Den utstötte är Lewis Albright. Lewis som levt ett rätt så normalt liv med sin mamma medan pappa Gilbert varit ute i andra världskriget. Så kommer pappan hem, och han och Lewis är (av förståeliga skäl) som främlingar för varandra. En dag då Lewis är tio år, drunknar hans mamma under en picnic-utflykt och Gilbert gifter strax om sig med den yngre Alice. Lewis själv, dels traumatiserad av den obehagliga olyckan, blir allt mer tillbakadragen och inbunden, medan byborna skvallrar om honom under middagsbjudningarna. I tonåren blir Lewis våldsbenägen, och hans inre ilska späds på av grannarnas menande kommentarer. Förortslivet klibbighet blir lika påtaglig som i Richard Yates Revolutionary Road eller för den delen Hans Koppels Vi i villa.
Jag har läst mycket gott om den här boken, och visst är det en bra om än obehaglig berättelse som vävs fram. Själv är jag dock inte alls förtjust i sättet den berättas på - jag tycker att det blir en distans till berättelsen, kanske för att många händelser skildras så raskt för att sedan genast fortsätta vidare. Det är våldsamt, underliga dialoger och en massa springande ut ur hus och genom skogar. Jag måste erkänna att jag nog inte kan hålla med de entusiastiska blurbarna. Berättelsen var bra men inte sättet den berättades på.
Rec.ex. från Månpocket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar