Den avslutande delen i våldstrilogin (med de övriga delarna Smuts och Dödergök), och enligt min mening tyvärr inte den starkaste. Visst är det bra att Wennstam började bra, men hon skulle gärna ha fått leverera ända till slut. Ändå kan jag inte helt och hållet sätta fingret på var det är det brister i Alfahannen, för visst är det underhållande läsning med en tydlig agenda även i denna bok. Den handlar om filmskådespelaren Jack Rappe, guldgossen med ett mörkt inre. En riktig karlakarl, och ett förstasidesstoff då han hittas i sitt brygghus, huggen med en glasflaska i magen.
Det blir en polisutredning såklart, och frågan är om det är överfall, hämnd - eller kanske självförsvar? Wennstam skriver oss inte på näsan, men det känns i alla fall bra att hon tar upp dessa viktiga ämnen. Ett nej är alltid ett nej.
Rec.ex. från Bonniers.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar