då det var som vassast.