Ett barn rövas bort och har ingen aning om det. En läkare gör något han inte ska. En man dör, två fysiker grälar, en polisinspektör är förälskad. I slutändan tycks allt annorlunda än vad kommissarien tänkt sig - och ändå just så.
Citatet som påbörjar boken och även fungerar som baksidestext är beskrivande
för boken. Jag får samma känsla som efter att ha läst en bok av Murakami; hur i fridens namn ska jag kunna beskriva handlingen utan att det låter helvrickat? Tyvärr är jag inte riktigt lika euforisk som efter en Murakami-bok eftersom den här boken absolut har sina poänger och inte minst små überfina språkliga formuleringar som lyser till, men lyckas ändå inte trollbinda mig utan gör mig snarare förvirrad och därmed lite irriterad. Allt detta är inte Juli Zehs fel, jag skyller även lite på att jag satt och umgicks med vänner och gäster ute på balkogen till sent på natten igår.Romanens fågeltematik fascinerar mig; änderna Bonnie&Clyde simmar ständigt förbi fönstret, papegojan pratar, fågelinfluensan härjar och fåglar pryder omslaget. Har ni några tankar om dessa fjäderfän och deras betydelse?
Boken var ett oväntat rec.ex. från Weyler förlag, alltid trevligt med sådan överraskningar!
3 kommentarer:
åh, vad härlig den lät (men det är väl aldrig bra att jämföra med murakami, då blir man nog alltid besviken!) trots allt. Skriver upp den på min köplista! och fågeltematik lät väldigt intressant men också kusligt. Kommer att tänka på hitchcocks "fåglarna". Var det en läskig bok?
Kul att du blev inspirerad! :) Och ja, Murakami är ju sannerligen en "dålig" måttstock :) Har inte sett Hitchcok-filmen, men du kommer säkert att märka av den stora fascinationen av fåglar. Inte direkt läskig, men inte lämnar den dig helt oberörd!
Spännande att se vad du tyckte, den här står nämligen högst på min väntelista när semestern är över nästa vecka. Ha det härligt i Kina!
Skicka en kommentar