Håpas du trifs bra i fengelset av Susanna Alakoski XXXX+Det här är berättelsen om Anni som inte hade det lätt som barn och fortsätter att ha det svårt som vuxen eftersom hennes älskade bror Sami inte finner sin plats i världen utan går ner sig i ett djupt träsk av missbruk. Om hur Anni jobbar med att hitta HIV-positiva bland häktade, om hur de hoppas på positiva testsvar för att få mer pengar för sin forskning. Om att hoppas, och vilja lita på någon, men inte kunna för man har blivit sviken förr.
Visst är det aningen könsstereotypiskt med flickan som känner att hon måste prestera och pojken som blir missbrukare. Men är man villig att se förbi det tycker jag att Alakoski har skrivit en riktigt bra roman. Muntert är det inte, men oftast är det ju de icke-muntra romanerna som är de bästa. Den läsvärda litteraturen hittas inte alltid men ofta i sorg, melankoli och elände, och Alakoski fortsätter på denna bana efter succén med Svinalängorna. Själv föredrar jag den här romanen, där Alakoski med hjälp av sitt språk och sin stil manar fram känslorna. Den intensiva beskrivningen av missbrukares anhöriga i början, det repetitiva i obduktionsrapporten av den döde pappan. Jag berörs och jag tycker om!
Rec.ex. från Bonniers.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar