Åh, kom och se här av Hannele Mikaela Taivassalo XXXXHennes röst är en sträv viskning mot mikrofonen, det är som om hon andades mot varje enskild mun i publiken.
Det här är en fin bok i sig, men det känns som om den öppnat sig för mig ännu mera eftersom jag både lyssnade till seminariet om boken på bokmässsan i Göteborg, samt deltog i den av Söderströms ordnade bokcirkeln på nätet. Det här är inte en bok man lätt beskriver vad den handlar om, men några ingredienser är i alla fall de fyra, fem människor berättelsen cirklar kring. Sverigebåten, Helsingfors och Stockholm, en teaterbyggnad. Förgängligheten, sluten. Krocken mellan det vardagliga och det barocka, gyllene. Och så det gröna huset med de tunna dörrarna, det händer så mycket där, jag skulle kunna läsa en bok bara om det huset!
Dörrarna är så tunna, som papper, som brev till den passerande.
Var du än är så är du långt ifrån trappan i detta gröna hus med sina tunna dörrar. Dörrar tunna som puderpapper, tunna som livstråden, tunna som huden som skiljer två älskande åt.
Jag skriver upp citat ur boken i mitt citathäfte, det känns som om jag skulle skriva av halva romanen där. Allting känns uttänkt, på sin plats, precis som det ska vara. Boken är exakt 200 sidor lång, och jag tänker att det nog inte är en slump.
Rec.ex. från Söderströms.
2 kommentarer:
Låter underbart, särskilt i vår tid av 500-sidorsromaner som inte lyckas säga ett skvatt ("vår tid"? Det är kännetecknande för romanens historia i överlag). Korta böcker med lödande språk, det längtar jag efter.
då rekommenderar jag att du tar dig en titt!
Skicka en kommentar