Darling River av Sara Stridsberg XXXX-Än har jag inte läst den väldigt omtalade Drömfakulteten, men Happy Sally läste jag tidigare i somras och gillade så då jag fick syn på Darling River i bibliotekshyllan tvekade jag inte en sekund. Jag är glad att jag läste boken också, för den är bra, om än svår. Stridsberg verkar gilla att göra det lite svårt för sina läsare, språket flyter på men flyter också iväg på små sidospår, jag är inte hela tiden 100 %-igt med och jag irriteras på både Stridsberg och mig själv för den saken. Darling River är som en hård karamell, inte lika tillfredsställande som mjukare godis som man bara kan tugga i sig, men som räcker länge och plötsligt överraskar med en glimt av ljuvhet. Efteråt är man glad att man hade tålamodet att suga, att man inte försökte svälja karamellen hel.
1 kommentar:
Ah, inte så dumt beskrivet alls - gillar skarpt godisjämförelsen. Gillade Saras poetiska utsvävningar, men samtidigt var det mer linjära (nåja litegrann iallafall) berättandet om tex Lo eller om han med apan det som gjorde starkast intryck. En blandning av norrländska skogar och en dyngälv nånstans i missisippi -inte illa att måla ett sådant landskap.
Skicka en kommentar