Inget för den med hemofobi*

Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeld XXXX

Snyggt omslag! Och bra innehåll också, vilket även Augustpriset 2010 (kategorin Årets svenska barn- och ungdomsbok) tyder på. Det börjar med att Maja skär av sig en bit av sin tumme med en cirkelsåg (uääh!). Av misstag, men de flesta verkar tro att hon har gjort det med flit. Alla utom Majas mamma alltså, hon verkar inte tro något alls eftersom hon inte hör av sig. Maja åker sedan upp till Norrköping över helgen, men mamman är inte där. Var är hon? Vad har hänt henne? Vad betyder de där mailen i pappans mailbox som Maja läser i smyg?

Jajamen, välskrivet och medryckande hela vägen. Lite onödigt många olyckor kan jag tycka, kan man verkligen ha en sådan där otur undrar jag som ändå själv är klumpig. Men i övrigt, jag känner med karaktärerna (hade gärna läst mer om Enzo!) och jag gillar kapitlenas namn. Och omslaget, som sagt. Bra bok liksom. Läs gärna!

*) Blodfobi vill säga. Apar alltså Catariina som gärna strör latinska fobi-ord omkring sig.

Tung sågning av fjäderbok

Dinosauriens fjädrar av Sissel-Jo Gazan XX½

Medan jag läser boken funderar jag på tjocka deckare. Jag tycker att ideallängden för en deckare ligger mellan 250-350 sidor, men det finns några författare som lyckas också med tjockare böcker. Tana French är en, den tidiga Elizabeth George en annan. Och hej vad det svängde i Jo Nesbös Pansarhjärta! Håkan Nessers De ensamma, som jag tyvärr glömde skriva om, var mer stillsam men dock väldigt bra alla sexhundra sidor.

Sissel-Jo Gazans deckare är 490 sidor. Det är alldeles för långt. Speciellt som den inte ens är bra. Anna Nor är på vippen att försvara sin D-uppsats då hennes handledare hittas död på sitt rum med tungan avbiten och kroppen full med parasiter (rys!). Okej, så långt är jag med. Men alla vetenskapliga utredningar om fjädrar och icke-fjädrar? Missförstå mig inte, jag älskar att lära mig nya saker via böcker, men då måste det göras snyggt och intressant. Annat som måste göras snyggt är hur berättelsen framskrider; det är inte okej att polisen är helt bakom flötet och att någon plötsligt kliver fram och berättar sitt livs historia - över tio sidor - och att saker och ting på så vis klarnar. Och vad är grejen med att alla har lite hemligheter och kriser utan någonslags relevans? Eller att gamla barndomsvänner dyker upp efter tio år och utan att knota (eller ens bli tillfrågade) blir barnvakter på heltid? Sedan tycker jag inte heller om små språkfel.

Dinosauriens fjädrar vann Danmarks Radios Litteraturpris för 2008 års bästa roman. Varför??

Rec.ex. från Bonniers.

130 - 10 - 1

47 bokbloggar nominerade 130 böcker, tio nominerade presenterades och igår klarnade vinnaren. Det är Carin Gerhardsens Vyssan lull som får Bokbloggarnas litteraturpris 2010 med 28 % av rösterna. John Ajvide Lindqvists Lilla stjärna och Sofi Oksanens Utrensning knep silver och bronsplatserna.

Själv är jag lite förvånad över att just Gerhardsen vann, tycker det fanns starka(re) kandidater med. Men men, bloggosfären har talat.

Breakfast Book Club ligger bakom idén och instiftade priset i år.

De Finlandianominerade

Årets Finlandia-nomineringar är klara även om det i år förekommer en liten komplikation då författaren Alexandra Salmela tydligen inte är finsk medborgare vilket är ett stadgeenligt krav. Läs mer här.

Erik Wahlström - Flugtämjaren

Joel Haahtela - Katoamispiste

Markus Nummi - Karkkipäivä

Riikka Pulkkinen - Totta

Mikko Rimminen - Nenäpäivä

Alexandra Salmela - 27 Eli kuolema tekee taiteilijan

Själv har jag inte läst någon av böckerna - eller ens något av författarna över lag, min koll på den finska litteraturen är pinsamt dålig! - men jag är nyfiken på Riikka Pulkkinens hyllade författarskap. Nu lär jag nog inte vara den enda som är det längre.

The chosen ones

Nu har de tio nominerade böckerna till Bokbloggarnas litteraturpris 2010 presenterats på Breakfast Book Clubs sida där man också kan rösta (även de utan egen blogg alltså!) fram den slutliga vinnaren. Speciellt glad blir jag över att se Emma Donoghue och finländaren Sofi Oksanen bland de tio finalisterna.

And the Finnish vote...

Under hösten delas det ut litteraturpris till höger och vänster, men just det här priset har inte funnits tidigare. Hur kul är det inte att Breakfast Book Club har dragit igång Bokbloggarnas litteraturpris? Alla som har en bokblogg får rösta, och efter en hel del funderande har nu även jag mailat in mina nomineringar. Det blev två svenska författare och tre anglosaxiska, svåra val kan jag säga, speciellt då man är tvungen att rangordna sina egna nomineringar! Väldigt kul, nu håller jag tummarna för mina nominerade!

Om ni inte har röstat ännu kan (och bör) ni fram till den 24 oktober göra det här!

Bokbabbels Nobelbingo

Sådärja! Nu vet vi då alltså att det var peruanen Mario Vargas Llosa som fick årets Nobelpris! Därför dags att spela Bokbabbels Nobelbingo som inte är svårare än så här:

Har hört talas om författaren tidigare - 1 poäng

Har en bok av författare hemma - 1 poäng

Har läst en av författarens böcker - 1 poäng

Har läst flera av författarens böcker - 1 poäng

Gissade rätt - 1 poäng

Själv fick jag 1 poäng, (har hört talas om), hur många fick du?

Tvekish

Död i gryningen av Deon Meyer XXX+

Den här boken lämnade mig väldigt tudelad och tveksam. Deckarintrigen med den före detta polisen Zatopek van Heerden som får i uppdrag att leta reda på en torterad antikhandlares testamente är inte i min smak, den blir för krigisk och våldsam med alldeles för mycket prat om olika vapen och legosoldater. Däremot är van Heerdens personliga historia som målas fram i vartannat kapitel fint skriven, rörande, spännande. Ni förstår alltså att jag känner mig tudelad, halva boken är riktigt bra och andra halvan inte alls min grej. Knepigt.

Död i gryningen var Deon Meyers stora genombrott år 2000 och nominerades efter översättningen till svenska till bästa utländska kriminalroman 2008. Vann gjorde dock Andrea Maria Schenkels Mordbyn (någon som läst?). Även 2009 var Meyer nominerad, då för Jägarens hjärta.

Deon Meyer uppträder på bokmässan i dag och imorgon, kolla in tid och plats här.

Klaustrofobiskt bra

Room av Emma Donoghue XXXX½

Jack har just fyllt fem år och bor med sin mamma i Room. 3,5 kvadratmeter stort är deras "hem" och där finns Rug, Bed, Wardrobe och vännerna i teven. Ibland kommer Old Nick på besök, Door låter beep beep och då gömmer sig Jack i Wardrobe. Mamman uppfostrar sin son enligt bästa förmåga och Jack kan både läsa och räkna bättre än många "normala" barn i hans ålder. Det är hjärtskärande att läsa om deras inrutade vardag ("We scream every day except Saturday and Sunday") och om de fiffiga lekar mamman uppfunnit för att träna Jack såväl fysiskt som psykiskt. Världen i teven är inte på riktigt, på riktigt är den lilla världen i Room. Tills Jacks mamma en dag berättar för honom att det faktiskt finns riktiga saker i den riktiga världen, och att de ska försöka fly för att komma dit.

Booker-nominerade Donoghue baserar sin berättelse på Fritzl-fallet och jag läste någonstans att det anses sensationslystet. Jag håller inte med, författare får väl ta inspiration varifrån de önskar och vi har för den delen redan sett många romaner som handlar om allt från dödsskjutningar till koncentrationsläger.

HBL:s recensent (hittar inte recensionen på nätet tyvärr) ansåg att berättelsen förlorar på att det är lilla Jack och inte mamman som är berättarjaget, själv tycker jag däremot att boken påminner lite om Alice Genovas Fortfarande Alice då språket blir ett medel för att beskriva Jacks värld, hans förvirrning etc. Mycket effektivt, mycket gripande!

Även omslaget är i all sin enkelhet beskrivande, de två träklossarna som bildar ett litet hus (skjul) med takfönster.

Alltså, om ni inte insåg det genom recensionen: Läs! Nu på direkten, eller senast i oktober då boken utkommer på svenska på Lind&co med titeln Inlåst! Holly Hock och Ett hem utan böcker har redan läst och gillat de också.

Bookalicious

Min belöningsbeställning har anlänt och avhämtats. Fick lite dåligt bokhyllesamvete då jag såg den live ("Oj, blev det så här många?"), men jag kommer att läsa mycket på det nya jobbet och har dessutom tänkt hålla köpstopp ta det lite lugnt med bokshoppingen inom den närmaste tiden. Shopping på bokmässan, och ett eventuellt utnyttjande av Adlibris gratis frakt (för studerande fram till slutet av september) är godkänt, men i övrigt gäller det alltså att njuta av recensionsböcker, de olästa böckerna i hyllan samt såklart dagens nya tillägg till min allt digrare boksamling.

