Stella är kär. I sin bästis Sigrid. Och det är ju lite knepigt om man går i högstadiet och inte vet om man ska våga berätta för sin bästis och i värsta fall riskera vänskapen. Eller förlora statusen i klassen för den delen. När Stella googlar "homosexuell" stöter hon på bilder av killar som kysser varandra medan tjejerna mest går hand i hand. Hon hittar också 84-åriga Agnes som först på senare år kommit ut som lesbisk, och Stella och Agnes börjar brevväxla.
Hur förklarar man att man tycker så förfärligt mycket om någon att det blir som en svindlande sorg i en när man fattar att det finns delar av hennes liv som man aldrig kommer att få dela? När man fattar att man aldrig kommer att känna henne helt. Att det redan är för sent för det.
Jag gillar Nordins sätt att skriva, antagligen till stor del för att hennes huvudpersoner i såväl Det händer nu och nyligen lästa Natthimmel har varit lätta att identifiera sig med. De funderar mycket, är väldigt medvetna om sig själv och hur andra uppfattar dem och helst vill man bara krama dem och säga att allt blir bra. Ändå är de absolut inga offer, bara lite vilsna tonårsflickor med myllrande tankar i huvudet.
Nordin skildrar också vänskap och kärlek så fint, jag kan känna igen mig i både i avundsjukan/svartsjukan flickkompisar emellan, samt i trånandet efter en tid som flytt och som du själv aldrig kommer att kunna ta del av annat än genom berättelser.
Ja, Sofia Nordin vill jag läsa mer av! Det var väl för väl att posten var snäll nog att helt out of the blue skicka hem hennes vuxenroman häromdagen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar