Men det var inte det jag skulle skriva. Igår kväll lade jag nämligen märke till att Picoult i ett visst skede började stoppa in brands i varannan mening. Facebook är ju ett fenomen, det kan man inte undgå att nämna, men då det plötsligt dricks Dunkin' Donuts coffee och skrivs i en empty Moleskine notebook så känns det nästan lite krystat. Visst, på sätt och vis kan det fungera som äkta markörer, men samtidigt känns det som om Dunkin' Donuts-bossen sitter och gnuggar händerna någonstans eftersom han lyckats få sin produkt placerad i en bok.
Vad tycker ni? Är jag överkänslig? Har ni stött på fenomenet? Vad tycker ni om det i så fall?
5 kommentarer:
Jag stör mig också på produktplaceringar i böcker, även om de inte verkar vara så vanliga i de böcker jag läser som tur är. Jag tror också att de är menade som markörer, men jag tänker bara att en bok så lätt åldras om man pressar den full av nutidsmarkörer som kanske är helt obegripliga, elelr bara fåniga, om säg tjugo år.
Jag är mer förtjust i böcker som känns lite mer tidlösa, som inte är fulla av märken, hänvisningar och händelser som tydligt ska visa när boken utspelar sig (som elfte september, som väldigt många författare petat in i sina böcker de senaste åren känns det som).
Jag har sett det i chic-lit framförallt, och jag gillar det inte. Precis som bokstavlarna tycker jag att det blir en på tok för tydlig tidsmarkör. Sen tror jag också att det har varit tänkt att ge en mer påtaglig känsla av hur exklusiv klänning eller hur dyr parfym som huvudpersonen använder - men det funkar inte på mig... Jag kan helt enkelt inte så många exklusiva märken att jag fattar riktigt hur dyrt det är!
ni har ju helt rätt i att de blir extrema tidsmarkörer! Jag tänker mig att författaren till chick lit-böcker kanske avser att skriva ut märket i stället för priset i dollar, men det blir lätt haltande ändå, som En bok om dagen också skriver
Nej jag har inte något emot produkt-namedropping (för jag tror inte det är produktplacering än så länge faktiskt). Och jag kan tycka att tidsmarkörerna har sina poänger och att en bok kan vara bra även om den inte är tidlös. Men jag kan också ha förståelse för att man stör sig på det förstås. Jag hör till skaran som tyckte det var coolt när Johan Kling blev dissad av sv filminstitutet och då valde att bli sponsrad av seveneleven och donken för att få göra sin (mycket bra) film Darling. Något som väldigt många stört sig på.
Jag tycker det beror på boken om jag vill ha samtidsmarkörer eller ej, iband kan det kännas hur trevligt som helst
Den här Johan Kling-grejen har jag bara hört talas om i mycket vaga ordalag så det har jag ingen åsikt om
Skicka en kommentar