Händelserikt

Det hände visst grejer det här veckoslutet. I den litterära världen tilldelades Johan Theorin Glasnyckeln för sina litterära deckarbravader och Haruki Murakami gav ut en ny bok - tyvärr på japanska men man får ju hoppas att Jay Rubin översätter fortare än kvickt.

Själv har jag träffat kompisar, sett lillebror bli student, åkt båt och spontanbeställt en resa till Kina. Hoppsan. Förvänta er vilka-böcker-ska-jag-packa-ner-inlägg inom en snar framtid!

Lyckan är kanske inte Gavaldas fågel

Lyckan är en sällsam fågel av Anna Gavalda XXX½
Här möter vi huvudpersonen Charles som är arkitekt och lever tillsammans med sin sambo Laurence och sin styvtonårsdotter Mathilde. På en släktmiddag får han syn på ett brev där hans gamla barndomskompis Alexis meddelar att hans (Alexis) mamma Anouk är död. Och där börjar det gå snett för Charles, han uppfylls av minnen av den där modern/tonårsdrömmen, både goda och dåliga och han verkar inte heller bry sig speciellt mycket om att Laurence kanske bedrar honom.
Och plötsligt, efter att halva boken har "tillägnats" funderingar kring denna Anouk, så träffar Charles engelskan Kate som bor i ett stort och stökigt hus ute på landet tillsammans med sina syskonbarn och en massa djur. Hon klampar runt i stövlar och erövrar Charles hjärta och plötsligt har Gavalda bytt riktning helt och hållet, det är som om hon tröttnat på sin första historia. Nu blir historien om Anouk plötsligt avklippt, och övergången till historien om Kate rätt klumpig. Eftersom boken är kring 550 sidor lång tycker jag gott att Gavalda kunde ha hållit sig till den ena berättelsen.
Och förresten, what's with the punkt punkt punkt i varje mening? Kill your punkt-darlings Gavalda, det där fungerar inte!! Exempel:

- Vill du inte ha en liten konjak?
- Tack ska du ha pappa, men du vet ju att jag ska köra bil... Var ligger bilnycklarna förresten?
- På konsolbordet...
- Charles, det är oförnuftigt att ge sig ut på vägarna så här dags... suckade Mado.
- Oroa dig inte. Jag har två pratkvarnar i handskfacket...

Boken var ett rec.ex. från Bonniers, tack för det!

Pris och pseudonymer

Puhdistus av Sofi Oksanen XXX½
Efter att ha läst och gillat Stalins kossor och Baby Jane var jag nyfiken på denna mångfaldiga vinnare (Finlandia 2008, Nordiska rådets litteraturpris, Waltari-priset). Den handlar om Estland under kriget och strax efter deras självständighet, och genom hopp i tiden mellan 40-, 50- och 90-talet får man följa Aliide som först bor med sin syster och systerns man i en stuga, sedan hur hon bor ensam och får besök av Zara som rymt från prostitutionen hon fastnat i.
Redan Stalins kossor och Baby Jane handlade om svåra och tunga ämnen, och nu kändes det som om det skulle ha blivit för mycket med krig, våldtäkt, prostitution, kärnreaktorsolyckor... Det är bra och tankegivande och ibland får man känslan av att man själv sitter i den lilla skrubben bakom köket, väggarna kryper sig närmare. Men ändå, jag vill ha mera kossor och bulimiker!

Vi i villa av Hans Koppel XXXX+
Denna lilla bok väckte rätt mycket uppmärksamhet då den utkom, dels för att Hans Koppel är en pseudonym, dels för att boken är skriven i du-form, och dels (hoppas jag!) för att den helt enkelt är väldigt bra! Det är den klassiska berättelsen om Anders som bor i förorten i det perfekta huset med en bra familj - men ändå känns allt dåligt. Grannen har en finare bil eller ett nyrenoverat kök och älskarinnan börjar trilskas. Vad gör Anders då?
Liten och tunn måhända, men med bra innehåll, mitt-i-prick-formuleringar och en torrt cynisk berättarröst. Ämnet skrämmer mig en aning - kan någon minnas att den läst en lycklig förortsskildring? - men jag gillar boken!

Längta längta

Spanien som temaland. Sänkta seminariepriser. 25-årsjubileum. Gratisbiljetter tack vare Filter-prenumerationen. Fina personliga upplevelser 2005 och 2008. Är jag där i år igen?

Jag talar såklart om Bok- och biblioteksmässan i Göteborg. I en stad nära(?) dig den 24-27.09.2009.

Ett stort steg för (den finska) mänskligheten

Fick just ett mail om att finska Adlibris numera erbjuder gratis frakt (annars 2,90 euro) ifall man väljer leverans till en R-Kiosk (typ Pressbyrån). Nu får jag inte klart för mig om detta är en permanent lösning, men jag gör i alla fall ett gjädjeskutt och är glad för att Adlibris.fi har tagit det steget!

