Det här är en tråkig sak att skriva i en bokrecension, men faktum är att Fossum levererar. Som vanligt. Hon vet vad hon gör, och hon gör det bra. Den här gången handlar det om ett sovande barn i en barnvagn som hittas alldeles blodig. Om ondskan som kryper närmare den lilla norska byn och gör människorna osäkra och uppskrämda. Och om polisen Konrad Sejer (som tyvärr inte har kvar hunden Kollberg utan numera en kinesisk kamphund vid namn Frank) som får en lapp instucken under sin ytterdörr; "Helvetet börjar nu".
Det här är inte gastkramande spänning, men det är en roman där man får följa olika berättarperspektiv och på det viset väver Fossum fram en trots allt lite gripande berättelse. Visst kunde man ha önskat lite mera spänning och ledtrådssökande, men det var inte den berättelsen Fossum ville skriva just nu. Det här räcker bra och mer än det, den sticker ut bland de nordiska mönsterdeckarna, blir något annat. Något mer?
Rec.ex. från Söderströms.
2 kommentarer:
Men vad säger du! Har hunden Kollberg gått till de sälla jaktmarkerna?! Och nästa hund heter inte ens Wallander! Vart är deckarbranschen på väg!
(Jag har nog inte läst de tre eller fyra senaste Fossum. Jag tycker tyvärr att hon blivit lite sämre på senare år, men de första böckerna om Seier var riktigt riktigt bra!)
Ja tyvärr, och jag tycker ersättningen verkar helt fjantig. underlig ras och inget speciellt namn, höh!
Ja, hon har blivit sämre tyvärr, min favorit är fortfarande en av de första och den första jag läste, "Se dig inte om".
Skicka en kommentar