Ann och Johan sitter vid sin snart 11-årige son Andreas sjukhussäng. Andreas fick ett träd över sig under en rasande storm och ligger nu i en koma ingen vet om han någonsin kommer att vakna upp ur igen. Ann pratar med honom, Johan går mest ut i skogen och skriker sig hes.
Det här är en lågmäld berättelse om två föräldrars sorg, om en sommar så het så att tiden verkar stå stilla samtidigt som Andreas komamånader blir bara fler och fler. Om älgsafarin, en alkoholiserad präst och om vad man egentligen ska prata om med sitt barn som ligger i koma när det alltid var han som fyllde på samtalsämnen i familjen. Boken har en fin titel och en berättelse som griper tag i mig, samtidigt som berättelsen fladdrar iväg ur mitt minne och inte riktigt stannar kvar hos mig. Det känns faktiskt som om jag varit en av svalorna som dykt ner i Anns och Johans berättelse en stund för att sedan flyga vidare.
Rec.ex. från Söderströms.
2 kommentarer:
En charmig och lite annorlunda bok tycker jag.
ja, inte helt som vilken roman som helst kanske
Skicka en kommentar