Sommarhus, senare av Judith Hermann XXX½En tysk debut som blev väldigt omtalad på sin tid, 1998. Jag gillar de lågmälta novellerna där de egentligen inte händer så mycket - det viktiga är snarare det som inte händer.
Min mormorsmor förstod inte vad han sa. Men hon förstod ordet Vladivostok. Och hon lade händerna på bordet och runt hennes vänstra, vita handled lyste korallarmbandet lika rött som ilskan.
Ursprungligen trodde jag boken var en roman, men blev glad då jag fick hem en novellsamling. Trodde dock att boken skulle utspela sig mer i Berlin än vad den gjorde, så det var kanske något av en besvikelse. Lite intetsägande blir boken trots allt, kanske är novellerna lite för lågmälda?
En rolig detalj är att en av novellerna heter samma sak som Johanna Holmströms titelnovell i senaste boken. Personligen föredrar jag Holmströms version.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar