Österbottniska öden II

Extremt platt och otroligt nära av Philip Teir (red.) XXXX

Var helst två eller tre skrivande människor samlas i det här landet blir det en antologi, om vi ska uttrycka det lite tillspetsat, skriver Lisen Sundqvist i HBL:s Bokextra 27.10.2010. Och jag kan inte annat än hålla med, är det inte mammor och pappor som det ska skrivas om så är det ålder, tristess eller då nu landskapet Österbotten. Tyvärr tenderar antologier ofta bli en lite hafsig mix av texter som varierar i en inte alltför positiv bemärkelse.

Det är alltså lite antologimätt jag - finlandssvensken från huvudstadsregionen ska väl tilläggas - tar tag i Extremt platt och otroligt nära och direkt gratulerar Söderströms till en såväl lyckad titel (hello Safran Foer!) som snyggt omslag. Till min glädje - kanske blandad med en gnutta förvåning ska erkännas - är det bra även innanför pärmarna. Riktigt bra.

Även om jag numera har österbottniska vänner, har besökt olika orter i landskapet och inbillar mig att jag förstår åtminstone det mesta då någon pratar dialekt, fortsätter Österbotten att för mig vara något av ett exotiskt landskap. De platta slätterna, horisonten, såklart, men också samhörigheten. För även om Österbotten är mångsidigt och Sofie Knutar i Jakobstad helt förståeligt inte har någon aning om vad som pågår i Närpes 200 km söderut, finns det ändå en sammanhållning bland österbottningarna som inte går att hitta i andra finlandssvenska områden. Kanske är det för att österbottningarna oftast klumpas ihop just som en enda skara, kanske är det för att de är okej med det (de skrev ju faktiskt en antologi om saken), kanske är det på grund av någon orsak jag som huvudstadsregionsfinlandssvensk inte kan förstå eftersom jag pratar Hesaslang och går på Svenska Teatern. Nej, det ska inte exotiseras, men däremot gärna diskuteras. Gärna med den här fina antologin som underlag.

Rec.ex. från Söderströms.

Antologi om vardagstristess

Tråkboken av Susanna Sucksdorff och Tiia Strandén (red.) XXX+

Då jag i våras var på förlagslunch hörde jag talas om den här antologin och blev nyfiken, det lät ju lovande! Vardagssysslor fyller en väldigt stor del av vårt liv, varför inte skriva om dem?

Författarna till den här antologin är legio, allt från kända författare och poeter (Malin Kivelä, Katarina Gäddnäs) till journalister och litteraturvetare (Philip Teir, Michel Ekman). Ämnena är lika många: sömnlöshet, hur man fyller en diskmaskin, långa tågresor, en Facebook-diskussion. Man kunde tänka sig att det här kunde bli vad som helst. Men tyvärr. Som problemet ofta är med antologier blir texterna väldigt ojämna, och jag håller med recensenten i Hufvudstadsbladet som skriver att "lite för många bidrag är helt enkelt lite för tråkiga: för mycket igenkänning, för många självklarheter [...]". Boken vinner på att man läser texterna i mindre snuttar och inte allt på en gång, så mycket tristess orkar man inte med på en gång. Och missförstå mig inte, visst finns här guldkorn, jag är bara rädd för att de försvinner bland de mer dammiga texterna.

Rec.ex. från Söderströms.

Litterär påse (the best kind)

Kolla här va! En fin och exklusiv tygpåse som väcker intresse och för de insatta dessutom innebär smygreklam för den finfina antologin Du är här. Och ja, jag är partisk, jag känner hälften av skribenterna bakom boken, men det jag läst så här långt är faktiskt fint som snus.

Tygpåsar är annars också på tapeten både i mitt kommentarsfält och inne hos Tinyfeist.

Antologin om nollnoll-talet

Noll noll. Decenniet som förändrade världen av Tobias Nielsén och Anders Rydell (red.) XXX½

Jag är såpass ung (född i slutet på 80-talet) att jag inte kan förhålla mig ordentligt till de gångna decennierna. Förutom 00-talet då, anser jag. Visserligen fyllde jag endast tonåring i början på år 2000, men jag har läst tidningar, själv bloggat och sett på en del av tv-programmen som nämns i boken. Så det så.

Och jag gillar boken. Lite spretig blir den ju, med alla olika författare som bidragit med texter kring de olika teman som tas upp. Och vissa teman känns mer Sverige-/Stockholmscentrerade än andra. Fotbollen bryr jag mig inte om, däremot ler jag igenkännande åt bloggandet och lattemammorna, Sommartorpet och märkesväskorna. Samtidigt är det också intressant att inse att en del av de produkter/fenomen som var så stora i början av nollnoll-talet redan är helt bortglömda.

Intressant läsning alltså. Alla ni som var med på nollnoll-talet kan gott läsa!

Höstens finlandssvenska böcker; heja Fagerholm och Westö!

I dagens Hufvudstadsbladet listas höstens nyheter hos de två finlandssvenska förlagen Schildts och Söderströms. Jag har redan tagit mig en titt på katalogerna på nätet och gnuggat händerna; Söderströms publicerar nämlingen en ny bok av både Augustprisvinnaren Monika Fagerholm (den efterlängtade Glitterscenen) och en roman av Finlandiaprisvinnaren Kjell Westö (en fristående del i Helsingforskvartetten, denna bok heter Gå inte ensam ut i natten och utspelar sig på 60-talet)! Härligt! Jag är även sugen på att läsa Emma Juslins nya, Ensamma tillsammans. Emma är några år äldre än jag och utkommer redan med sin tredje roman...

I artikeln i HBL som tyvärr mest var en uppräkning av titlar hade dock ett roligt citat klämts in. Båda de finlandssvenska förlagen ger nämligen ut varsin antologi om klassfrågor (Alakoskis och Linderborgs inflytande har sipprat in även till ankdammen...?) och Charlotte Sundström på Schildts förklarar varför ämnet är viktigt:
"Alla finlandssvenskar kan inte klämmas in i samma Burberryruta."
Hear hear.