Farligt dock. Det är ju främst fraktavgiften som tidigare fått mig att avvakta, att fundera fram och tillbaka på min beställning, finputsa den in i det sista. Kanske passat på en vecka då Adlibris erbjudit frakten gratis (eller gratis då man beställer över en viss summa). Vem vet hur det här ska gå?

Mera handgnuggande

Hurra! Några svenska tidningar tränger sig ner genom postinkastet i dag; Filter-prenumerationens andra nummer (som doftar lika gott som det första) och ett nummer av nya VILäser som jag suktat efter! Tusen tack till snälla Maria som skickat det till sin finska nästan-släkting i nöd!!

Höstens finlandssvenska böcker; heja Fagerholm och Westö!

I dagens Hufvudstadsbladet listas höstens nyheter hos de två finlandssvenska förlagen Schildts och Söderströms. Jag har redan tagit mig en titt på katalogerna på nätet och gnuggat händerna; Söderströms publicerar nämlingen en ny bok av både Augustprisvinnaren Monika Fagerholm (den efterlängtade Glitterscenen) och en roman av Finlandiaprisvinnaren Kjell Westö (en fristående del i Helsingforskvartetten, denna bok heter Gå inte ensam ut i natten och utspelar sig på 60-talet)! Härligt! Jag är även sugen på att läsa Emma Juslins nya, Ensamma tillsammans. Emma är några år äldre än jag och utkommer redan med sin tredje roman...

I artikeln i HBL som tyvärr mest var en uppräkning av titlar hade dock ett roligt citat klämts in. Båda de finlandssvenska förlagen ger nämligen ut varsin antologi om klassfrågor (Alakoskis och Linderborgs inflytande har sipprat in även till ankdammen...?) och Charlotte Sundström på Schildts förklarar varför ämnet är viktigt:
"Alla finlandssvenskar kan inte klämmas in i samma Burberryruta."
Hear hear.

The dangers of blogging, eller vad man kan göra en hemmadag

En dag då förkylningen sakta börjar släppa taget men trots allt ännu är kännbar i kroppen passar det ypperligt bra att läsa ut böcker. Medan jag sedan funderar på vad jag ska läsa till näst lyssnar jag mig sakta igenom DJtv där författaren Daniel Åberg och Johanna Ö från Bokhora talar litteratur på ett avslappnat och trevligt sätt. De är uppe i 27 avsnitt (ca 10 minuter långa), har ni inte lyssnat förrän nu så ska ni göra det!

Bokbloggar.nu och några av förlagens hemsidor ligger nere för lite reparation och fixande, men jag rotar runt på Adlibris i stället (ni känner igen det där med att den egna bokhyllan duger först då den är smaskigt påfylld, inte sant?) inspirerad av det här inlägget. Undrar hur många paket den beställningen levererades i?? :D
En farlig sak med bokbloggar you see - så fort någon rapporterar om bokköp börjar det inte bara klia i fingrarna på mig, nej jag tycker även att det blir legitimt för mig att hamstra på mig fler böcker bara för att någon annan bokälskare ute i världen gjort det. Shit pommes frites. Tur att jag har lite självbehärskning åtminstone...

I ett dimmigt Barcelona

Ängelns lek av Carlos Ruiz Zafón XXXX-
Vid Plaza Palacio stod dagens första spårvagn med strålkastarna på och väntade i dimman som kom krypande upp från hamnen. Ormar av blått ljus gnistrade runt elledningarna.

Man kunde nästan säga att det är Barcelona som är huvudperson i den här romanen, och faktum är att beskrivningarna av staden är en av de saker jag tycker bäst om med boken. Visserligen är detta ett krigshärjat Barcelona, och det är ofta dimmigt och disigt och inte alls så soligt som vi nordbor kanske föreställer oss Spanien.
Det är David Martín som är huvudpersonen i romanen, en fattig skribent som jobbar först på en tidning och sedan börjar skriva egna böcker. De bortglömda böckernas kammare introduceras även i den här boken, och kärleken till böcker och litteratur förekommer som ett tema - ett tema som dock hamnar lite i skymundan bakom morden/skräckhistorien som är lite svår att få grepp om. Jag kan inte låta bli att tycka att Zafón hade kunnat hålla sig till en lite enklare handling med mera Barcelona och kärlek till litteraturen och lite mindre mystik.
På romanens sista sidor dyker en liten pojke, Daniel, upp och jag är tvungen att gå till bokhyllan och slå upp Vindens skugga (läs min naivt entusiastiska recension om den här). Åh ja, huvudpersonen i den romanen heter Daniel och blir även han introducerad för De bortglömda böckernas kammare. Så trevligt (och egentligen rätt oundvikligt) att böckerna välvs in i varandra.
Boken var ett rec.ex. från Bonniers.

Nördigt resmål

Fästmannen och jag är båda lika resgalna. I dagens HBL finns det ett resereportage om Split i Kroatien, och vi blir lite sugna. Inte minst jag då jag ser att strandpromenaden där heter Riva. Riva, som i den vindpinade huvudstaden på Belgarions ö (vad hette den, var det också Riva?) i David Eddings femdelade svit Sagan om Mallorea. Mm.

