Igår var jag på 3D-versionen av Alice in Wonderland. Först ut en bekännelse: jag har faktiskt inte läst boken. En hel del av handlingen kände jag ju till, man kan ju inte undgå att stöta på den kunskapen, men till stor del satt jag bara i biosalongen med de obekväma 3D-glasögonen och undrade vad som skulle komma till näst.Fint skådespeleri var det, och de visuella effekterna var ju nog fint gjorda. Slutet blev platt på många sätt, och "slagsmålsscenen" gav mig Lord of the Rings-vibes. Inget illa mot det i sig, men man kunde kanske ha varit mer originell?
Med andra ord en helt trevlig bioupplevelse som dock inte lämnar några betydande spår i själen.
3 kommentarer:
Det första steget är att erkänna ;) Skämt åsido, jag har inte heller läst, men jag har inhandlat boken, vilket är det andra steget. Det här är ju dock ingen filmatisering av Alice i Underlandet, filmen är bara inspirerad av boken och följer den inte.
Förresten håller jag med det du säger om filmen!
du är med andra ord en god bit på väg iaf!
Ok, trodde väl att det var en lite mer renodlad filmatisering
Skicka en kommentar