Påsken bakom hörnet!

Pappa hämtar upp mig med bilen om en timme ungefär, och före det hade jag tänkt läsa ut Nick&Norahs oändliga låtlista. Men jag har ju inte bokpackningen klar än! Det eviga dilemmat: ska man satsa på en tegelstensroman att fördjupa sig i eller heller avverka flera tunnare böcker? Påskekrim är en trevlig norsk tradition som gärna skulle få hitta till grannländerna, men vill jag läsa enbart deckare hela påsken? Och hur mycket hinner jag egentligen läsa, sååå många dagar är det ju ändå inte frågan om...

Vad läser ni under påsken?

Livet i en låda

Under helgen slog vi fast flyttdatum. Studiestaden ska i mitten på maj bytas ut mot min gamla hemstad, dock med en stopover på obestämd tid hemma hos mina föräldrar(!). Var vi ska tränga in alla flyttlådor med porslin, prylar och framför allt böcker blir en intressant fråga, likaså vilka alla olästa böcker som får äran att bo i en specialflyttlåda som är tillgänglig under tiden tills vi flyttar till eget hem igen. Tur att jag inte sysslar med omläsning, det först skulle komplicera saker och ting!

Oksanen oslagbar(?)

Grattis Sofi Oksanen (f.1977) som i dag vann Nordiska Rådets litteraturpris för sin roman Puhdistus (Utrensning). Oksanen har tidigare fått både Finlandiapriset och Runebergspriset för samma roman, och mina egna tankar om boken hittar ni här.

Siris "Shaking Woman"

The Shaking Woman or A History of My Nerves av Siri Hustvedt XXX½

The story of the shaking woman is the narrative of a repeated event that, over time, gained multiple meanings when seen from various perspectives. What first apperade as an anomaly became frightening and emotionally charged after its recurrence. Ca we say that my responses over time were psychological rather than neurological? Where do we draw the line?

Två år efter faderns död håller Hustvedt ett tal på universitetet där han undervisade. Under hela talet skakar hon våldsamt från nacken och neråt. Det här är den personliga och engagerade berättelsen om hur Hustvedt efter det försökte gå till botten med skakningarna och vad som orsakat dem. Hustvedt lider också av migrän, och känner även andras smärta i sin egen kropp.

Siri Hustvedt har läst in sig noga, nästan maniskt tycker hennes man Paul (Auster). Och visst är det intressant att läsa om patienter med olika åkommor, och hur man tar eller inte tar till sig sjukdomen och om uppfattningen om hysteri genom åren. Jag undrar bara om människor (inklusive mig själv) någonsin skulle ha plockat upp den här boken ifall det inte stått Hustvedts namn på pärmen...?

None of us chooses chronic illness. It chooses us. [...] Perhaps bacause she was a late arrival, I have had a much harder time integrating the shaking woman into my story, but as she becomes familiar, she is moving out of the third person and into the first, no longer a detested double but an admittedly handicapped part of my self.

Trygg thriller

Dödligt villospår av Nora Roberts XXXX-

Jag har en förväntningshorisont på vissa böcker. Jag är den första att erkänna att Nora Roberts böcker är varandra väldigt lika, och att de på intet vis är skrivna på Nobelnivå. Ändå har jag gett den här boken ett rätt högt betyg; inte för att den är det bästa jag någonsin läst men för att den motsvarade mina förväntningar och gav mig spänning, romantik och en historia jag gärna följer några hundra sidor. För mig är det en trygghet att läsa Roberts spänningsromaner (böckerna med enbart kärlekshistorier orkar jag inte med), och jag blir alltid lite glad då jag ser att det utkommit en ny Roberts-bok på svenska (det är framför allt spänningsromanerna som översätts). Det finns även en nostalgi i mitt läsande, då Roberts Farliga vidder var en av de första vuxenromanerna jag läste (och omläste), och en till två Roberts-böcker om året gör mig nöjd.

