Älskling av Pia Hintze XXX+
Sarah och Karl har en fin yta, men bakom den krackelerar det; Sarah är olycklig, hon känner att hon är den enda som tar hand om deras gemensamma son Nils och hon undrar när Karl senast kallade henne älskling. Boken känns annorlunda på så vis att Sarah inte bara är ledsen och klängig, nej hon är faktiskt trött på att se på sin man, trött och arg. Sarah och Karl går i parterapi och Sarah förundras över sin 20 år äldre arbetskamrat som lever livet och ser frisk och nyförälskad ut.
Boken har sina stunder, men det känns om om den inte når ända fram till mig, jag engagerar mig inte på det sätt jag borde. Eller beror det på mig, på att det är ett sorgligt ämne om kärlek som rinner ut med diskvattnet, som jag inte vill ta till mig? Så tycker jag också att boken kunde ha slutat på nästsista sidan; den sista känns som en onödig avrundning som gör slutet mycket plattare.
Har ni läst något av Hintze, jag har förstått att hon är rätt uppskattad och undrar om detta var en tillfällig svacka för henne eller om jag helt enkelt inte förstår det fina med hennes skrivande?
Rec.ex. från W&W.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar