Bara barn

Just kids av Patti Smith XXX½

Bara några dagar innan förfallodagen upptäckte att den här boken skulle tillbaka till biblioteket, så det fick bli en snabbläsning. Som tur går åtminstone den svenska versionen snabbt att läsa, så jag kunde undgå biblioteksböter. Så där överlag skulle jag dock vilja rekommendera att ni läser boken på engelska och inte svenska, det är inget fel på översättningen men jag tror att Pattis halvromantiska beskrivningar av New York, Robert Mapplethorpe och deras gemensamma liv skulle göra sig bättre på engelska.

Dels är det en fascinerande bild Patti Smith väver fram, namedroppar än Jimi Hendrix, än Janis Joplin. Samtidigt får jag inte riktigt hennes liv att gå ihop, ena dagen har hon inte råd med en syltmunk, andra är hon i Paris. Johanna Ö klagar på Smiths ljuva tonarter, och jag håller i viss mån med. Lite känns det som om både människorna i boken samt Smith med sitt sätt att skriva anstränger sig väldigt hårt för att inte låta pretentiös, och sedan därför blir just det.

Dramatikerdagboken

En dramatikers dagbok av Lars Norén XXXX-

Jaha, så var den läst då, höstens stora läsprojekt. Tror att jag påbörjade boken i augusti, och i början på december kunde jag äntligen avsluta den. Har ju som ni märkt läst en hel massa annat under tiden, och det tycker jag är bra med dagboken, man kan slalomläsa under tiden utan att det nämnvärt påverkar läsningen.

Jag tycker ganska långt samma saker som jag tyckte ungefär halvvägs. Ibland fick jag ryck och läste ivrigt framåt, och vaggades in i Norén värld som bestod av resor, shopping, kärlekstrubbel, mycket jobb och att fixa i trädgården på Gotland. Mer personlig är Joyce Carol Oates är han i alla fall, men de skriver så olika att det inte riktigt går att jämföra dem. Jag förundrades över hur hans förhållanden gick så akut upp och ner ibland, man riktigt hisnade. Samtidigt inser jag som själv skriver dagbok att den sida som läggs fram där alltid blir förvriden, även om man skriver så detaljerat som Norén.

Ja-a, vad annat kan jag säga. Ett maffigt projekt, både att läsa och skriva. Jag kan förstå att den blev omtalad, och visst är jag helt glad över att jag nu har läst den, men så imponerad är jag väl sist och slutligen inte. Läs den om du vill, annars kan du låta bli.

Lady Di

Diana av Julie Burchill XXX½
En biografi över Diana förstås. Men också ett anhopp på prins Charles, och på den engelska överklassen och det engelska kungahuset överhuvudtaget. Här är det inte tal om någon objektivitet från författaren sida, nej, Diana är bäst fastän även hon gör några felsteg ibland. Även om jag själv också är mer på Dianas "sida" än Charles, blir det lite löjligt då författaren förklarar att även om Diana var otrogen så var hon åtminstone inte lika hemsk som Charles som gjorde så och så...
Gillar att kapitlen fått namn på engelska (nåja, snarare att man behållit de engelska namnen i översättningen alltså).
Visst går den bra att läsa den här boken, men jag har hört mycket gott om den och är nu lite förvånad över varför. Vad var det jag missade?

Columbine, aka-porr och führern

Jag har läst en hel massa på sistone men inte orkat recensera. Nu har jag försökt ordna in det lästa i olika inlägg (böckerna i det här inlägget har dock ingen gemensam nämnare, därför fick de klumpas ihop så här bara). Inläggen kommer att publiceras inom de närmaste dagarna medan jag själv är tillbaka på sommarstugan och plöjer vidare. Ha en skön sommarhelg allihopa!

The Hour I First Believed av Wally Lamb XXXX-
Här har ni en tjock american novel som håller en fast länge och väl. Boken blev en långkörare för mig och jag slalomläste en hel hop med böcker vid sidan om, men jag var ändå glad varje gång jag tog upp denna gång. Eller glad är kanske fel ord, eftersom den är allt annat än munter.
Meet Caelum and Maureen, lärare och skolsköterska vid Columbine High. Jep, that Columbine. Maureen befinner sig i skolan då tonårspojkarna marscherar in med sina bomber och vapen, men hon överlever och paret flyttar till Caelums hemstad för att komma bort från Columbine. Och sen händer det en hel massa mer, och även om jag gillar det jag läser, för det är välskrivet, tänker jag att Lamb hade kunnat cut sina karaktärer some slack och inte fört all världens elände till deras tröskel. Och den där sidohandlingen om Caelums förfäder hade man helt kunnat lämna bort.
Men, jag läser gärna mera Lamb! Någon som kan tipsa om de andra böckerna?

Efterdyningar av Anita Shreve XXXX+
Hurra, en internatskoleskildring! Aka-porrfantasterna kan dock inte dregla såå mycket eftersom internatskolelivet trots allt inte skildras så väldigt mycket - fokus har i stället lagt på handlingen där några elever på Avery Academy blir fast för att ha utnyttjat en minderårig flicka sexuellt. Berättelsen skildras ur en hel rad personers synvinkel, och det fungerar utmärkt, karaktärerna får helt egna röster. Endast i slutet berättar karaktärerna för mycket samma saker, så där hade man kanske kunnat rensa bort något tiotal sidor. Bra flyt!
Rec.ex. från W&W.

De osannolika systrarna Mitford av Cecilia Hagen XXX½
En biografi över sex systrar som tycks ha varit överallt och gjort allt, hur har jag inte hört talas om dem tidigare? De växte upp i herrgårdar och kom att fraternisera med Oswald Mosley och Adolf Hitler, bli författare och sångerskor och jag vet inte vad. Boken är personligt skriven och Cecilia Hagen klämmer in egna åsikter och kommentarer på ett sätt jag inte kan bestämma mig för om det är charmigt eller irriterande.
Fotnot: På bokens rygg är titeln endast De osannolika systrarna(!). Ajabaja!

Frustrerat bokslukande

Min far hade en dröm av Barack Obama XXX½
Jag läser sällan (aldrig?) biografier, fick skapa en ny kategori bara för den här boken. Men den här har nämts på flera ställen i positiva ordalag, så då jag hittade den på biblioteket beslöt jag mig för att ge den en chans.
Först börjar det mycket bra, Barack berättar om sin barndom på Hawaii och om sina funderingar om hur det var att vara om inte svart så åtminstone mörkhyad. Om pappan som försvann och morföräldrarnas drömmar. Jag är en sucker för barndomsskildringar, sanna eller inte, så det här faller mig helt i smaken. Mitten av boken går ut på beskrivningar av Baracks år i Chicago där han engagerar sig i diverse samälleliga grejer, och även om det är bra gjort av honom orkar jag med sjuk fot inte riktigt läsa om det. Bättre blir det mot slutet då han beger sig till Kenya för att stifta bekantskap med sin fars släkt. Minus alltså för det tråkiga mittenpartiet.
Intressant att tänka att den här boken skrev redan 1995 då Obama inte var någon särskilt speciell person. En hel del har hänt sedan dess.

Silke av Alessandro Baricco XXX½
Enkelt och finstämt om fransmannen som reser till Japan för att handla med silkesmaskar. Avskalat, men ändå med toner av sagoberättande då upprepade resor beskrivs med exakt samma ord.
Helt fin och trevlig, men i min frustrerade lässlukaranda passar den inte riktigt in.

Nyare böcker...

Usch usch, jag har åter varit dålig på att uppdatera, men däremot har jag hunnit läsa en hel del och här är nu skörden av de lite nyare böckerna (enligt publiceringsår alltså):



"Livstid" av Liza Marklund XXXX½
Marklund var tillbaka ganska snabbt (hurra!) och jag gillade dessutom boken (ännu mer hurra!). Boken tar vid direkt där förra boken Nobels testamente slutade, och Annika misstänks för att ha tänt eld på sitt eget hus samtidigt som hon kämpar med olika realtioner och undersöker ett fall där kvinnan misstänks för mordet på sin man och sin son.
Återigen var livsödena rätt sorgliga och man hoppas på bättre tider. Boken var bra och halvspännande, trevlig att läsa och med en väldigt klurig avslutning!


"Luonas en ollutkaan" av Leena Lehtolainen XXXX-
Titeln var bra och passande, men boken som man enligt Lehtolainen inte får ta som en deckare, var lite förvirrande - var går gränsen mellan fakta och fiktion? Kändes ovanligt att en deckarförfattare hade tagit en sådan här linje, kanske hon vill förnya sig? Försöker hålla begrepp som "implicit författare" m.m. i huvudet när jag läste den här, men alla har inte läst litteraturvetenskap och kan inte skilja på ja, fakta och fiktion, och därför finner jag det intressant att en författare i lilla Finland har valt att vara så pass utlämnande som den (implicita?) författaren är i denna bok.


"Lite räcker inte" av Eva Wahlström XXX
Boxaren Eva Wahlströms självbiografi "så här långt".
Inget litterärt mästerverk, men det hade jag inte heller väntat mig. Lite intetsägande egentligen, mer intressant är väl varför jag valde att läsa den här boken. Nyfikenhet I guess. En recension jag läste (kanske i gratistidningen Papper?) beskrev boken ganska bra, typ hur länge orkar man nu sen läsa om boxningsmatcher och om hur älskad och speciell Eva var som barn?


"Snabba cash" av Jens Lapidus XXXX-
Boken om droger och Stockholms undre värld som ingen väl kan ha undgått att höra om. Jag förhöll mig negativt till boken från början (What's the fuss alltså?), men måste erkänna att boken överraskade mig positivt med spänning och snabbt tempo. Vissa av namnen var lite svåra, och historien var också ganska rå och tragisk, men visst förstår jag åtminstone en del av hypen.


"Klyftan" av Nicholas Evans XXX½
Boken om en kvinna som hittas infrusen i bergen i Montana och visar sig vara den efterlysta seriemördaren Abigail Cooper började lovande och var medryckande och... ja, bra, men sedan blev den lite för sockersöt och sliskig. Dock var det bra med olika berättarperspektiv!


"Moral Disorder" av Margaret Atwood XXXX-
Boken var lite svår att få grepp om, den bestod av enskilda historier som i alla fall till största delen hängde ihop. Man kommer dock inte ifrån att Margaret Atwwod skriver bra!


"Fladdermusmannen" av Jo Nesbö XXX½
Jag har hört så mycket gott om norska Nesbö att jag blev lite besviken, visst var den bra men inte SÅ bra. Seddan läste jag att böckerna blir bättre ju längre serien framskrider, låter bra! Lite för överdrivet berättande om Australien även om faktan var intressant.


"Ilmestys" av Essi Henriksson XXX+
Boken började väldigt lovande med ett fint språk som fick mig att ta fram mitt citathäfte och anteckna, men sedan blev den tyvärr alltför flummig och jag hade aningen svårt att hålla reda på perspektiven.