"Brott" av Karin Fossum XXX½
Jag hade något av en déjà vu då jag läste denna bok. Ännu en av mina favoritdeckarförfattare som plötsligt skriver en icke-deckar-bok. I år har jag stött på fenomenet hos såväl Elizabeth George som Leena Lehtolainen.
Men jaha. Nu är det alltså Fossum som skriver om författaren som konfronteras med mannen som vill ha en historia. Mannen får slutligen som han vill, men blir upprörd över den historia som tilldelas honom samtidigt som författaren blir fäst vid sin romanfigur.
Okej. Idén är ju intressant, och missförstå mig inte, det är inget fel på utförandet. Jag känner mig hemsk då jag kritiserar författare som varit modiga och provat på en annan genre. Men tyvärr. George, Lehtolainen och Fossum: håll er till deckarna, det är det ni är bra på!
I övrigt så har jag uppdaterat länkarna (och klarar nu också av att göra det själv :)), tack för hjälpen lillebror! Imorgon åker jag på resa och hoppas på att mellan turistandet hinna slå mig ner på ett café och läsa och skriva lite. Ah!
3 kommentarer:
Fast Karin Fossum lär ju ha gett ut flera diktsamlingar före hon började skriva deckare. Jag tycker att man märker hennes tidigare "karriär" när man läser deckarna, hon verkar ha så ytterligt god hand med språket.
Brott lyckades inte fånga mig heller, trots att jag gärna slukar hennes övriga böcker :-)
ika: Visste inte om diktsamlingarna, men visst skriver hon bra (annars)
amoroso: Bra, då är jag inte ensam =)
Skicka en kommentar