The Sick Rose av Erin Kelly XXX½Om en rosenbuske dör är jorden där den vuxit förstörd, planterar du en ny rosenbuske där kommer den också att dö. Det berättar Louisa, trädgårdsmästaren som flytt från en obehaglig händelse i London och som nu restaurerar en gammal trädgård långt från alla storstäder. Paul hjälper henne med restaurerandet, då han också tvingas fly från sin bakgrund efter att ha bevittnat sin barndoms beskyddare begå ett allvarligt brott.
As with finishing a book or stepping out of the cinema into daylight, the real world was always less real than the one she'd left behind.
I trädgården invid denna "crumbling Elizabethan mansion" finner Louisa och Paul då (såklart) varandra, men precis som i William Blakes dikt som boken lånat sin titel av, förstår man att de unga (nåväl, Louisa är faktiskt rätt mycket äldre än Paul) tu inte kommer att kunna ha en helt oförstörd dans på rosor (höhö). Att deras förflutna kan komma ikapp dem även om de bökar i myllan långt borta från storstaden.
Erin Kelly är en bekantskap från förra hösten då jag läste thrillern med - också den! - en växtrelaterad titel, The Poison Tree. I The Sick Rose använder sig Kelly av ett liknande berättartekniskt grepp med tillbakablickar och nutid, men tyvärr känner jag att debuten nog förblir den starkare boken av dessa två. Visst hejar jag på den något påtrampade Paul och förundrar mig till en början över hur Louisa kan ha blivit så traumatiserad av sin första älskare, men sådär hundraprocentigt engagerad blir jag aldrig. Inte heller glimmar språket till på samma sätt som i debuten, men jag håller tummarna för att Kelly hittar tillbaka till det.
2 kommentarer:
Meh, jag kommenterade på mobilen men det verkar ha försvunnit! Skumt.
Hur som: det är intressant hur min förhandspepp inför The Sick Rose liksom gått och pyst ut lite sakteliga. Har den fortfarande oläst hemma och jag ska absolut läsa, men inte förrän andra, mer brådskande läslängtsböcker tagits itu med. Gillade verkligen debuten så jag är nog rätt för att bli aningen besviken, och det låter ju som om jag kanske har anledning att bli det.
One of these days...!
Surt med kommentarer som försvinner! Mina like:s på FB verkar också försvinna ibland om jag gör det via iPhone-appen, inte okej. Men till saken:
Ja, vi hade ju inte ens märkt att den här kom ut! Du tänker i rätt banor, tycker absolut du ska läsa men med något sänkta förväntningar och inget som behöver läggas överst i läshögen. Men jag känner ännu hopp för Kelly, hon är inte klar än!
Skicka en kommentar