Grytten och Åberg

Rum vid havet, rum i staden av Frode Grytten XXXX-
En novellsamling bestående av tio noveller där varje berättelse har inspirerats av en målning av Edward Hopper, och novellen heter också samma sak som målningen. Det här med att titta på en bild och sedan skriva utifrån den är bekant från lågstadiet - och åh, så jag själv älskade det!! Och jag gillar det i den här novellsamlingen också!!
Den här gången har jag försökt läsa långsamt och inte slukande, en eller några noveller här och där. Kanske sjönk de in bättre så, men samtidigt är det då svårt att ge ett helhetbetyg åt boken - vilket annars också är svårt då noveller alltid är olika bra. Helhetsmässigt är det dock en bra bok, och man kommer snabbt in i novellerna och deras karaktärer även om de sidmässigt inte är speciellt långa.
Själv läste jag boken i som ett rec.ex. i manusform, men Natur och Kultur har gett ut boken på ett finurligt och lite nytänkande sätt. Boken är inte inbunden utan varje novell är ett häfte för sig, med Edward Hopper-målningen på framsidan. Alla häften är sedan samlade i en "kartong" i stil med en dvd-box, och i den finns det inskuret ett hål för målningarna. På så vis kan ägaren själv bestämma hur pärmen ska se ut!

Dannyboy och kärleken av Daniel Åberg XXX½
På något vis hade jag fått för mig att detta var en ungdomsbok och blev något förvånad när det visade sig att huvudpersonerna var 25 och 27. Ändå låg det en känsla av just ungdomsboksstil kvar över boken, men på ett bra sätt alltså.
Mannen springer till ett tåg till Uppsala i frack och kommer svettig fram till Stockholm där han hindrar flickan från att hoppa framför ett tåg. Så blir det ett intensivt dygn i Stockholm då de hittar pengar och gör av med dem på Stockholms nattklubbar. Det låter kanske underligt i en sådan här beskrivning, men jag gillar det. Och så önskar jag att jag var mer bevandrad i Stockholm och Uppsala eftersom det nämns gatunamn, nationer, byggnader och klubbar stup i kvarten.
Och så en sak; om Gavalda hade en fetisch för punkt punkt punkt så har Åberg rensat bort dem men lämnat kvar mellanslaget. En stor del av meningarna slutar mitt i, och först är det skönt att slippa skiljetecknen, men så småningom blir det kanske lite väl mycket... luft i texten.