Jag har några gånger försökt börja på första delen i Hammarbyserien, Pepparkakshuset, men det har aldrig lockat och jag har gett upp efter några sidor. Jag har dock läst mycket gott om de här böckerna, så då jag fick syn på Mamma, pappa, barn i pocket och med en relativt lockande bakpärm så slog jag till.
Polisen Petra hittar en övergivet spädbarn i en buske under sin joggingtur. Några meter längre bort ligger barnets mamma, död. Död är också 16-åriga Jennifer, strypt på toaletten på Finlandsfärjan* till Åbo. Och i en lägenhet med låst dörr vaknar treåriga Hanna upp alldeles ensam.
Det finns obehagliga ingredienser i den här boken, framför allt berättelsen om lilla Hanna kryper under skinnet. Ändå lyckas historien inte fascinera, den blir liksom halv. Conny Sjöberg, även han polis, han har fem barn men det bara nämns sådär i förbifarten, var finns engagemanget till familjen? Och Petra försöker hämta sig från ett trauma, men inte heller det får särskilt mycket utrymme.
Nej, tyvärr, jag förstår faktiskt inte what the fuss is all about!
*) Finlandsfärjan om man bor i Sverige, Sverigebåten om man bor i Finland :).
2 kommentarer:
Det här blir jag lite glad av att läsa faktiskt. Jag försöker dra ner på deckarkonsumtionen och bara läsa sånt som är riktigt riktigt bra (för jag blir ändå bara arg annars, och då är varken jag eller boken jag läser till sin fördel). Ändå vill jag ju hänga med lite grann bland de nya deckarna och Gerhardsen har jag misstänksamt sneglat lite på. Alla verkar vara så lyriska, men jag är inte övertygad. Det du skriver gör i alla fall att jag inte köper Gerhardsen i sommar.
Precis, alla är så lyriska och jag läser och undrar vad jag missar. Jag läser mycket deckare men det här fascinerar inte alls! Det finns betydligt bättre (deckar)läsning man kan ägna sin tid åt!
Skicka en kommentar