Jag tycker det är dags att Bokhora börjar sponsorera mina bokinköp eftersom tre av mina böcker härleder sig direkt från boktips från dem: Lämna världen av Douglas Kennedy som jag aldrig tidigare stiftat bekantskap med, och så böckerna som löst kan inordnas under "nylanserade" kategorin beach house-litt, The Condition av Jennifer Haigh och The Birthdays av Heidi Pitlor. Även Deon Meyers Död i gryningen har jag läst om på Bokhora och senare även inne hos Theresans. Room av Emma Donoghue bygger på Fritzl-fallet och är Booker-nominerad. Jan på Uppsala English Bookshop, som försöker hinna läsa alla de tolv nominerade böckerna innan pristagaren tillkännages, tyckte om romanen och jag har mina aningar om att han är källa man kan lita på. Claire Castillons tidigare novellsamlingar har varit intressanta så därför fick romanen Därunder ett helvete slinka med när den nu en gång utkommit i pocket. Sist och sidmässigt minst har vi Mia Skäringer Dyngkåt och hur helig som helst som bl.a. Linn har läst och gillat. Mia Skäringers blogg har jag själv aldrig läst, men som av en lustig slump har hon börjat blogga igen precis i dag!

Saltstänkt om surfing

Breath av Tim Winton XXX½

Visst var den saltstänkt, Wintons roman. Vilket man kanske anar av den snygga pärmen. Berättaren är Bruce Pike som ser tillbaka på sin uppväxt, på vänskapen med jämnåriga Loonie och den äldre Sando. Det är en bok om att vara ung på 70-talet, Australien, surfing, svek och coming of age. Och jag undrar varför jag tycker boken är bra men inte bättre än så, det handlar ju ändå om Australien och coming of age, det borde ju fungera? Prisbelönt är den ju dessutom.

It's funny, but you never think much about breathing. Until it's all you ever think about.

Charmigt pretentiös med akaporr-vibes

Vänta, blinka av Gunnhild Öyehaug XXXX+

Tokhypad bok om små stunder i livet då det händer något, man inser något, allt förändras. Boken blir något av en kollektivroman där vi får följa olika människors liv som i viss mån trasslar in sig i varandra. Öyehaug gör det snyggt, trots tidshopp och många kommentarer hänger man bra med bara man läser långsamt. Jag får lite Martina Lowden-vibes faktiskt, och även om jag verkligen gillar boken är jag lite förvånad över att den tilltalat den breda massan i den grad att boken i Norge utsågs till Årets bok 2008.

Andra vibes jag får av boken är aka-porr-vibes: litteraturstuderande med Paul de Mans bild uppklistrad på väggen, en professor med vitt hår och prat om studietiden...

Sigrid är tjugotre år och studerar litteratur på universitetet i Bergen. Hon är den sortens litteraturstudent som har litteraturteoretiker på väggen, kopierade ur läroböcker och fastsatta på väggen med en bit vit häftmassa, som syns genom kopieringspappret högst upp.

Det är funderingar kring sårbara kvinnor i alltför stora herrskjortor, populärkulturella referenser till Kill Bill och Lost in Translation, konstperformances med en kvinna som mjölkar ur sig sin bröstmjölk i en toalettskål och det är karaktärer som läser Kafka och Dante. Det är inte helt lätt hela tiden, och det är naturligtvis pretentiöst, men det är underhållande och jag viker faktiskt hundöron(!). En annorlunda läsupplevelse jag inte hade velat vara utan!

Läs Bokhoras måndagsmöte med författaren här.

Och att hon brast i skratt eftersom bilden på Paul de Man, en av dekonstruktionens fäder, som hon hade på väggen hemma, således hade följt henne in i drömmen. Och blev glad över att drömmen var en perfekt bild av hur hon själv fungerade: Hon försökte alltid föra ihop saker, både som litteraturläsare och som en människa som sökte andra människor, och alltid misslyckades hon.

Moores prisnominerade roman

A Gate at the Stairs av Lorrie Moore XXX½

Tassie har börjat college och för att tjäna lite pengar vid sidan om studierna börjar hon jobba hos familjen Brink som är i färd att adoptera lilla Mary-Emma. Allt fungerar dock inte helt problemfritt och Tassie befinner sig mitt i familjefriktionen.

Det här är en annorlunda bok, väldigt intensiv och därför "spännande" (inte spännande som en deckare, men som en bra roman man vill fortsätta läsa). Man måste vara koncentrerad när man läser, men då man väl kommer in i läsningen är den belönande. De språkliga formuleringarna glimmar också till med jämna mellanrum, och jag ser framemot att läsa den tjocka orangefärgade novellsamlingen av samma författare jag köpte i Berlin i höstas. Jag förhåller mig dock skeptisk till sista delen av boken, som plötsligt halkar iväg på ett annat spår och läsaren lämnas aningen förvånad och handfallen.