Dilemmat med inbundna böcker*

Fortsatt dålig framgång på läsfronten p.g.a. förkylning. Är så matt att jag bara vill ligga till sängs eller i soffan. Då passar endast tv-serier eller tidningar som jag orkar hålla upp, inbundet blir för hard core. Vill heller inte påbörja en ny bok bara för dess pocketomslag, så jag hoppas på tillfriskning av åtminstone armarna så att jag orkar läsa mina inbundna skatter.


*) Rubriken låter mer intressant än inlägget. Ytterligare dilemman är att de inbundna böckerna tar upp mera plats i bokhyllan, och att de är dyrare (såvida man inte fått dem som rec.ex.). Pluspoäng; de är snygga där i bokhyllan, och så får man läsa boken snabbare.

Sjukläsning

Ska ta en bok under armen och släpa mig till hälsocentralen för att försöka råda bot på förkylningen. Förberedd på långa väntetider har boknörden naturligtvis med sig boken som läses just nu, vill inte utsättas för att inte ha något annat att läsa än namnskyltarna på dörrarna. Å andra sidan kan det hända att de uråldriga tidningarna man kan hitta slängda i någon korg bättre passar min grötiga stämning just nu.

Det är inte alls lyxigt att ligga hemma med en bok. Det är knappt att man orkar läsa när man är sjuk, minns ni inte det?

Fyra år av bokbabbel

Hipp hurra för Bokbabbel i dag! Bloggen uppnår nämligen den mogna(?) åldern av fyra år! Visserligen har bloggen varit utsatt för några längre torrperioder, men nu har den varit aktivt uppdaterad sedan hösten 2007. Och roligt är det!

Allra roligast är det att få gensvar, att genom kommentarerna här och på andra bloggar kunna föra diskussioner. Hitta andra människor med samma passion som en själv (för vi är många därute!). Och att se andra bokbloggar ploppa upp ur marken, stå på vinglande ben en liten stund och sedan hitta sin plats i bokbloggsvärlden. För att inte tala om alla boktips jag fått med åren! En eloge även till dem som uppehåller utmaningar som samlar en stor skara av oss, och till Maria som är primus motorn bakom eminenta Bokbloggar.nu. Åh vad vi är bra allihopa! =)

Äntligen, Mons!

Höstoffer av Mons Kallentoft XXXX-
Redan på första sidan blir jag rädd. Där stöter jag nämligen på stycket:

Himlen har öppnat sig den här hösten.
Regnet har plågat staden och fälten och skogarna, människorna. Det har regnat på alla sätt som molnen kunnat komma på.

och jag blir rädd för att Kallentoft igen har fått för sig att leka vädergud och vräka ner något extremväder över Linköping, något han gjorde i de första böckerna som jag skrivit om här och här. Men som tur är slutar det där, det regnar visserligen mycket under bokens lopp, men i vilken svensk (och finsk för den delen) stad gör det inte det under hösten? I stället kan läsaren koncentrera sig på själva berättelsen, som handlar om den hänsynlöse nyblivna slottsägaren Jerry Pettersson, som hittas mördad i sin egen vallgrav. Kriminalinspektör Malin Fors börjar nysta i fallet, samtidigt som hon tampas med sitt eskalerande alkoholproblem och bristande kontakt med de nära och kära.

Och nu har Kallentoft lyckats. Fåneriet med vädret är borta, och han har fått ett grepp om vad det är han vill med sitt skrivande. Nu sticker han ut bland alla deckarförfattarna med ett lite speciellt språk, utan att det blir för mycket och dränker intrigen*. Han låter de döda tala, precis som i Åsa Larssons Till dess din vrede upphör (länk till egen recension här) och det fungerar då även det hålls inom överdriftens ramar. Jag är glad att jag gav Kallentoft en chans till, för nu gillar jag honom!
Och visst är omslaget to die for?
Tack NoK för rec.exet!


* Missförstå mig inte; jag älskar fint, speciellt språk, men det fungerade helt enkelt inte i de tidigare deckarna.

Norgetrio

I veckans Tematrio ska svenskar skriva om norska böcker och norrmän om svenska. Jag är visserligen ingendera, men jag deltar och låtsas att jag är svensk - läser ändå främst svenska böcker har jag märkt.

1. Jag märkte att min Norgetrio tenderade att bil väldigt deckarbunden. En deckare ska i alla fall med, och det är Karin Fossum. Kjempebra!
2. Anne B. Ragde med sin trilogi om Neshov-svinfarmen charmade också mig. Så förutsägbar jag är.
3. Henrik Ibsen. Lite litteraturvetenskaplig touch måste vi ju få in i trion, och även om jag annars inte alls gillar dramatik var jag mycket förjust i Hedda Gabler. Troligen lite färgad av Svenska Teaterns uppsättninge av pjäsen, men ändå.