Just den här Roberts-romanen utspelar sig i South Dakota, med bergen och vildmarken alldeles bakom hörnet (Roberts-markör #1). Vi har storstadspojken (/främlingen, #2) Cooper som återvänder till platsen för hans barndoms somrar, och han förälskar sig (#3) i den självständiga kvinnan (#4) Lil som är ägare och föreståndare för ett vildmarksreservat. Såväl Lil som hennes reservat blir dock utsatta för sabotage, och snart står det klart att någon vill Lil illa. Cooper, med en bakgrund inom New York-polisen, är inte sen att rycka ut.

Här måste konstateras att Roberts bryter mot ett av sina klassiska knep, att i slutet kasta om alltihop så att läsaren inte alls visste vem som var skurken (#5). Det är kanske något förvånande, men läsningen blir spännande och udnerhållande i alla fall. Jag önskar bara att Robers kunde göra sina hjältinnor än mer självständiga, eller åtminstone låta bli att ha hjältarna kasta upp dem på sina axlar i tid och otid.

Rec.ex. från Bonniers.

Den där förlagslunchen

Förra fredagen var jag ju på förlagslunch, remember? Jag träffade alltså Söderströms PR-chef och fick först en rundtur på förlaget. Största delen av personalen befann sig tyvärr på Mariehamns litteraturdagar, men jag råkade i stället stöta på Svenskfinlands mest kända(?) bloggerska och kände mig som om jag befann mig där det händer. (Nu börjar det här bli lite småpinsamt med tanke på att de berörda personerna kanske läser här, hejhej på er bara!)

Nåväl. PR-chefen och jag lunchade och pratade bokbloggar, professorer, färgordnade bokhyllor, bokutgivning och eventuellt framtida samarbete. Mycket trevligt! Mera sådant! :)

En bokmals lyckliga dag

Strosar omkring i Åbo centrum och får syn på nyaste numret av ViLäser. Då är det alltså sant, nu får man tag på tidningen även i Finland! Lycka!

Kommer hem och läser på Twitter att Pocketshop ska öppna en butik i Helsingfors! Mera lycka! Vet ännu inget mer, men lita på att jag ska ta reda på! Så mycket gratis reklam som den kedjan fått via mig genom åren tycker jag att de borde erbjuda mig jobb på studs!

Nu fattas det bara att även Filter förstår att skeppa över tidningar till Finland så är mitt liv komplett. Eller ja, ni fattar.

Läs en pocket och få en ny!

Pocketförlaget är duktiga och använder sociala medier i sin marknadsföringsstrategi. Som bäst har de en kampanj där man då man läst en av de åtta böckerna i den nya ungdomssatsningen kan lägga upp en bild på sig själv och boken på Pocketförlagets fan-page på Facebook och sedan få en ny bok hemskickad till sig! Den här fabulösa kampanjen drar igång i dag, så det är bara att börja fotografera sig!

Böckerna är följande:

- Janis, den magnifika, Johanna Nilsson

- Nick & Norahs oändliga låtlista, Rachel Cohn & David Levithan

- Så värt, Martin Jern

- Vad är så skört att det bryts när du säger dess namn, Bjørn Sortland

- Nattens begär, Sherrilyn Kenyon

- Justin Case, Meg Rosoff

- Var är Alaska?, John Green

- Ibland bara måste man, David Levithan

Skörhet i skelett och familj

Handle with Care av Jodi Picoult XXXX-

Charlottes och Seans dotter Willow föds med osteogenesis imperfecta, d.v.s. väldigt allvarlig benskörhet som gör att Willow kan bryta ben då hon nyser eller hennes storasyster hoppar på soffan. Sjukdomen för familjens ekonomi till ruinens brant, och då Charlotte får möjligheten att stämma sin gynekolog för "wrongful birth" tar hon chansen. Även om det betyder att hon måste stå upp i rätten och säga att hon i mån av möjlighet hade aborterat bort sin älskade dotter, och även om det betyder att läkaren hon stämmer är hennes bästa vän.

Jodi Picoult älskar att placera läsaren i sådana här kniviga situationer. Berättelsen förs framåt genom alla de berörda parternas berättarperspektiv, och som vanligt fångas jag av Picoults berättelse, jag vill läsa vidare och få veta hur det går. Och jag rekommenderar absolut boken åt någon som vill ha något lättläst men inte nödvändigtvis lättsmält. Några invändningar har jag dock:

# Produktplaceringen, som jag skrev om tidigare. Den var väldigt tydlig endast under några sidor, skönt visserligen, men det fick de nämna sidorna att sticka ut onödigt mycket.

# Att pappa inte kan se sin femåriga dotter naken. Kära nån!

# Willow är med i en mamma-pappa-barn-lek och vill vara pappa, något som gör mamma Charlotte förvånad. Hela det spåret har en liten poäng, men jag blev upprörd då jag läste det, på 2010-talet ska det inte skrivas så där längre!

# Slutet. Kan väl inte säga så mycket om det med risk för spoilers, men där finns flera element som jag förhåller mig skeptisk till!

En kul grej var att märka att advokaten Marin Gates från boken Perfect Match (recenserad mycket kort här) dök upp igen. Skojigt!

Var läser du helst?

Bokhororna undrar i sin lilla enkät var man helst läser hemma - om man alls läser hemma. Jag klickade i alternativet I en soffa eller fåtölj, och då tänker jag främst på vår lilla vita soffa som är bekväm såväl i skräddarställning eller liggandes på rygg. Och så i sängen, innan jag somnar och ibland, lugna helger, även på morgonen då jag vaknat.

Så har jag en romantiserad idé om att jag kan läsa på andra platser också. Och det stämmer ibland, senast igår sträckläste jag tågresans två timmar igenom, men ibland kan det lika bra gå som så att jag ivrigt packat ner böcker som sedan får åka olästa tillbaka. Någongång, alltför sällan, har jag också lyckats läsa på caféer, men då kan det lätt bli för sorligt eller så blir jag för påverkad av min omgivning och vill hellre sitta och iaktta och skriva i stället. I flygplan kan det hända att jag sträckläser och blir besviken när vi kommer fram - eller blir rastlös och ser på film och läser och försöker sova och ser på film och går på toaletten och läser och försöker sova och ser på film etc...

Frågan gällde ju dock var man helst läser. Som den bokälskare jag är vill jag alltså ändå framföra att soffan hemma är den ultimata läsplatsen men definitivt inte den enda. Jag tar tillfället i akt och plockar gärna fram min bok lite här och där!

Jag har annat att blogga om också; förlagslunchen och recensioner och sedvanliga bokliga funderingar, men efter helgen from hell passar den här lilla lugnande funderingen om läsplatser bra. Det andra kommer när det kommer.

Inlägg nr. 1000!

Det här är mitt tusende inlägg på den här bloggen. Om drygt två månader har jag bloggat i fem år, så en årsstatistik på 200 inlägg är inte så tokig. Man kan dessutom lätt konstatera att jag de tre första åren inte bloggade lika aktivt och hade längre pauser medan jag både 2008 och 2009 var upp i drygt 370 inlägg. Jag har mycket på hjärtat :).

Alice och jag (och en bekännelse)

Igår var jag på 3D-versionen av Alice in Wonderland. Först ut en bekännelse: jag har faktiskt inte läst boken. En hel del av handlingen kände jag ju till, man kan ju inte undgå att stöta på den kunskapen, men till stor del satt jag bara i biosalongen med de obekväma 3D-glasögonen och undrade vad som skulle komma till näst.

Fint skådespeleri var det, och de visuella effekterna var ju nog fint gjorda. Slutet blev platt på många sätt, och "slagsmålsscenen" gav mig Lord of the Rings-vibes. Inget illa mot det i sig, men man kunde kanske ha varit mer originell?

Med andra ord en helt trevlig bioupplevelse som dock inte lämnar några betydande spår i själen.

Förlagslunch

På fredag ska jag träffa en representant för Söderströms förlag för att diskutera bokbloggar. Spännande! Håll tummarna för att jag inte kollrar bort mig eller blir star-strucked inför en person som jobbar i förlagsbranschen! :)

Och om ni har något på hjärtat angående ämnet (eller annars bara vill förmedla era hejarop) så vet ni ju var kommentarsfältet finns!

Holt och hatbrotten

Frukta inte av Anne Holt XXX½

Sent på julaftonskvällen hittas Bergens kvinnliga biskop knivhuggen på öppen gata. I Oslo har det några dagar tidigare hittats ett söndervittrat lik i vattnet, och mitt i allt detta finner vi kriminologen Inger Johanne Vik och hennes man, polisen Yngvar Stubo. Inger Johanne har fullt upp med sin speciella dotter Kristiane, men börjar ändå se kopplingar mellan de våldsamma morden.

Anne Holt skriver med en agenda som inte blir oklar för någon. Och det är bra, det är viktiga ämnen som bör tas upp på många plan, så även i deckarlitteraturen. Ibland känns det dock som om Holt balanserar på gränsen till att skriva in för mycket agenda och för lite vanlig intrig i sin bok. Frukta inte är en tjock bok, och det blir många mordfall att nysta i och trådar att följa upp innan vi får ett slut på berättelsen.

Ämnena som Holt tar upp är i alla fall brännande, jag påmindes om min läsning av Frukta inte då jag på söndagen läste denna artikel i Hufvudstadsbladet. Mycket skrämmande att dessa framför allt högerextremistiska grupper återuppstår eller växer lavinartat, och uppenbarligen finns det skäl för Holt och andra att ta upp detta i sina böcker. Sorgligt men sant. Frukta inte, säger titeln, men jag undrar om vi kanske ändå borde göra det.

Rec.ex. från Piratförlaget.

Uppdaterat: Boktoka listar kapitelnamnen som jag reagerade på men nu glömde bort att nämna. De alluderar på boktitlar, och vem blir väl gladare än bokmalarna?

Tidskriftsvagga

Har nyss påbörjat det senaste numret av Filter (#12). Nästa nummer finns i butik om bara några dagar (in Sweden that is), men jag fick ju tag på detta nummer rätt nyligen så för mig är det nytt. Bang däremot, går att köpa i Finland och den chansen utnyttjade jag också i dag.

Känner att jag vilar tryggt i kulturens vagga just nu.

Produktplacering i böcker

Läser Jodi Picoults Handle with Care som bäst och gillar boken. Visst, den följer det typiska Picoult-mönstret men bara man inte överdoserar så känns det riktigt trevligt med lite Picoult-tid ibland.

Men det var inte det jag skulle skriva. Igår kväll lade jag nämligen märke till att Picoult i ett visst skede började stoppa in brands i varannan mening. Facebook är ju ett fenomen, det kan man inte undgå att nämna, men då det plötsligt dricks Dunkin' Donuts coffee och skrivs i en empty Moleskine notebook så känns det nästan lite krystat. Visst, på sätt och vis kan det fungera som äkta markörer, men samtidigt känns det som om Dunkin' Donuts-bossen sitter och gnuggar händerna någonstans eftersom han lyckats få sin produkt placerad i en bok.

Vad tycker ni? Är jag överkänslig? Har ni stött på fenomenet? Vad tycker ni om det i så fall?

Att göra-listor i romanform

The To-Do List av Mike Gayle XXX+

My early To Do Lists tended to be lists of books that I wanted to read, and each time I read one I got a tick. Now, while the writing of a list can be a reward in itself, as any veteran To Do Lister will attest, the real pay-off is the satisfaction that comes from ticking, crossing, or scribbling an item of your list. With one neat action a task that has been bugging you for the longest time is utterly obliterated. Pow! It's gone. Nothing beats a hard-won tick off the list.

Så här måndagen till ära passar det väl bra med en recension av Mike Gayles The To-Do List. För det måste fånigt nog erkännas att jag nog blev rätt inspirerad av den här boken. Jag har alltid varit en listmakare, kryssar av lästa böcker från min Vill läsa-lista och strukturerar gärna upp min vardag med hjälp av kalender och att göra-listor. Romanfiguren Mike(!) tar det hela ett steg längre och gör en dag upp en lista med 1277 saker på och bestämmer sig dessutom för att alla punkter ska vara ikryssade på hans födelsedag ett år senare. Vissa punkter är saker i hemmet han helt enkelt ännu inte tagit i, andra är mer bestående som att vara en bättre äkta make och att säga åt föräldrarna att han älskar dem. Och jag tycker om just denna variation i listan, att den går från must see-filmer till att tilbringa mera tid med döttrarna. Däremot blir jag lite besviken på själva utformande av handlingen, trots listan så drar den inte riktigt framåt, det blir lite intetsägande och nästan... tråkigt. Synd!

3 x senaste

Senast utlästa bok: Dödligt villospår av Nora Roberts

Senast påbörjade bok: Handle with Care av Jodi Picoult

Senast köpta bok: Ja-a hörni, jag tror faktiskt inte att jag köpt en bok sen bokrean i Sverige. Då var det bl.a. antologin om nollnoll-talet och Någon sorts frid som fick följa med hem. (Nu käner jag mig dessutom lite duktig då jag redan läst böckerna, annars är jag alldeles för bra på att hamstra åt mig böcker för att sedan låta dem vänta hur länge som helst i bokhyllan. Och Handle with Care köpte jag ju också i Göteborg!

Antologin om nollnoll-talet

Noll noll. Decenniet som förändrade världen av Tobias Nielsén och Anders Rydell (red.) XXX½

Jag är såpass ung (född i slutet på 80-talet) att jag inte kan förhålla mig ordentligt till de gångna decennierna. Förutom 00-talet då, anser jag. Visserligen fyllde jag endast tonåring i början på år 2000, men jag har läst tidningar, själv bloggat och sett på en del av tv-programmen som nämns i boken. Så det så.

Och jag gillar boken. Lite spretig blir den ju, med alla olika författare som bidragit med texter kring de olika teman som tas upp. Och vissa teman känns mer Sverige-/Stockholmscentrerade än andra. Fotbollen bryr jag mig inte om, däremot ler jag igenkännande åt bloggandet och lattemammorna, Sommartorpet och märkesväskorna. Samtidigt är det också intressant att inse att en del av de produkter/fenomen som var så stora i början av nollnoll-talet redan är helt bortglömda.

Intressant läsning alltså. Alla ni som var med på nollnoll-talet kan gott läsa!

Väntar på våren

Vintern har varit lång, kall och snörik. Underbart, säger jag som bor i ett höghus i en relativt liten stad och således inte har behövt varken ploga snö eller svära över icke-fungerande kollektivtrafik. Trots detta börjar jag känna att det börjar räcka nu. Nu kan våren komma, så att jag kan traska omkring i vårjacka och dessa skönheter.

(Nej, det här inlägget har just ingen boklig anknytning.)

Labil eller hotad?

Någon sorts frid av Camilla Grebe och Åsa Träff XXX½

Systrarna Grebe och Träff har skrivit en deckare om psykologen Siri Bergman som bor ute i sin lilla stuga i den ödsliga skärgården. Siri försöker komma över sin mans dödsfall, men sen en dag hittas en av hennes patienter död i vattnet vid Siris brygga. Siri känner det också som om någon iakttar henne, men å andra sidan dricker hon ju kanske en aning för mycket...

Jag måste erkänna att jag blev positivt överraskad av den här boken. Visst, något magnifikt verk inom deckargenren är den kanske inte, men det finns åtminstone lite potential. Det är intressant med en psykolog som huvudperson, speciellt som hon själv inte bearbetat sina egna trauman efter mannen Stefans död. Siri sover med alla lamporna tända och dricker ofta flera glas vin under kvällens lopp. Tydligen ska det komma en fortsättning, Bittrare än döden, så småningom, så där får man kanske se hur allt utvecklas. Vem ska vara huvudperson där, ska samma poliser involveras igen? Hur kommer det att fungera i praktiken om det här ska bli en längre serie?

Oslagbar logik

Har lovat beställa en bok åt sambon från Adlibris. Som bäst är det gratis frakt på finska Adlibris, och tänkte passa på att slå till och beställa något åt mig själv också (visst, min födelsedag lurar runt knuten men that's beside the point). Menmen, de böcker som ligger högst upp på min mentala köplista är ändå billigare på Book Depository. Ser ut som om jag skulle klicka hem böckerna därifrån i stället, och det är ju rätt intressant med tanke på att det var Adlibris som var mitt surfärende.

Så kan det gå.

(Tänker dock i positiv anda att jag är riktigt riktigt duktig som inte slänger ner några böcker i Adlibris-korgen bara för att. Någon discplin måste det väl vara.)

Alfahannen med agenda

Alfahannen av Katarina Wennstam XXX½

Den avslutande delen i våldstrilogin (med de övriga delarna Smuts och Dödergök), och enligt min mening tyvärr inte den starkaste. Visst är det bra att Wennstam började bra, men hon skulle gärna ha fått leverera ända till slut. Ändå kan jag inte helt och hållet sätta fingret på var det är det brister i Alfahannen, för visst är det underhållande läsning med en tydlig agenda även i denna bok. Den handlar om filmskådespelaren Jack Rappe, guldgossen med ett mörkt inre. En riktig karlakarl, och ett förstasidesstoff då han hittas i sitt brygghus, huggen med en glasflaska i magen.

Det blir en polisutredning såklart, och frågan är om det är överfall, hämnd - eller kanske självförsvar? Wennstam skriver oss inte på näsan, men det känns i alla fall bra att hon tar upp dessa viktiga ämnen. Ett nej är alltid ett nej.

Rec.ex. från Bonniers.

Promenader

Det händer mycket nu i det vanliga livet, sorgliga saker och några bra. Mycket att tänka på helt enkelt. Jag kommer sen heller inte att kunna åka till Mariehamns litteraturdagar i år, livet (och döden) kommer i vägen och jag går på en begravning i stället. Ingen oväntad begravning, men sorgligt ändå.

Lästa böcker finns, och recensioner kommer. Kanske i dag, kanske imorgon, kanske om en vecka. Skönt känns det i alla fall, att (bok)bloggen är ett av alla rum jag kan promenera i.

Tur bakom framgång

Outliers. The story of success av Malcolm Gladwell XXX+

Det är sällan jag läser sådana här böcker. Eller snarare aldrig, när jag tänker efter. Böcker med en blandning av fakta och populärlitteratur. Och egentligen är det ju lite synd, för jag tycker om att lära mig nya saker eller se på saker på ett nytt sätt. Men faktum är att jag, då jag vill sätta mig ner med en bok på fritiden, i 99,5 fall av 100 väljer en skönlitterär bok trots mina fina föresatser om att då och då läsa någonting mer faktabaserat.

Anywhoo. Gladwell skriver om framgångsrika människor och hur de kom att bli det. Och tach och lov blir det inget självhjälpstrams för då hade jag inte läst vidare, snarare tar sig Gladwell en titt på orsakerna till framgången, utreder mönster och kommer fram till att no man is an island och att det handlar mycket om tur och vilken tid på året man är född.

Rätt intressant läsning, vissa saker tog jag upp till diskussion med den som råkade sig befinna sig i det rum där jag satt och läste. Det här är inget jag kommer att fylla min lästid med i framtiden, men alltid då och då skulle jag bra kunna plocka upp en sådan här bok. Höja statistiken till 98 fall av 100 kanske? ;)

Runt runt

I cirklarna runt av Cilla Naumann XXXX-

Jag tycker om den här berättelsen om Anna som bor i sin lägenhet vid sin vackra innergård och försöker skriva en pjäs. Plötsligt börjar innergården grävas upp för att göra plats för ett nytt hus, de omkringliggande husen fylls av ett helvetiskt ljud och utsikten från köket täcks plötsligt av en gigantisk reklampelare. Anna ringer runt till alla instanser men ingen kan hjälpa henne så hon utför sig egna lilla privat hämnd mot byggbolaget.

En berättelse om förstörelse och nedrivning, men också om skapelseprocessen. Och om hennes ex-man Jonas, berättat väldigt fint utan att bli alltför sentimentalt. Historien vindlar sig kring pjäsens textfragment så att man inte riktigt kan hålla isär de olika nivåerna, men de gör ingenting då allting vindlar så fint.

Jag gillar I cirklarna runt och jag gillade Vad ser du nu. Ska allt hålla ögonen på Naumann i framtiden! Någon som läst andra böcker av henne?

Alakoski levererar

Håpas du trifs bra i fengelset av Susanna Alakoski XXXX+

Det här är berättelsen om Anni som inte hade det lätt som barn och fortsätter att ha det svårt som vuxen eftersom hennes älskade bror Sami inte finner sin plats i världen utan går ner sig i ett djupt träsk av missbruk. Om hur Anni jobbar med att hitta HIV-positiva bland häktade, om hur de hoppas på positiva testsvar för att få mer pengar för sin forskning. Om att hoppas, och vilja lita på någon, men inte kunna för man har blivit sviken förr.

Visst är det aningen könsstereotypiskt med flickan som känner att hon måste prestera och pojken som blir missbrukare. Men är man villig att se förbi det tycker jag att Alakoski har skrivit en riktigt bra roman. Muntert är det inte, men oftast är det ju de icke-muntra romanerna som är de bästa. Den läsvärda litteraturen hittas inte alltid men ofta i sorg, melankoli och elände, och Alakoski fortsätter på denna bana efter succén med Svinalängorna. Själv föredrar jag den här romanen, där Alakoski med hjälp av sitt språk och sin stil manar fram känslorna. Den intensiva beskrivningen av missbrukares anhöriga i början, det repetitiva i obduktionsrapporten av den döde pappan. Jag berörs och jag tycker om!

Rec.ex. från Bonniers.

Underbart ohållbar

... är min bokhögssituation just nu. För att inte tala om bokhylleutrymmet. Kanske är definitionen på lycka just sprängfyllda bokhyllor?

Att släpa böcker till ett bokevenemang eller Hur man driver ett i-landsproblem till sin yttersta spets

Printade igår ut programmet för Mariehamns litteraturdagar. Ok, ganska långt i förväg, det kan även jag medge, men på torsdag ska jag på möte med föreningen med vilken jag ska åka till Åland och jag tycker om att ha information i pappersform och jag är en boknörd och ja, jag behöver nog inte motivera detta ytterligare.

Men till saken. Till det litterära evenemanget dyker det upp en hel del författare vars alster jag har läst, och rätt många vars böcker jag förvaltar i min högt älskade och fullproppade bokhylla. Kanske har man möjlighet att få böcker signerade och då skulle jag gärna vara där och vifta med mina exemplar. Men det känns minst sagt onödigt att släpa en fyra-fem böcker över havet för en sådan sak - eller? Kanske bara någon utvald bok? Men tänk om just den författaren inte signerar och då står jag där och känner mig snopen... What to do?