Människor helt utan betydelse av Johan Kling XXX½
Det här är en liten kortroman om den misslyckade frilansande redaktören Magnus, och om en sommardag i Stockholm då han vandrar omkring och uträttar ärenden och funderar på förhållandet med flickvännen Josefin. Jag önskar att jag skulle känna till Stockholm bättre, för att kunna njuta av boken riktigt ordentligt.
Med tanke på romanens blygsamma längd måste jag säga att Kling verkligen har förmågan att bygga upp stämning, lite sorgsen, sådär vagt obehaglig. Det fungerar, och samtidigt vill jag veta mer. Helena på Bokhora gillar också romanen och kallar den en av fjolårets bästa svenska romaner. Så långt vill jag själv nog inte sräcka mig, men läsvärd, det är den!
2 kommentarer:
Jag gillade den också men tycker den var alldeles för avskalad språkligt för att platsa in på någon årsbästa.
Det roliga/intressanta med romanen är ju också att den faktiskt handlar om precis det titeln säger: Människor helt utan betydelse. Lite American psycho-känsla, sådär.
Skicka en kommentar