Klicka hit och dit

Har klickat iväg en beställning på lite musik och andra säsongen Brothers&Sisters på dvd. Vår nya tv förtjänar nämligen en liten present tyckte jag ;). Är sugen på att samtidigt klicka iväg en beställning på Adlibris, men det får minsann vänta tills efter lön, och under tiden klickar jag runt; lägger till och tar bort och kontrollerar biblioteksdatabaser *duktig*. Sugen på JCO:s Blonde och den nya dagboken (även om den verkar skapa ytterligare habegär efter romanerna). Även lite Julie Burchill och någon av Lionel Shrivers hittills okända böcker finns (för tillfället) i köpkorgen.

Aka-porr i litteraturmiljö

I och med plötslig förkylning blev det inget sommarjobbande ännu idag, och den extra "semester"dagen erbjöd en möjlighet att helt legitimt begrava mig i soffan med tékopp och bok.

Manuskriptet av Henrik H. Langeland XXXX-
I den här romanen får man sjunka ner i litteraturprofessorn Francis Meyers liv och leverne. Han tampas med krångliga överordnande på sin institution, träffas med Gourmetklubben, träffar sin älskarinna, åker ut till sin stuga i skärgården och funderar över sina elever på lyrikkursen han tvingats hålla. Speciellt funderar han på en av dem, den begåvade Nadia som upptar hans tankar på mer än ett sätt.
Mellan varven av rooibosté (mer än Mma Ramotswe, let me tell you!) och vaniljmunkar fördjupar han sig även i ett enastående fynd han råkat snubbla över - ett över trehundra år gammalt originalmanuskript av Petter Dass. Och med manuskriptet och Nadia i tankarna begår sedan denne professor övertramp som i mina ögon får honom att framstå som nästan obehagligt "mänsklig" - som litteraturstuderande känns det konstigt och rentav lite obehagligt att tänka att lärarna på universitetet låter personliga känslor inverka då de betygsätter tentor och uppsatser.

Det här är aka-porr på högsta nivå! Alla (internat)skolefanatiker, se hit, här är bok att lägga vantarna på! Visst blir det lite väl mycket trånande efter den fagra Nadia, men det vägs upp av den litterära miljön, och av sådana saker som att Umberto Eco och självaste Henrik H. Langeland dyker upp i romanen. Kuligt!

Är du en biblioman eller en bibliofob?

Sofie har klargjort skillnaden mellan bibliomaner och bibliofiler på sin blogg. Kolla in vad ni är, själv räknar jag mig definitivt som en bibliofil - bokvän, bokälskare, boksamlare!

Och abibliofob såklart!

Min första JCO!

My sister, my love av Joyce Carol Oates XXXX
Mummy had been speaking to Bliss in in the way in which Mummy often spoke to Bliss in a murmurous stream of words as if thinking out loud to which Bliss scarcely seemed to listen, while Skyler, if he happened to wander into earshot, couldn't help asking: "'Follow your dream' - how, Mummy? Can you see a dream? Is it like a butterfly or something, you can see flying, and you can follow it?"

Det är Skyler som är berättaren, storebrodern till den unga konståkningsvirtuosen Bliss som på isen inte är en blyg, sängvätande besvikelse utan sin mors lilla docka. Skyler som är "Mummys little man", som diagnostiseras med de mest fantasifulla diagnoser de fina läkarna i New Jerseys kvävande förortsliv kan hitta på. Och som låses in på diverse anstaltliknande privatskolor efter att hans lillasyster hittats mördad i det egna hemmet bara några dagar före sin sjunde födelsedag.
Skyler är en opålitlig berättare, för i början är han bara ett barn och förstår inte riktigt vad det är han ser - var håller pappa egentligen hus när han är på jobbet eller på arbetsresor? - och senare är han nerdrogad av psykofarmaka och vet inte ens själv vad som egentligen hände den där ödesmättade natten då hans syster dog.

For even a shrewd child who eavesdrops with the nervous concentration of a sparrow picking in the dirt, very little is known unless an adult has confirmed it.

JCO har med denna bok gjort samma sak som i Blonde - baserat sig på en verklig händelse och sedan fabulerat utifrån det. Hon spar minsann inte på orden, snarare frossar hon i dem, och jag gillar det nästan hela vägen. Lite väl utdragen blir berättelsen nog, men jag är nöjd med min läsupplevelse och vill läsa mer!

Vad säger ni som har läst böcker av JCO? Vilka böcker kan ni tipsa mig om, hon har ju minsann varit rätt produktiv! Och vad säger ni om översättningarna till svenska, är de värda något?

Läsa läsa!

I dag har jag min sista lediga dag innan sommarjobbet börjar. Mitt mål är utläsning/läskoma. Och denna bild som jag hittade inne hos Anna Winberg passar så bra - även om jag älskar (bok)bloggarna känns det ibland lite trist att surfandet tar bort så mycket tid från läsningen. Så, nu till böckerna!!

Utbyte av rec.ex.

Många bokbloggare får recensionsexemplar, ibland även "oönskade". Det är väl synd om boken blir och samla damm i bokhyllan, medan någon annan därute gärna skulle läsa boken (det bästa är ju att vi alla har olika smak!). Lösningen finns på The old switch aru med sloganen "Bloggen där vi byter våra recensionsexemplar mot din recension!" Titta in och anmäl ditt intresse! Fint initiativ av pocketpocketpocket!

Books baby!!

Det är mycket nu. Min bokhylla innehåller lockande titlar, Puhdistus (Sofi Oksanens belönade verk)-reserveringen på biblioteket blev äntligen min och det ramlar ner tjocka paket med recensionsexemplar genom postluckan. Ramlar och ramlar, postiljonen tvingas ringa på eftersom de är så tjocka :). Underbart! Men var ska jag börja??

Bästa sortens i-landsproblem! Och om några timmar är tenten förbi och jag kan koncentrera mig enbart på böckerna (och livet vid sidan om). Trevlig helg önskar en glad boknörd!

När har en bokblogg dött ut?

Min lista över bokbloggar här till vänster börjar bli oregerligt lång, och då och då rensar jag lite i den. Men främst lägger jag till länkar.
När är det okej att rensa ut en blogg ur länklistan? Vissa bloggar har jag glatt följt med, men då det börjar bli flera månader sedan senaste uppdateringen börjar jag fundera om det vore ok att ta bort den ur länklistan. Samtidigt tvekar jag, känner mig som en hemsk människa, det finns ju inget krav på ständiga uppdateringar heller! Bara för att en bloggare haft annat (bättre?) för sig har jag väl inte rätt att förevigt förpassa den bloggen i glömska?

I-landsproblem igen.

Arbetsnarkoman med vänsterprassel

Supernova av Marika King XXXX-
Jag kommer på mig själv med att ofta sträcka mig efter boken, vill läsa mer. Och förvånas gör jag i samma stund - jag brukar ju inte gilla chick lit.
Men Supernova är lite annorlunda. Här är det jobbet som kommer först, jobbet på Konsultfirman, det mest eftertraktade jobbet bland studenterna på Handels. Som huvudpersonen Lisa knycker åt sig och varifrån hon sedan avancerar framåt i stadig takt. Hon jobbar och jobbar och kan skatta sig lycklig som har några fina väninnor hon kan falla tillbaka på även om glömmer att ringa dem och ständigt dyker upp försenad då de ska träffas.

Det kunde ju ha utvecklats lite mer om hur Lisa är den första i sin Dalafamilj som studerat något akademiskt. Chefen M (gift bien sûr) som Lisa får ihop det med påminner mig lite om Carrie Bradshaws Big - en man som aldrig riktigt gick att nå och som därför gjorde mig galen. Även om jag studerat lite marknadsföring flyger de flesta konsultbegreppen (in English of course) förbi, och visst är det ju väääldigt mycket jobbande som beskrivs. För jobbet är allt för Lisa, och sedan går det som det går - en dag inser Lisa att hon gråter hela tiden och aldrig känner sig utvilad. Men ändå, jag gillar boken. Tydligen är det flera böcker inplanerade om Lisa, får se vad jag gillar dem, för min del kunde berättelsen om Lisa också ha slutat här, jag kände mig glad och nöjd.

Om omläsning

Veckans Tematrio handlar om omläsning, något jag är väldigt dålig på. Som barn var jag dock en väldigt duktig omläsare, måhända för att de egna böckerna i hyllorna tog slut, så småningom även hyllorna på barn- och ungdomsavdelningen på biblioteket ;).
I vuxen ålder (= tonåren uppåt) slutade jag omläsa och började sluka nya böcker varje gång i stället. De böcker jag läst om som vuxen kan troligen räknas på ena handens fingrar. Dels vill jag försöka hinna med så många böcker som möjligt innan jag dör - det finns ju så mycket bra därute! - dels finns det en rädsla för att läsa om; tänk om den ursprungliga positiva läsupplevelsen besudlas/förstörs? "[M]an ska akta sig för att läsa om sina darlings", sa Katerina Janouch i denna veckas måndagsmöte, angående en misslyckad omläsning.

- Serierna om Tvillingarna och Tvillingarna på Sweet Valley High av Francine Pascal. Åh, Jessica och Elisabeth som såg precis likadana ut men var helt olika inuti - men ändå bästa vänner. Vilken kvalitet :D
- Sagan om Belgarion & Sagan om Mallorea av David Eddings. Jag hade verkligen läst de flesta böckerna i skolbiblioteket då jag någongång på femte(?) klass upptäckte David Eddings serie Sagan om Elenien. Läste den och fortsatte vidare till Sagan om Belgarion som jag kom att älska. Sarkasmen! Äventyren! Magin! Humorn! Karaktärerna!
- Du eller aldrig av finlandssvenska Malin Kivelä. Skrev om omläsningen här.

