Vad jag pratar om när jag pratar om löpning av Haruki Murakami XXX+Ja-a, Murakami gillar löpning, det vet vi ju redan. Det här är boken om hur han förbereder sig för ett maratonlopp och längs vägen (hehe) nämner tidigare lopp och ultramaratons, pratar om sitt skrivande och om sitt tidigare jobb på en jazzbar. Det är hård disciplin men också en njutning av att få springa, få rensa tankarna och nicka åt andra joggare. Han ser skillnad på "vanliga" joggare och långdistanslöpare, och han springer i Boston, på Hawaii och på sträckan mellan Aten och staden Marathon.
Plötsligt en dag började jag att skriva, därför att jag tyckte om det. Och plötsligt en dag började jag att springa längs vägarna för att jag tyckte om det. Så är det med allt. Jag har alltid gjort sådant som jag tycker om på det sätt jag har velat. Det är så jag har levt mitt liv.
Visst är det intressant, och jag gillar hur han pratar om löpningen och skrivandet som liknande saker. Många har sagt att boken kan läsas även av icke-joggare, men jag som är en sådan vet inte riktigt om jag håller med. För visst läser jag även om seriemördare som en icke-seriemördare, men här blir det väldigt mycket löpning och jag är helt enkelt inte så intresserad. Murakami skriver att den här boken har hans förläggare väntat på i tjugo år, och jag tänker "Really?". När Murakami skriver så mycket annat som är så mycket bättre...?
Rec.ex. från Norstedts.
4 kommentarer:
Jag läste What I talk about when I talk about Running förra sommaren och den fick mig att både vilja springa ett marathon och skriva minst en roman. Vi får väl se hur det blir med de sakerna!
Nåmen det låter ju som om du hade en bättre läsupplevelse än jag, härligt med inspiration!
Jag är heller inte så intresserad av löpning. Eller inte alls faktiskt. Men jag tänkte ge denna bok en chans iallafall. Men det lär bli ett bibliotekslån och inget köp. :)
visst kan man ju läsa den iaf, den är dessutom rätt tunn så man sitter inte med den i flera månader :P
Skicka en kommentar