Det snöpliga slutet på semestern som knappt hann börja ledde till ett mycket lugnt veckoslut där jag främst försökte kryck-hoppa mellan soffan, sängen och badrummet samt trösta mig med böcker däremellan. Boktrösteri leder till många lästa böcker i alla fall, även om humöret och lite smärtgroggy-het ledde till att förståelsen inte var helt på topp.
Först när givaren är död av Anna Jansson XXX½
Vi är tillbaka på Gotland och Maria Werns privatliv är ett enda kaos då hon saknar Per som skadades i en skottlossning i slutet på förra boken. För folket i området Roma är allt ett enda kaos eftersom ett hus bränns ner och en annan kvinna försvinner och människor börjar låsa dörrarna om sig till natten.
Historien mellan Per, Rebecka och Maria kändes bara underlig, så där kan man väl ändå inte låta det gå till? Deckarintrigen var däremot riktigt bra, en perfekt bok för det svenska folket där de semestrar i hängmattan eller på Mallorca eller på balkongen i stan.
Gängkrig 145 av Jens Lapidus och Peter Bergting XXXX+
Lapidus har skrivit en ny roman men provat på graphic novel-formen tillsammans med tecknaren Peter Bergting. Tecknarstilen är inte helt i min smak, men den passar väl ihop med intrigen som jag gillar, den känns rätt lapidusk då det utbryter ett gängkrig i Stockholm efter att systern till en gängmedlem blir våltagen av halvbrodern till en medlem av ett rivaliserande gäng. Situationen flammar upp och blir skrämmande inflammerad, och vid sidan av detta får vi följa den ensamma polisens kamp mot samhällets orättvisor och kampen för sin son.
Vissa av namnen är bekanta från Lapidus tidigare romaner, jag önskar bara att jag kommit ihåg dem bättre (eller framför allt kunnat placera namnen med händelserna), men trots detta är jag väldigt nöjd med boken! Kul att Lapidus försökte sig på detta!
Rec.ex. från W&W.
Som vi älskade varandra av Anders Paulrud XXX½
Häromdagen bad jag om tips på romaner och novellsamlingar och Tekoppen var snäll nog att blockera kommentarsfältet med tips ;). En av romanerna råkade jag ha hemma, helt nyutlånad från biblioteket, och även den skördades under helgen. Här kände jag dock tröttheten ta över och jag njöt inte fullständigt av skildringen av kompisgänget som tillbringade somrar tillsammans i den rosa villan i Karlskrona, och som nu ses igen, över tjugo år senare, då saker och ting har förändrats på många punkter. Jag gillar det lite avskalade, att berättelsen framträder trots bristen på ord, men boken når ändå inte riktigt ända fram. Inte den här gången i alla fall.
4 kommentarer:
Åh, intressant att höra om Paulrud. Jag hade fått för mig att, utan att själv ha läst den, Som vi älskade varandra är så himla felfri och fantastisk och jättebra på alla sätt och vis. Jag har plockat i den, men aldrig känt mig lockad att läsa på riktigt och avsluta. Däremot vill jag verkligen läsa Fjärilen i min hjärna, har du läst den måntro?
Jaja, "Fjärilen" är jättebra, här skrev jag om den:
http://bokbabbel.blogspot.com/2008/02/en-till-bok-om-dden.html
Jag har också nyligen läst Gängkrig 145 (avskyr böcker med siffror i titeln, jag med mitt usla sifferminne lär mig aldrig titlarna utan måste ständigt dubbelkolla. Minns fortfarande inte vid vilken temperatur Fahrenheit som böcker brinner). Jag tycker ungefär tvärtom - tecknarstilen var rätt snygg (kändes lite Blacksad-inspirerad, men inte lika fantastiskt snygg) och jag fascinerades av hur Bergting utnyttjar seriemediet för att berätta historien. Däremot tycker jag att berättelsen i sig är ganska oengagerande, jag orkar helt enkelt inte bry mig. Men visuellt tilltalande är det ju...
Jag gillade ju verkligen Paulrud-boken, men jag kan förstå vad du menar. Det är så mycket som spelar in i vad man tycker om en bok, en del slumpmässigt och en del som är djupare rotat. Vad tyckte du var bättre i Fjärilen i min hjärna? Har ju inte läst den än men ser verkligen fram emot!
Skicka en kommentar