We (me) want ViLäser !

Nya numret av ViLäser finns i dag i butik. I Sverige alltså. Här i Finland sitter jag och långsamläser det gamla numret för att få det att räcka längre och funderar på hur jag skulle kunna få tag på det nyaste. Varför kan tidningen inte säljas i Finland?? Vem ska få min eviga tacksamhet då den skickat numret per post till mig...?

Och nej, prenumeration är tyvärr inte ett alternativ; jag prenumererar redan på fina Filter som tyvärr blir löjligt mycket dyrare då den ska ta sig över Finska Viken. Antar att samma sak gäller för ViLäser.

Ständigt närvarande obehag

Babian av Naja Marie Aidt XXXX-
Aidt fick Nordiska rådets litteraturpris 2008 för denna samling av noveller. Hon skriver bra, snyggt liksom, utan att det för den delen känns krystat eller överarbetat. Hon skildrar realtivt vardagliga sistuationer, där obehaget ständigt finns bara en bit borta. Ibland framträder en sprick i bilden, ibland rasar allt samman, till synes av små obetydliga händelser. Obehaget klibbar sig fast på så väl karaktärerna som läsaren.

Lycka är...

... att överraskas av ett paket med oväntade med efterlängtade recensionsexemplar då man sitter hemma och kämpar med tentböckerna! Tack Norstedts och brevbäraren!

Det händer och sker

Några nyheter här på bloggen; numera finns det länkar till en lista på alla de böcker jag läst under 2009, samt en (förkortad) önskelista. Eventuellt på kommande: Boktraven, alltså en lista på böcker jag har i min ägo men ännu inte läst. Boktravar m.a.o., och kanske så många boktravar att de inte tål att publiceras ;). Spännande eller hur? :)

Uppdaterat: Nu finns även listan med böckerna jag läste 2008 införd. Ni kan ana att det tog en stund att skriva in alla 198(!) st!

Glädje och matthet

Bläddrar (nåja, på nätet då) lite i höstens bokkataloger, skriver upp en del titlar och ser framemot att även senare tipsas om böcker jag först inte lagt märke till. Gläds över alla nya böcker man kan se framemot. Och känner mig samtidigt matt - so many books, so little time!! Det är ju inte precis som om jag skulle ha läst alla böcker som finns nu och därför måste se framemot hösten då det kommer nya böcker...
Värsta sortens boknördiga i-landsproblem, jag vet, men så känns det ändå denna måndag morgon då jag ska sätta mig ner och fördjupa mig i en bok - juridikboken. Något jag inte skulle ha tid med, det finns ju så många skönlitterära verk därute!

Tematrio - hembygd

Denna vecka är temat hembygd. Jag är uppvuxen i Finlands näststörsta stad Esbo. Som granne till Helsingfors hamnar Esbo lätt lite i skymundan (mycket coolare att skildra Huvudstaden än förortsstaden intill), men jag kom på två skildringar om min kära hembygd.

1. Leena Lehtolainens böcker om polisen Maria Kallio utspelar sig (med några få undantag) i Esbo, och Kallio susar omkring i bekanta stadsdelar i jakt på bovar. Finns även översatta till svenska.
2. Kim Weckströms roman Sista sommaren (1996) utspelar sig i den stadsdel min mamma växte upp, och den här boken lånade jag någongång ur föräldrahyllan när jag ville läsa lite vuxenböcker. vad jag minns kändes boken lite som Drakarna över Helsingfors men för Esbobor :).
3. Här fuskar jag lite och nämner Zacharias Topelius. Hans saga Björken och stjärnan (1893) skrev han medan han höll till i den kommun där vi har sommarstuga. Därför föreställer kommunens vapen fortfarande björklöv och en stjärna.

I brist på verkligheten

För en tid sedan var jag i Göteborg, strosade från café till café och fikade och läste, ibland rentav ute i solen. Nu är jag hemma igen, och för att råda bot på tillbakalängtan läste jag några böcker som utspelar sig i Göteborg.

Den sista vintern av Åke Edwardson XXXX-
Lite rörig kändes den, denna sista bok om den trevlige kommissarie Winter som bor i centrala Göteborg. Men kanske var det för att jag var så upptagen med att suga i mig gatunamn och spårvagnslinjer att jag missade lite av intrigen.
En kvinna hittas mördad i sin säng, strypt av sin kudde. Med sambon sovande bredvid. Mordet sker i Vasastan, och Winter tycker att brotten krupit obehagligt nära hans privatliv - en känsla som förstärks av att det flyter i land ett lik på hans strandtomt en tid senare.
Det märks att detta är den sista boken om Winter; Edwardson låter Halder ta ett (s)vagt farväl och verkar vilja presentera en ny polis, Gerda, som en slags ny generation. Ska vi få läsa om henne i framtiden?

