Jag tycker om den här berättelsen om Anna som bor i sin lägenhet vid sin vackra innergård och försöker skriva en pjäs. Plötsligt börjar innergården grävas upp för att göra plats för ett nytt hus, de omkringliggande husen fylls av ett helvetiskt ljud och utsikten från köket täcks plötsligt av en gigantisk reklampelare. Anna ringer runt till alla instanser men ingen kan hjälpa henne så hon utför sig egna lilla privat hämnd mot byggbolaget.
En berättelse om förstörelse och nedrivning, men också om skapelseprocessen. Och om hennes ex-man Jonas, berättat väldigt fint utan att bli alltför sentimentalt. Historien vindlar sig kring pjäsens textfragment så att man inte riktigt kan hålla isär de olika nivåerna, men de gör ingenting då allting vindlar så fint.
Jag gillar I cirklarna runt och jag gillade Vad ser du nu. Ska allt hålla ögonen på Naumann i framtiden! Någon som läst andra böcker av henne?
7 kommentarer:
Nej men jag har varit väldigt nyfiken på henne och har Fly och Vad ser du nu hemma. Kanske är det dags att faktiskt läsa någon av dem också, och inte bara låta dem samla damm. Men alla dessa böcker och så lite tid-problemet uppstår som vanligt! Är hon värd min tid (inom en snar framtid)?
Jag tycker det ja, speciellt som de inte tar särskilt lång tid att läsa! Så behöver jag alltså inte ha dåligt samvete för att jag lurar in dig på något evighetslångt mastodontprojekt :)
Jag läste "Dom" av Naumann i slutet på förra året och tyckte mycket om den. Skall absolut läsa fler böcker av henne!
Okej, vad kul! jag har gett mig på världens evighetsprojekt nu. De välvilliga. 900 sidor av andra världskriget och jag börjar fixa med saker här hemma så fort jag ska läsa. Den är inte dålig när man väl läser, bara så övermäktig.
blogg_bohemen: Ok, kul att veta att också den boken är bra!
Jessica: Jo, jag har läst på bloggen och Twitter att du håller på med den, imponerande! Men jobbigt med de där mastodonterna ibland, jag slalomläser ju Kings bok vilket alltså innebär att den p.g.a. sin tyngd ligger orörd flera veckor tills jag får ett ryck och läser några hundra sidor. Och då är den ju inte ens psykiskt tung som jag kan tänka mig att "De välvilliga" är!
Naumanns första bok Vattenhjärta är bland det bästa jag läst. Likaså Vågorna Alma Vågorna. Iaf den sista finns på pocket.
Åh vad härligt att höra!
Skicka en kommentar