Jag tycker om Hämeen-Anttilas böcker eftersom de oftast handlar så mycket om kultur i form av böcker, konst och/eller musik. Så även i denna bok, där huvudpersonerna får vartannat kapitel att förfoga över och där den ena är professionell musiker och den andra författare. De möts på en buss på väg till Kotka där Paula ska träffa sin besvärlige far och Erik begrava sin. De har en gemensam bekant - hon är död nu - men de pratar och ringer varandra om kvällarna och det blir en lågmäld berättelse med invälvd musik och mycket bokprat, en berättelse jag tycker om att få till mig. Och jag skriver upp citatet om hur Erik går till bokhandlar närhelst han behöver inspiration, tröst eller lugn. Fint.
Minä olen intohimoinen browser, kirjakauppa-addikti. Kun kaipaan piristystä, inspiraatiota tai tyynnykettä, menen kirjakauppaan. [] Riittää, että kirjat ovat tässä, niitä on paljon ja monenlaisia ja voin ottaa ja avata minkä vain ja lukea.
2 kommentarer:
Gillar citatet, jag har samma förhållande till bibliotek av lite större storlek. Blir lycklig och tillfreds med livet bara av att gå där mellan bokyllorna och plocka på måfå.
Ja visst är det fint, man bara måste tycka om böcker med sådan här citat/karaktärer! Även jag kan känna igen mig!
Skicka en kommentar