Dagar och nätter i Paris och Göteborg av Claes Hylinger XXX+
Detta är ingen roman, utan snarare en (dock relativt sammanhängande) samling av små dagboksskriverier, dikter och funderingar. Beskrivningarna är korta men effektiva, och sätter minsann igång lite längtan - tyvärr mest för Paris och inte Göteborg som inte nämns i lika målande ordalag. Jag pendlar mellan att tycka att boken är väldigt charmig och att tycka att den känns föråldrad, berättaren känns ibland så utpräglat manlig där han tittar efter flickors kjolar.

Litteraturåret 1987

Hjälp vad många utmaningar som pågår just nu, det är ju kul men det känns som om jag inte riktigt hänger med! Slänger iaf ner lite skriverier om Bokmanias utmaning; hur var litteraturåret då ni föddes? Jag är född 1987 och det verkar ha varit ett rätt så trist bokår.

- Joseph Brodsky fick Nobelpriset.
- Alistair MacLean, Gerhard Bonnier och Jean Anouilh avled.
- Berts dagbok, av Anders Jakobsson och Sören Olsson utkom - den första i en älskad serie.
- Peter Pohls tredje bok, Vi kallar honom Anna, utkom. Har inte läst, har ni?

Transformation: alfabetiskt -> färgkoordinerat!

Jag har varit nyfiken på det så länge, så i dag tog jag tag i projektet. Färgkoordinerade vår bokhylla. Intressant att se resultatet! Kommer naturligtvis inte att hitta någonting så här, och så småningom ska jag nog ordna tillbaka det till alfabetisk ordning. Men tills vidare ser det ut så här!





Jag har varit nyfiken på det så länge, så i dag tog jag tag i projektet. Färgkoordinerade vår bokhylla. Intressant att se resultatet! Kommer naturligtvis inte att hitta någonting så här, och så småningom ska jag nog ordna tillbaka det till alfabetisk ordning. Men tills vidare ser det ut så här!

Det händer i deckarvärlden

Nu händer det grejer för alla deckarfantaster därute! Cosy Crime vill att man ska hjälpa dem rösta fram Sveriges bästa deckarförfattare i kommentarerna på detta inlägg. Lite knepig fråga kanske, jag ska fundera en stund på den, man kan rösta fram nominerade ända fram till den 25 maj!

Och för en gångs skull händer det något där jag bor och inte i Stockholm eller Göteborg. Nu händer det i Åbo; onsdag 13.5 kl.19 blir det deckarkväll Mord och några visor på Dynamo. Gäster är Anna Jansson, Stefan Nyman och Leena Lehtolainen och inträdet är bara 2 euro. Kul!

Läsa en bit i taget?

En bekant berättade en gång att hon varje år läser om Jostein Gaarders Julmysteriet, ett kapitel (som alla utspelar sig under en dag) varje dag, som en egen luxuös julkalender. Ofta slukar jag mina böcker, njuter av dem men vill samtidigt hoppa vidare till nästa skatt därute (so many books, so little time...), men ibland tänker jag ifall jag borde följa ett kapitel-devis någon gång. Novellsamlingar är ju utmärkta, och det ska nämnas att jag faktiskt läser Babian långsamt och eftertänksamt som bäst. Men andra böcker jag kunde tänka mig spjälka upp är Martina Lowdens Allt* samt en graphic novel av Julie Doucet heter den. 365 days heter den, och är intressant så långt jag kommit, men samtidigt så fruktansvärt intensiv att man omöjligt kan läsa den i ett sträck.

Har ni gjort så här någon gång? Med vilken bok i så fall? Och här räknas då alltså inte böcker som av någon oförklarlig anledning blivit stående i bokhyllan med ett bokmärke där någonstans mitt i...


*) Skulle vara omläsning i så fall, jag har redan läst och gillat, men jag är helt säker på att den tål minst en omläsning.

Något försenad läsningstrio

1. Så fort jag såg temat läsning tänkte jag på Albert Manguel, sedan såg jag att han även fanns med i Lyrans "logo". Men what the heck, han får får vara med i alla fall, jag älskade En historia om läsning.
2. Den trettonde historien av Diane Setterfield. Tanken var bra här, kärleken till litteratur ett stort tema, men jag föll aldrig riktigt för boken, tyvärr.
3. Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón. Just nu suktar jag efter Ängelns lek, så det var väl rätt naturligt att jag kom att tänka på denna bok. Böcker och Barcelona, säg, vad kan gå fel? Detta är också en av de två böcker i min hylla som jag har köpt efter att jag har läst boken - väldigt ovanligt i min värld! Läst om den har jag dock ännu inte, omläsning känns ofta så riskabelt, tänk om jag blir besviken?

Det är trevligt att veta att man har bra smak

Då man lånar en bok på ett vanligt bibliotek får man ett kvitto över de lånade böckerna. Då man lånar böcker på vårt universitetsbibliotek måste man först beställa dem via en databas, och då man sedan hämtar ut boken finns där en pappersbit med ditt namn och låntagarnummer på. Ingen speciellt intressant info för er kanske, men det blir intressant då jag berättar att det är kul att hitta dessa spår av tidigare låntagare. I min tidigare hemstad lånade jag en bok som författaren Bo Carpelan också lånat, och nu upptäckte jag att en filosofiprofessor varit intresserad av Dagar och nätter i Paris och Göteborg. Så trevligt.