Paperback Lover vet berätta att romanen är med på Orange Prize Shortlist.

Stark debut

Polarsommar av Anne Swärd XXXX

Stark och poetisk debut som nominerades till Augustpriset 2003. Kristian återvänder till barndomshemmet för att ta hand om sin psykiskt sjuka syster Kaj medan mamman Ingrid och äldre brodern Jens reser till Florida. Och i utkanten figurerar Jens fru Lisette som Kristian längtar efter.

Det låter banalt då jag beskriver det, men faktum är att det här är en fin bok. Eller fin och fin, språket är fint och det är en tät och ibland rätt obehaglig berättelse. Slutet kommer lite väl tätt på, men det kan jag förlåta då jag hittar en hel del fina citat.

"Är du hungrig Kaj?" frågar jag, rösten avslagen, utan klang. Det är fukten som dämpar ljuden här. Man känner inte igen sin egen röst, absoluta ljud som prasslet av papper, eller en brustablett då den löses upp i vatten. Kaj brukar säga att jag inbillar mig men hon lämnar huset alltför sällan för att märka skillnaden.

Nu är jag sugen på att läsa mer av Anne Swärd, har ni läst Kvicksand eller Till sista andetaget?

Oksanen oslagbar(?)

Grattis Sofi Oksanen (f.1977) som i dag vann Nordiska Rådets litteraturpris för sin roman Puhdistus (Utrensning). Oksanen har tidigare fått både Finlandiapriset och Runebergspriset för samma roman, och mina egna tankar om boken hittar ni här.

Litterära nomineringar och pris

Sofi Oksanens Puhdistus och Monika Fagerholms Glitterscenen är de nominerade Finlandskandidaterna för Nordiska Rådets litteraturpris. De svenska nomineringarna är Augustpristagaren Steve Sem-Sandbergs De fattiga i Lodz samt Ann Jäderlunds Vad hjälper det en människa om hon häller vatten över sig i alla sina dagar.

Övriga kandidater är Peter Laugesen och Ida Jessen (Danmark), Einar Kárason och Steinar Bragi (Island) och Karl Ove Knausgård och Tomas Espedahl (Norge).

Och så fick finlandssvenska Johanna Holmström Svenska Dagbladets litteraturpris för sin fina novellsamling som jag skrev om här.

Kärleksfullt boktips

Själv är jag inte så intresserad av årets Augustpristagare, däremot ansåg jag att den kunde vara något för sambon som intresserar sig för koncentrationslägerskildringar och dylikt. Vilket jag också påpekade då boken fanns ledig på biblioteket då Sem-Sandberg "endast" var nominerad. Sambon nappade inte på mitt kärleksfulla tips, och nu då De fattiga i Lodz vann priset i förrgår lär det ta lång tid innan boken blir ledig igen.

Jaja. Jag får väl börja tipsa om reselektyr i stället, han ska nämligen ut på en några veckor lång resa till Asien och hans bokmaliga sambo ska göra en närstudie av våra bokhyllor för att hjälpa till :).

Finlandiakandidaterna

Igår avslöjades de sex författare som är nominerade till Finlandiapriset 2009. Fem finskspråkiga män (Turkka Hautala, Kari Hotakainen, Antti Hyry, Marko Kilpi, Tommi Melender) och en finlandssvensk kvinna (Merete Mazzarella). Jag har inte läst någon av böckerna men hade dock gärna sett Fagerholm eller Westö bland nomineringarna.

Pristagaren meddelas 2.12, passligt till julhandeln.

Obekanta Augustare

En sak om man inte känner till den som får Nobelpriset (även om jag gjorde det i år). Augustpriset brukar däremot vara något jag håller rätt bra koll på, och även om jag inte ville ge min in på några gissningar i förväg hade jag ändå förväntat mig några namn (Kjell! Kerstin? Monika?). Nu känns det snarare som "Vem...?" vad gäller de flesta August-nominerade.

Dels är det ju kul förstås, nu får jag lite lästips och sällar mig således till den breda massan som läser Augustprisnominerade/-belönade böcker. Å andra sidan läser jag ju en hel del annat också.

Helena på Bokhora har ett bra funderingsinlägg, och jag håller med om henne att det verkar som om den skönlitterära kategorin har blivit rätt litterär. Varför det tror ni?

Stockmann hade fel i år

Jag gav mig inte in i Nobelgissningarna mer än så här. Fel blev det den här gången, och nu kan jag säga att jag visserligen har hört talas om Herta Müller (om inte annat så har hon dykt upp i spekulationerna än här och än där), men läst, det har jag inte. Borde jag?

Kanske jag om några år kommer att kunna ropa Äntligen!. Äntligen någon jag har läst innan han/hon fick priset...