A sucker for books - även de utan ord

Det är väl ingen som har undgått att jag förutom böcker är galen i "böcker" jag kan skriva själv - d.v.s. häften. I Göteborg strosade jag glad i hågen till PocketShop för att förutom böcker även inhandla de där förmånliga, snygga och bra anteckningsböckerna. Den vänliga expediten upplyste mig dock om att de för tillfället är slut - katastrof! - eftersom en ny kollektion inväntas i maj. Kul med ny kollektion, mindre kul att jag nu är hemma i PocketShop-lösa Finland utan nya häften att skriva ner dagboksanteckningar och andra skriverier i.

Andra häften som passar mina skriverier är de underbara men rätt så dyra Moleskine-anteckningsböckerna. På deras hemsida kan man kolla in Moleskine-artwork, där användare skickat in bilder på hur de använt sig av de berömda anteckningsböckerna. Sååå snyggt, ifall jag kunde rita skulle jag vilja att mina dagböcker såg ut t.ex. som Travel in Japan-serien!
Min Vill läsa-lista finns i ett litet Moleskine-häfte och jag är nöjd. Det förra häftet jag använde hade så tunna sidor att de gick sönder då jag streckade över de böcker jag har läst, men Moleskines sidor håller och pärmarna är hårda och tål det hårda slitage det innebär för ett häfte som innehåller en bokmals vill-läsa-lista!


P.S. Det finns tydligen även någotslags fanclub, Moleskinerie. Länkar dit!
P.P.S. Haha! :D

Lyckans er som ännu inte läst dessa!

Främling på tåg av Jenny Diski XXXX
Nu har jag läst ut den berömda hundöre-boken. 11 stycken blev de (hundören) till sist.

Det fanns ingenstans där de som inte skötte sig kunde samlas. Ingenstans där unga, fattiga, fobiska, välbärgade, gamla kunde upptäcka att de i alla fall hade sitt nikotinberoende gemensamt.

Diski reser runt på tåg genom USA, hon träffar allehanda person(lighet)er i rökkupéerna och hon funderar över resande och över livet och charmar mig totalt. På de allra första sidorna skriver hon fint om läsning, något även Bokhore-Helena fastnade för:

Det faktum att något kunde läsas gjorde det läsligt för mig på den tiden. Det var i böcker jag levde, inte för att jag var en bokmal utan för att alla måste ha någonstans att ta vägen och för mig låg detta någonstans mellan böckernas pärmar.

Det är en bra bok, och jag gläds redan över att jag har Den motvillige resenären i hemmabokhyllan samt att Diski har skrivit ytterligare böcker. Vad är bäl bättre än en sådan ny bekantskap?


PopCo av Scarlett Thomas XXXX+
Thomas är egentligen en likadan bekantskap som Diski. Jag har The End of Mr Y oläst i hyllan och författaren har gett ut fler böcker. Hurra säger jag, eftersom PopCo var en väldigt trevlig läsupplevelse! Väldigt svårdefinierad dock, bästa beskrivningen är nog den jag hittar på bakpärmen:
"PopCo is a grown-up adventure of family secrets, puzzles and the power of numbers."
Det här kan låta barnsligt eller kryptiskt men det är det inte alls. Lite Angels and Demons-känsla får man, men Alice Butler är en betydligt mer behaglig huvudperson än Robert Langdon! Hon jobbar på det stora leksaksföretaget PopCo men trivs inte riktigt med det. Främst funderar hon på hur hon ska knäcka koden hennes morfar lämnat åt henne på halsbandet hon ständigt bär om halsen. Men sedan får hon annat att tänka på då hon får anonyma underliga meddelande - alla skrivna på kod. Vem är det som skickar dem, och varför?
En mycket bra bok, helt i min smak! Är inte hundra procent nöjd med slutet kanske, det känns lite väl propaganda-aktigt, men å andra sidan är det ju nyttigt med lite sådan propaganda for a change. I den fina lila butiken i Göteborg såg jag att The End of Mr Y seglat upp rätt högt på topplistan, så jag antar att en hel del människor snart får upp ögonen även för denna lilla pärla. Medan jag är kärringen mot strömmen som läser böckerna i "fel" ordning. Kan bara hoppas på en lika trevlig läsupplevelse med Herr Y.

Det übersnygga omslaget var en av orsakerna till att jag fastnade för boken i hyllan (observera att sidornas kanter är "sotade" med blå färg, mm!). Döm om min förvåning då jag upptäcker att boken även getts ut i dessa fula format, oh nein! Visst är det ju innehållet som räknas, men jag undrar om människor någonsin kommer till innehållet då de ser dessa fulingar.